En gammal strumpa...

I dag är jag verkligen trött på att ha handen i gips och bandage. Inte bara för att det är klumpigt och allmänt opraktiskt utan även för att det luktar. Det är som att ha en vante på sig i flera veckor, eller en strumpa för den delen. Inget man längtar efter med andra ord.

Frustrerande...

Jag vet att jag tjatar om min tumme, men fy sjutton så ont den gör. Det värker och kliar under gipset. En vecka avklarad - två veckor kvar. Hallå, jag behover min högerhand. Mina dagar handlar om att skriva, det funkar liksom inte med en otränad vänsterhand. Detta till exempel skriver jag med vänster pekfinger och det tar sin lilla tid och är enormt frustrerande. Jag har massor av saker som behöver göras och som nu inte kan göras eller tar förbaskat lång tid att göra. Suck! Men annars är det bra...

Haha, vänsterhanden ser också lite trött ut här...

Min älskade tumme i gips

Har suttit på akuten på Danderyds sjukhus hela dagen. Råkade få in tummen i Duffys mun när jag skulle hindra henne från att hoppa efter en annan hund. Där fast mellan Duffys tänder blev min tumme kvar några sekunder, och vreds om. Det gjorde sabla ont och blodet forsade. Direkt in till akuten där jag fick stelkrampsspruta och röntgades. Fraktur och tre veckor i gips blev domen.

Min tumme. Njut lite extra av dina tummar i dag för jösses vad allt blir komplicerat när man inte kan använda dem.

Får skriva med vänster hand ett tag framöver, det går långsamt.