Hitler är långt ifrån den ende...

I alla krig är det främst de oskyldiga människorna som får sätta livet till. De som startar förödelsen sitter bakom skottsäkra fönster, skyddade av ett dussin livvakter. För inte gick Hitler ut och riskerade sitt liv för sina åsikter. Nej då, även om det var hans ruskiga idéer så var han för feg för att själv omsätta dem i praktiken. Istället lät han unga pojkar utföra hans bestialiska kommandon. De skickades ut i krig för att döda människor de aldrig träffat tidigare och aldrig pratat med, människor som en man med storhetsvansinne fått för sig var parasiter på jorden. Att denne man, Adolf Hitler, sedan själv hade judiskt påbrå var det ingen som reflekterade över (Hitlers far som uppfostrat sin son med skrik och slag hade judiska rötter).

Och Hitler är långt ifrån den ende. När högt uppsatta män (för det är oftast män) uppmanar till krig är det få eller snarare ingen av dem som med högburet huvud leder sina trupper. Nej, för de vet vad som väntar dem, och detta vill de inte möta. Skickar de då ut sina egna barn i krig? Icke! Istället är det andras söner och döttrar som vinkas farväl för att många gånger återvända i vita kistor till trumpetljud och hyllningar de själva aldrig får höra. De omtalas som ”hjältar” men detta förstår jag inte. Synonymer till hjälte är ideal och förebild. En mördad mördare – är detta någon man ser upp till. Nej, om krig är så bra och ärofyllt så gå ut och möt varandra alla krigsförespråkare, istället för att skicka oskyldiga i döden.


Bild från dn.se.

Fan att man inte ska våga gå där man vill...

Fan att man inte ska våga gå där man så vill, att några få galningar ska lyckas ha makten över mina val. Vill jag gena genom parken på väg hem i natten borde jag rimligen också få göra så, utan att vara rädd för att bli överfallen och kanske rentav dödad.

Det är inte klokt! Jag blir så förbannad och samtidigt finns det inget jag kan göra. För jag vill ogärna utmana ödet eftersom jag har svårt att tro att en eventuell dåre i parken skulle förstå mitt resonemang och lomma i väg med svansen slak mellan benen.
Snacka om fegisar de där som gömmer sig i buskar och hoppar på oskyldiga. Grr!

Samtidigt som jag skriver detta ser jag på en dokumentär om andra världskriget på teve. Den där Adolf Hitler, han borde ha sällskapat dårarna i buskarna och sedan kunde de stannat kvar där och roat varandra.

Två dårar med storhetsvansinne

Jag sitter och ser en dokumentär om andra världskriget. Stalin och Hitler - två dårar med storhetsvansinne och total avsaknad av empati.

Looking at a documentary about World War Two. Stalin and Hitler - two lunatics with delusions of grandeur and no compassion for others.