En sådan som smeker fettvalkarna

Den 21 december, då är krabaten i magen beräknad att kika ut. Ett vinterbarn. En julklapp. Ett mirakel.

Så här i tolfte veckan känns det fortfarande overkligt. Magen är visserligen aningens fylligare men det kan lika gärna bero på lite för mycket av det goda :-) Jag är liksom inte där än då människor kommer fram och gratulerar till kommande bebis, utan snarare kikar lite i smyg och undrar om jag glömt beach 2011.

Ibland när jag är ute bland folk och känner mig extra fyllig brukar jag svanka lite extra och stryka mig över magen i förhoppningen att de som sneglar ska förstå att jag är i väntas tider... Hihi, fast kanske går de istället därifrån och tror att jag är en sådan som smeker mina fettvalkar. Nåja, det kanske kan vara en sund företeelse i denna tid av utseendefixering. Här kommer jag med svullen mage och det är jag stolt över!

En bulle i ugnen...

Jag har en inneboende. Sedan runt tre månader tillbaka. Denne bor hos mig kostnadsfritt. Hihi, fast krabaten tar inte så stor plats, i nuläget. Inom en snar framtid förväntas dock både den och jag bli större. Japp, här gräddas det bulle i ugnen :-)