Intervju med Annelie Pompe

Min intervju med äventyraren Annelie Pompe, från senaste numret av tidningen Djurens Rätt (nr 4 2015), kan du läsa här.




Äventyraren Annelie Pompe. Foto: Petrus Iggström

Promenad och sociala medier

Morgon med frukost, bus och musik. Sedan promenad i kvarteret för att Amelie skulle sova, och jag få motion. Det blev en längre promenad än vanligt eftersom Amelie ville sitta upp, så fort jag satte vagnöverdelen i liggläge blev hon ledsen. Halvsittande läge fungerade dock. Till slut tog dock tröttheten över och nu har hon sovit snart en och en halv timme i vagnen utomhus.

Och jag har hunnit duscha, lägga i en tvätt och plocka lite - hmm, känns futtigt, har tydligen inte varit så effektiv inser jag. Fast jo, jag har ju kollat Facebook och Instagram också, sådana där saker som man bara ska kolla och sedan sitter man där och läser statusar och bläddrar bilder och uppdaterar, och där står disken som borde ställas i maskinen, och jobbtexten som borde skrivas klart och skickas får vänta. Kanske borde ha vissa klockslag då jag får kolla sociala medier. Nej, så beroende är jag inte. Det är just det där när man har mobilen till hands, då är det så lätt att fastna i dessa flöden. Nu så, på med lite fartfylld musik och dags att ta tag i disken.

Storfamilj och kalas

Sitter hos bror och skriver. Vi bor här sedan några veckor tillbaka eftersom vi är mellan två hus. Men det funkar fint. Är mysigt att bo som en storfamilj - vi lagar mat varannan dag i veckorna och på helgen blir det lite som det blir. Och så får kusinerna busa med varandra. Och Amelie gillar verkligen sina kusiner. Hon blir så glad när hon ser dem på morgonen, och det känns som att det är väldigt bra för utvecklingen att umgås med större barn. Vuxna är liksom inte samma sak. Det var Alicia till exempel som fick henne att börja ta matbitar själv från tallriken och stoppa i munnen. Tidigare har hon visserligen plockat upp men sedan slängt iväg.  I söndags fyllde Amelie ett år. Några dagar tidigare tog hon sina första steg själv. Hemma hos mamma och Bengt. Jag var för tillfället ute för att felanmäla att parkeringsautomaten var trasig och då gick hon, kanske hade hon klarat det tidigare men nu fanns ju inte jag där att hålla i utan morbror med flera som är lite våghalsigare. Och så pratar hon mycket - "mamma", "titta", "tack", "däj" och någon version av "pappa", ja det är de orden vi förstår iallafall.

En brödtårta.

Med kusinerna.

Middag med tjejerna och fågelskådning

Vi är fem tjejer som brukar ses ungefär en gång i månaden och gå ut och äta på restaurang. Vi turas om att välja ställe och ikväll var det mitt val. Jag, som har vissa beslutssvårigheter, gav tre förslag - Systrarna Lundberg, Raw och Shanti, samtliga på Rörstrandsgatan i Vasastan. Valet föll på indiska Shanti. Ikväll var det jag, Erika och Maria som dinerade och umgicks. Det kan vara svårt att få till det så att vi alla kan, eller ja när vi bokar datumen brukar det se bra ut men sedan hinner saker kommer emellan, som ikväll då barn skulle hämtas på förskolan och en aw blev inplanerad. Men vi hade en trevlig kväll med god mat och jag drack, för första gången sedan innan graviditeten tror jag, en hel öl. Om jag blev lullig? Faktiskt inte. Förvånande nog.

Tidigare idag tog jag och Pyret en promenad ner till Rålambshovsparken. Där tittade vi på när en man matade fåglarna. Och jisses vad fåglar det var. Svanarna åt bröd direkt ur handen på honom. Vi tittar ofta på fåglar, jag och Pyret. Vi har även matat de närgångna änderna ett par gånger. Och jag upprepar allt som oftast: "Vad säger fågeln? Pip pip!" Fast jag måste nog utveckla det där lite för det är inte så många fåglar som säger just "pip pip".  Och så tittade vi på hundar. "Vad säger hunden? Voff Voff!"
Detta sägs även om katter "mjau mjau" samt om bilar "brum brum brum tut tut". Roligt tycker Pyret. Faktum är att hon tycker det mesta jag gör just nu är ganska kul. Antingen är hon väldigt lättroad eller så är jag väldigt rolig. Kanske en kombination. Vi säger så.

