På söndag ska jag ha familjen över på kalas. Det är bara de närmaste men vi blir ändå 25 stycken, som det ser ut nu. Nej, vi är ingen ”kärnfamilj”. Förr i tiden var man många runt bordet för att vuxna satte barn till världen som duracellkaniner. I dag är det mer ett resultat av att vi skiljer oss så mycket, ibland flera gånger under en livstid, och träffar nya partners som i sin tur har barn från tidigare förhållanden. På så sätt tillkommer en mängd styv-, plats-, och bonusmänniskor i det som tidigare var en traditionell kärnfamilj.
Vad är bäst då bäst enligt mig som känt på båda? En svår fråga, som inte har något klart svar. Det finns för- och nackdelar även med familjeuppbyggnader. Som med allt beror det på när, hur och varför? I min familj är vi många. Det är en hög ljudnivå, inte alls säkert att man får en syl i vädret men kärleken finns där och det är ändå huvudsaken.
Frilansjournalist boende i Sverige, det är jag det! Skriver om det som roar, förfasar och lockar mig. Om det som jag älskar och det som jag tycker mindre om. Om saker jag hört, läst, sett eller bara kommit att fundera på. Om personer och händelser som har gjort avtryck på mig, på gott och ont. Om det som var då, nu och det som kanske komma skall.
Leta i den här bloggen
Visar inlägg med etikett bonusföräldrar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bonusföräldrar. Visa alla inlägg
fredag 12 mars 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)