Gusten grodslukare

Fick en fantastiskt härlig vinterbild av mamma.


Modell: Gusten. Ålder: 2,5 år. Övrigt: Världens busigaste, gladaste och snällaste hund. Och nej, han äter inte grodor.

Göran Perssons tur att hämta på dagis...

Nu finns nya numret av tidningen Gate Report på landets flygplatser, och i den min intervju med förre statsministern och numera bonden Göran Persson. Ja, han är visserligen senior advisor (det heter så, fråga honom själv) och föreläsare också, men det är bonde han främst ser sig som och så han vill tituleras.

Jag hade stålsatt mig inför intervjun med Göran Persson eftersom jag trodde att jag skulle möta en uppblåst och lite dryg man. Göran visade sig dock vara på strålande humör, han var avslappnad, skrattade mycket och kom med små underfundiga kommentarer. Vi satt och pratade i närmare en och en halv timme och när fotografen stressat knackade på dörren kom Göran på att han skulle hämta på dagis. Alltså hunden, han är på dagis, tillade han snabbt då han såg våra förvånade blickar. Det blev till att boka in en ny fototid med herr Persson. Och resultatet? Ja, bege dig till närmsta flygplats och avgör själv.


Göran Persson poserar vant framför kameran.

En halvblind Gusten är ingen glad Gusten

Stackars lilla Gusten. Han går nu med tratt runt huvudet och måste ta ögondroppar i flera veckor. Igår när han var ute i skogen och busade med en kompis fick han en fem centimeter lång barkbit rätt in i ögat. Bengt som hörde hans hjärtskärande yl kom till undsättning och fick bort nästan hela barkbiten, men en liten bit satt kvar. Det blev gasen i botten till djurakuten Albano där Gusten lades in och blev opererad. Om det var chocken eller veterinärens pillande som gjorde Gusten dåsig är oklart men mitt under undersökningen ramlade han i alla fall plötsligt ihop, han hade somnat.

Och nu går allra finaste Gusten runt där hemma och är missnöjd med livet i tratt. Han kommer dock inte få några bestående men sa veterinären. Tur, för en halvblind Gusten är ingen glad Gusten. Ikväll ska jag köpa honom ett stort ben, för det är han verkligen värd.


Kusin Sofia, jag och allra finaste Gusten som valp.


Har ni sett något sötare...? Knappast!

Längtan efter hund...

Uppvuxen med hund. Nu vuxen utan hund. Men det händer att jag längtar efter en egen vovve. Men jag har ju alltid Gusten, mammas och Bengts gosing!