Det är inte bara röken som sticker i ögonen...

Och så eldade Gudrun Schyman och hennes Feministiskt initiativ (FI) upp 100 000 kronor i dag. Enligt FI för att visa hur stora löneskillnader det är mellan män och kvinnor.

Jag förstår det inte. Jo, löneskillnaderna är jag tyvärr medveten om, men själva handlingen blir jag inte klok på. Visst, det ger säkert mycket uppmärksamhet och många skriver om det, inklusive jag själv. Men som parti måste man ju vara ute efter ett positivt gensvar och detta kan jag och många med mig inte ge dem.

Om man nu vill påvisa den ekonomiska problematiken mellan könen, varför då elda upp pengar som skulle komma många kvinnor väl till användning? Varför inte skänka summan till kvinnoorganisationer eller företag som arbetar för ökad jämställdhet? För även Gudrun med en hyfsad årsinkomst måste ju förstå att det inte bara är röken som sticker folk i ögonen när man eldar upp 100 000 kronor…

Jag - en känslomänniska

Jag är en känslomänniska av allra högsta grad, på gott och ont. Jag tar in allt, känner efter och låter många gånger hjärtat styra. Detta har gjort att jag har varit med om så mycket skoj, hamnat på fantastiska platser och lärt känna underbara människor. Å andra sidan har mitt hjärtas val ibland lett mig in på sidospår som jag så här i efterhand kan se inte alltid har varit så lyckade. Jag skrattar ofta men blir också väldigt lätt rörd till tårar. Känslorna liksom bubblar i mig, än hit och än dit.

Ibland har jag kontrollen och andra dagar står känslorna vid rodret. Det har inte varit lätt alla gånger, men jag skulle samtidigt inte vilja vara på något annat sätt. Känslorna gör mig kreativ, det är genom dem jag får ur mig mina dikter, låttexter och orden jag skriver här och nu. Känslorna gör mig nyfiken på människor runt omkring mig, de får mig att vilja utforska världen och lära mig mer. ”Jag känner, alltså finns jag”.