Det som sker i mobilen är mycket viktigare än alla de människor som passerar oss på gatan. Än de okända (hur vi nu vet det, eftersom vi inte tittar på dem) som står framför oss på tåget eller slår sig ner bredvid oss på bussen. Inte ett leende. Inte ett ögonkast. Blicken fokuserad, neråt. Inte ens när en kroknackad går på bussen bemödar sig denne att lyfta blicken, titta på chauffören och säga hej. Hyfs, kallas det. Eller kallades det i alla fall.
Och det gäller inte bara alla de "okända" människor omkring oss. Det
som sker i mobilen verkar för många vara betydligt mer spännande än det
exempelvis partnern eller vännerna säger och gör. Sällskap på fik och
restauranger som istället för att titta på och prata med varandra sitter
och pillar på mobilen, scrollar, jagar likes, kommenterar och gillar
inlägg. Varför kan de inte föra samtal och gilla den fysiska personen de
har framför sig i stället?
Fast det är ändå vuxna människor. Den som blir utkonkurrerad av en mobil kan resa sig och gå därifrån. Förmodligen märker dennes sällskap ändå inget. Eller så resulterar det i att han eller hon fattar vinken och lägger ifrån sig mobilen. Men detta när föräldrar som är med sina barn stirrar ner i mobilen. Och då inte bara för att skriva ett snabbt sms eller kolla resrutten någonstans, utan när det gör det länge. Och barnet puttar på föräldern, frågar något, tigger om uppmärksamhet. Se mig pappa. Lyssna på mig mamma. Här är jag! Men barnet får vänta. Facebook kallar. Instagram måste kollas igenom. Väääääldigt viktiga sms till diverse vänner ska skrivas. Och Twitter. Och Snapchat. Och jag ska bara kolla ett klipp här på Donald Trumps hår i vinden som någon lagt upp. För Donald Trumps hår det är mycket viktigare än du lille vän. Så du får vänta. Schhh, sluta bråka. Här får du en padda att titta på. Seså böj nacken, gör som alla andra.
Eller:
Titta dig omkring. Vad ser du? Vem ser du?
Fast det är ändå vuxna människor. Den som blir utkonkurrerad av en mobil kan resa sig och gå därifrån. Förmodligen märker dennes sällskap ändå inget. Eller så resulterar det i att han eller hon fattar vinken och lägger ifrån sig mobilen. Men detta när föräldrar som är med sina barn stirrar ner i mobilen. Och då inte bara för att skriva ett snabbt sms eller kolla resrutten någonstans, utan när det gör det länge. Och barnet puttar på föräldern, frågar något, tigger om uppmärksamhet. Se mig pappa. Lyssna på mig mamma. Här är jag! Men barnet får vänta. Facebook kallar. Instagram måste kollas igenom. Väääääldigt viktiga sms till diverse vänner ska skrivas. Och Twitter. Och Snapchat. Och jag ska bara kolla ett klipp här på Donald Trumps hår i vinden som någon lagt upp. För Donald Trumps hår det är mycket viktigare än du lille vän. Så du får vänta. Schhh, sluta bråka. Här får du en padda att titta på. Seså böj nacken, gör som alla andra.
Eller:
Titta dig omkring. Vad ser du? Vem ser du?