Vårstädning och mellanmål

Det är vårstädning på gång nedanför balkongen. Män i neonfärgade kläder går omkring med sådana där rörliknande blåsmaskiner och blåser undan grus och löv från marken. Eller ja, från vissa delar av marken, för det landar ju någon annanstans. Måsarna skriar och på balkongen står vagnen innehållandes ett sussande Pyret. Hon sover gott till och trots allt ljud omkring henne. Hon sover som bäst då, med i  mina öron oväsen omkring sig. Hon brukar dock vakna när hon hör barn men inte när hon sover på balkongen, för vi har en förskola snett nedanför och när barnen där är ute så hörs de såklart, men det bekommer inte Pyret det minsta.

Jag sitter i soffan och borde hoppa, eller åtminstone gå, in i duschen. Borde passa på medan Pyret sussar. Men först ska jag bara kolla Instagram. Och Facebook. Och mejlen. Och äntligen skriva här. Och sedan lär hon ju ändå vakna snart. Eller så sover hon en timme till. Fast jag borde förbereda mellanmål. Jag har varit lat, bekväm och oekonomisk och köpt mellanmål, sådant där dyrt fruktmos som man så enkelt och betydligt billigare kan göra själv. För säg att hon äter en till två sådana där dyra fruktmos om dagen á 15 till 20 kronor styck beroende på var du handlar dem, ja då blir det en melliskostnad på minst 450 kronor i månaden. Glufsar hon i sig två 20-kronorsmellisar om dagen, ja då är vi uppe i 1 200 kronor i månaden. Alltså, mellanmål för 1 200 kronor i månaden. Hej då föräldrapengar! Eller är det till mellanmål barnbidrag ska gå kanske. Icke då - för nu ska här köpas frukt i mängder.

Denna träning

Häromdagen fyllde Pyret fem månader. Passande nog var vi hos barnmorskan samma dag och där mätte Pyret 67,2 centimeter och vägde 7 210 gram, för att vara exakt. Längdmässigt är det sedan hon föddes en ökning på drygt 16 centimeter resepktive runt 3 800 gram. Heja! Att kånka runt på henne nu känns i både armar och ländrygg, vilket i sig är en hint om att jag borde masa mig iväg till gymmet. Jag ska bara bestämma mig var jag ska börja träna. Friskis & Svettis är ju klart billigast, men närmaste gym ligger då vid Fridhemsplan och risken finns att jag inte kommer orka ta mig dit. Ironiskt nog. Sedan har vi ju Sats, dit är det också en bit att ta sig och dessutom är det betydligt dyrare, fördelen är dock att två andra i mammagruppen tränar där och att man därför får sällskap och kan peppa varandra. Har även kikat på Oasen som ligger vid DN-huset. Det är priset lite billigare än Sats och där finns även pool, dock är jag inte så förtjust i att träningssimma (för kallt och långtråkigt) så poolen i sig lockar inte men det är ju rätt nära och bra. Går jag dock efter att närmst är bäst så borde Puls & Träning några hus bort vara det självklara valet, men (detta men!) de har bara gym, och ska jag komma iväg och träna så behöver jag lockande träningspass. Att stå och lyfta en vikt upp och ner och hit och dit är säkert nyttigt och bra men det är ju inte speciellt roligt. Dans däremot, det är kul. Så nu i veckan ska jag gå och skaka loss på min vän Melissas zumba. Det kommer säkert bli svettigt, men oj så härligt.

Sång och sömn

Vi var ute på en kortare promenad tidigare, Pyret somnade direkt och jag köpte med mig en latte från fiket. Nu sover hon på balkongen till ljudet av lekande barn från förskolan nedanför. Vi bor visserligen fem våningar upp och förskolan ligger en bit bort, men lekande barn hörs ganska långt kan jag meddela. Nåväl, Pyret sover ju bäst när det är lite ljud omkring henne. Är det för tyst eller om vi får för oss att viska här hemma för att inte väcka henne, ja då vaknar hon gärna och undrar vad som står på, viska är ju inget vi normalt brukar göra.

Jag trodde inte att hon skulle sova så länge idag i och med att hon (ja, vi båda) som vanligt tog sovmorgon och vaknade vid tiotiden i morse. Men det verkar snarare som att ju bättre Pyret sover på natten desto bättre sover hon på dagen. Hon kommer in i ett skönt sov-mood med andra ord. Vilket är rätt förståeligt. Sover hon inte blir hon övertrött och då kan det vara svårt att komma till ro. När vi i mellandagarna och över nyår var i Bydalen sov hon mellan oss i sängen men sedan vi kom hem är det egna sängen som gäller. Faktum är att hon två nätter somnat där när jag sjungit för henne. Visserligen tog det sisådär 45 minuter innan hon somnade, men hon skrek eller gnällde inte, utan låg där och tittade på mig. Först sjöng jag merparten av de barnvisor jag mer eller mindre kan men det var först när jag sjöng en egenpåhittad sång som hon somnade, förmodligen för att melodin på denna var väldigt montom. Jag somnade till själv ibland och hörde hur jag sjöng ord som inte alls passade in.

Nu göra mig mellanmål och läsa tidningar.