"Vad man absolut inte får göra är att överge sitt barn i djupaste känslomässig ensamhet. Människan klarar mycket elände men inte att vara ensam om det."
- Professor Sven Å Christianson i Svd i dag. Christianson har i sin nya bok om seriemördare intervjuat några av landets värsta brottslingar, av vilka majoriteten har just en trasig uppväxt.
Visar inlägg med etikett barndom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barndom. Visa alla inlägg
lördag 27 mars 2010
tisdag 3 november 2009
Ondska - jag vill skala av monstret
Jag sitter och tittar på programmet Ondska på TV8. Det handlar om människor som begått handlingar så fasansfulla att man inte kan förstå hur de är möjliga att begå. Det är som den värsta skräckfilm, fast på riktigt. Och bakom dessa fasansfulla handlingar finns alltid en människa, en människa som likt du och jag en gång var liten och tultade runt i blöja och var nyfiken på världen runtomkring.
Jag försöker att tänka på detta när jag ser och hör om dessa fruktansvärd brott, som exempelvis Åmselemorden. Jag försöker förstå hur och varför detta lilla oskyldiga barn sakta men säkert förvandlades till ett monster. Vad hände där på vägen? Nej, det går inte att försvara en handling med en hemsk barndom, och det är inte försvar jag letar efter heller utan snarare än förklaring till hur det kunde bli så fel. Jag vill skala av monstret och se människan där bakom, även om det många gånger är svårt, och ibland faktiskt omöjligt.
Jag försöker att tänka på detta när jag ser och hör om dessa fruktansvärd brott, som exempelvis Åmselemorden. Jag försöker förstå hur och varför detta lilla oskyldiga barn sakta men säkert förvandlades till ett monster. Vad hände där på vägen? Nej, det går inte att försvara en handling med en hemsk barndom, och det är inte försvar jag letar efter heller utan snarare än förklaring till hur det kunde bli så fel. Jag vill skala av monstret och se människan där bakom, även om det många gånger är svårt, och ibland faktiskt omöjligt.
lördag 10 oktober 2009
Massa minnen som trängs i min hall...
Det står en massa minnen och trängs i min hall. Pappa och Birgitta var nämligen här imorse och lämnade fem kartonger med smått och gott från min barndom, kartonger som stått på deras vind i över tio år. Det är som julafton här hemma, fast ännu bättre.
Jag har läst Boken om mig som jag skrev 14 år gammal och en massa skoluppsatser, samt bläddrat i mina gamla favoritböcker (och som den bokmal jag var så är det en hel del). En kartong var fylld med barnkläder, med alltifrån små mössor med vacker brodyr på till stickade tröjor i 1980-talets starka färgkombinationer.
Allt ska upp i ljuset, dammas av och beundras. Den planerade städdagen kan jag med andra ord glömma för tillfället.
Vi har alla varit små. Hittade detta dagiskort på mig i en av kartongerna. Då och nu!
Jag har läst Boken om mig som jag skrev 14 år gammal och en massa skoluppsatser, samt bläddrat i mina gamla favoritböcker (och som den bokmal jag var så är det en hel del). En kartong var fylld med barnkläder, med alltifrån små mössor med vacker brodyr på till stickade tröjor i 1980-talets starka färgkombinationer.
Allt ska upp i ljuset, dammas av och beundras. Den planerade städdagen kan jag med andra ord glömma för tillfället.
Vi har alla varit små. Hittade detta dagiskort på mig i en av kartongerna. Då och nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)