Jag är superdupermega-avundsjuk...

Sitter här med några bitar choklad och en kopp té (pulverkaffet är slut och jag har ännu inte lärt mig den nyinköpta espressomaskinen). Dock skulle jag behöva en rejäl dos koffein för ögonlocken är tunga. Ja det är inte så konstigt, jag sov ju bara elva timmar i natt... Hihi, ibland är det faktiskt så att ju mer man sover desto tröttare blir man.

Nåja, snart ska jag sätta på musik man inte kan stå stilla till och dansa loss med dammsugaren. För i kväll kommer mammsen, Benke-Bus, Gurra-G och fisen på middag, och då vill jag inte ha några råttor i hörnen.

Gick nyss en promenad för att få dagens dos av frisk luft. Helt okej oktoberväder tyckte jag, ända tills jag fick sms från min kära vän Maria som är i Barcelona över helgen. Där är det drygt 20 grader och sol. Va! Nej, jag är inte alls avundsjuk. Absolut inte. Eller okej, lite då. Eller ja, en hel del. Ja, rätt mycket avundsjuk faktiskt. Okej då, jag är jättesupderdupermega-avundsjuk. Men det måste man ju få vara. Det betyder ju inte att jag inte unnar mina kära vänner det allra bästa. Jag skulle ju bara vilja ha blivit nedpackad i resväskan innan de åkte. Det är allt.

Men men. Stockholm en halvmulen oktoberdag kan vara fint det med.

Lövely. Ett tag till. För snart tappar träden sina kläder och står nakna i kylan.

Bajamaja för traktens fåglar.

Jag döper dig till "Speglingar i vatten".

Simma kompisar. Det kommer något stort och vitt bakom er.

Bråk med näbbar och simfötter.

Tjihoo! Vågen för vågorna.

Mystisk sak i vattnet. Har dock legat så där länge, så jag tror inte att det rör sig om något läskigt. Men visst ser det ut som det?

Och så min dammsugarlåt då :-)

Ska dubbelkolla med jultomten bara...

Det ser ut att bli en riktig kalashelg. I kväll 30-årsfest, imorgon fira storebrors födelsedag och på söndag familjemiddag. Jag är redan nu lite trött måste erkännas. Har inte riktigt kommit in i jobbvardagen igen. Det var för härligt i Barcelona. I tankarna är jag kvar där. Jag saknar människorna, staden och inte minst värmen. Jag är beroende av värme. I april blommar jag upp eftersom jag vet att vi går mot varmare tider. Men dit är det långt. Nu är det snart september. Sedan oktober. Brr.

Nej, kalla mig inte negativ. Det är ju så det är. Efter sommar kommer höst och därefter förhoppningsvis något som man kan kalla vinter. Och snö det gillar jag, uppvuxen i fjällen som jag är (ja på loven då). Men det är att frysa som jag inte klarar av. Det där ruggiga som drar in över vårt land samtidigt som löven börjar trilla av från träden. Då när man inte vet om vintern lurar runt hörnet och om man rota fram dunjackan eller om solen behagar visa sig några veckor till. En solresa i jul kanske? Måste bara dubbelkolla med jultomten så han har tid att ta en tur söderut med renarna. Fast då ska jag tipsa honom om att byta ut den tjocka rocken mot shorts och flip-flops. Fast skägget får han behålla på. Någon ordning får det ändå vara.