Samma morgon skulle vi åka hem, en bilresa som tar mellan sex och åtta timmar (beroende på antalet kiss-och fikapauser). Vi hade dessutom en folkvagnsbuss som inte direkt låg i vänsterfilen på motorvägen, så hemresan tog sin tid - närmare bestämt nio timmar. I lika många timmar satt en nyfiken liten flicka i baksätet och upprepade frågorna: Pappa, vem har skjutit Palme? Varför blev han mördad? Var är mördaren nu? Kommer de att fånga mördaren? Pappa! PAPPA!
Och pappa han svarade: Det vet man inte. Det kan jag inte svara på. Hur ska jag kunna veta det. Ingen aning.
Nu var min pappa inte ensam om att inte veta. I dag 25 år senare vet man fortfarande inte vem som sköt Olof Palme och varför? Frågorna är desamma, som då den där februarimorgonen i baksätet på en blå folkvagnsbuss.
