Tidningen Djurens Rätt nr 4 2014

Kost och träning, djurvänliga produkter på frammarsch, minnesmästaren Jonas von Essen, senaste nytt, recensioner, julrecept, hälsningar från djur som har fått hjälp samt mycket mer - allt i senaste numret av Djurens Rätt, som du kan läsa här.

Minnesmästaren Jonas von Essen

Jonas von Essen kan memorera ordningen i en kortlek på 37 sekunder. Och komma ihåg 318 upplästa siffror i följd. Det gör honom till tvåfaldig svensk mästare i minne. Jag har intervjuat honom till senaste numret av Djurens Rätt, och han berättar bland annat om hjälpen från Kicki Danielsson, hur Djurens Rätt fick honom att bli vegan samt varför han alltid måste äta frukten minneola innan tävling. 

Här kan du läsa intervjun!

Jonas von Essen, mästare i minne. Foto: Lisa Irvall

Frukostdejt

I dag har jag ätit frukost på Såstaholm med dessa fina töser (Maria bakom kameran). Bra start på dagen!

Har du levt i ett land i krig?

Det finns de som inte vill hjälpa sina medmänniskor. Som tycker att folk får klara sig själva, oavsett vad de har varit med om. Den här dikten har jag skrivit till er.

Har du levt i ett land i krig,

vaknat varje dag av skrik?

Har du sett dina grannar dö,

och känt fullständig panik?

Har du gått och varit hungrig,

så där så inget annat spelar roll?

Har du sett dina barn tyna bort,

och allt är utanför din kontroll?

Säg mig har du fruktat för ditt liv,

enbart på grund av att du är kär?

Har du blivit hånad och slagen,

för att de inte gillar den du är?

Har din barndom ryckts ifrån dig,

då du gifts bort med en äldre man?

Har du legat med honom ovanpå,

och känt att allt som var du försvann?

Har du någon gång blivit fängslad,

då du sagt emot de som bestämmer?

Har du blivit torterad och förnedrad,

och tvingats lämna familj och vänner?

Säg mig har du det? 

Sara Palmquist (©) 2013

Paradise Hotel vs Zlatan och gänget

I mediabruset i dag. Paradise Hotel och kvällens match. Och det är väl lite samma upplägg. Släng in ett antal lättklädda och mer eller mindre väl(upp)pumpade personer på en begränsad yta. De kommer att jaga efter varandra, fejka en hel del och målet för samtliga är att komma till skott. Allt på bästa sändningstid inför en påhejande publik. Och säger/gör man något extra uppseendeväckande, ja då är man garanterad en plats på löpet dagen efter. 

Fast jag måste säga att jag helt klart föredrar Zlatan och gänget alla dagar i veckan! Mot VM i Brasilien. Heja!

De berättar om sina demoner

Skådespelaren Mikael Persbrandt berättade nyligen i en intervju med tidningen Vi att han fått diagnosen bipolär. Detsamma har skådespelerskan Cathrine Zeta Jones gjort. Rapparen Petter föreläser om sin adhd och hans amerikanska kollega Eminem sjunger om sin OCD (tvångssyndrom) på senaste plattan. Konstnären Carolina Gynning har på sin blogg skrivit om sin panikångest. Och när jag nyligen intervjuade skådespelerskan Alicia Vikander berättade hon om hur hon för några år sedan mådde väldigt dåligt och gick hos psykolog.

Ja, dessa är bara några av de kända personer som har gått ut offenligt och berättat om sina demoner. Jag tycker att det är starkt och modigt av dem. Och framförallt så är det otroligt viktigt. För genom att berätta så visar de att det inte är något att skämmas över - att det är okej att må dåligt och att det finns hjälp att få.


Mikael Persbrandt sa flera bra saker i den där intervjun. Läs den här!

Komplimanger allså

Alltså det är värt allt slit och alla sena jobbkvällar när man av en person man intervjuat får följande beröm mejlat: "Hej Sara! Alldeles fenomenal artikel. Kan vara den mest välskrivna jag någonsin varit med i. Tack!"

Tänk vad några väl valda ord kan ge ny energi...

Jobb och åter jobb

Just nu arbetar jag heltid dagtid. Dessutom har jag en tidning att bli klar med, så på kvällarna sitter jag och jobbar med den. Det blir med andra ord väldigt mycket jobb just nu. Kanske är det därför det känns som att min puls ligger konstant i 180. Det kan även bero på att dosen av Levaxin som jag tar just nu är alldeles för hög för mig, för ett av symptomen på detta är just hjärtklappning. Igår ändrade jag min dos själv. Jag vet inte vad min husläkare tycker om detta men vad tusan, jag känner ju min kropp bäst. Jag har även ätit sämre (läs: mindre) än vanligt de senaste dagarna i kombination med att jag har tränat mer. Förstår egentligen inte varför jag inte har ätit ordentligt eftersom jag vet att jag är en människa som behöver ordentligt med sömn och mat för att fungera på bästa sätt. Slarv av mig själv helt enkelt.

Vi borde lära av barnen

I dag när jag var ute med hunden så passerade jag en kvinna och ett barn utanför en förskola. Barnet som var i tvåårsåldern grät, uppbenbarligen missnöjd över någonting. Kanske hungrig. Kanske trött. Kanske över att bli hämtad mitt i den roliga leken. Kanske på grund av något som hänt tidigare under dagen. Kanske hade ett annat barn sagt eller gjort något som inte var snällt. Oavsett vad nu orsaken var så syntes och hördes det att barnet var ledset. Och jag tänkte att vad skönt det måste vara att få skrika och gråta så där ibland. Liksom helt fri från vad andra omkring en tycker och tänker. Att bara ge efter för det man känner. Nu är jag ledsen och då visar jag det. Nu är jag arg och då säger jag ifrån så högt jag kan.

Som vuxen biter man många gånger ihop istället när man drabbas av oförrätter. Man går hem och gnisslar tänder på natten och vaknar nästa morgon med en sprängande huvudvärk. Och istället för att då slänga sig ner på sovrumsgolvet, banka med knytnävarna och skrika över vad det nu är man är arg på, så går man till tandläkaren och skaffar sig en bettskena. Man ler sammanpressat när man allra helst vill gråta. Man trycker undan känslorna till en liten klump i magen, där de sedan växer till en inte allför behaglig magkatarr. Man tror att om man inte låtsas om känslorna så försvinner de. Och sedan kan man inte förstå varför när man ett halvår senare tvingas åka in till aukten med ett blödande magsår. "För jag, jag mår väl bra, eller?"

Många förskolor lär barnen att sträcka fram handen och säga "Stopp" när de tycker att någon är för påträngande och säger eller gör saker som barnet upplever som hotfulla. Det är kanske något vi vuxna också borde börja med. "STOPP! Det är inte okej att du pratar så där till mig." STOPP! Du har ingen rätt att behandla mig så där."

Så alltså. Våga visa vad du känner. Och säg STOPP! när du har fått nog.

Stunden

Tänk att det som är precis här och nu - denna stund - i nästa sekund blir det som var då. Och kanske kommer vi att tänka tillbaka och minnas just denna stund eller så faller den i glömska någonstans, i vårt personliga bibliotek där allt vi har upplevt finns bevarat. Kanske kommer vi att minnas den här stunden med glädje och pirr i magen. Eller så kommer vi att vrida och vända på stunden, älta den och inte riktigt få grepp om den. Kanske kommer vi att lägga till saker, eller dra bort. För sådant är minnet. Oavsett vilket, så är summan av alla dessa stunder: livet.