Kanske blir min längtan lättare då...

Hemma från Gotland. Klockan är halv tolv och jag har ätit frukost och borstat tänderna. Nu sitter jag här framför datorn. Har gjort det i över en timme. Surfat runt och läst nyheter och bloggar som jag egentligen inte hade någon lust att läsa. Tidsfördriv. Jag har fastnat här vid köksbordet, vid min dator. Ute skiner solen. Balkongdörren står öppen. Jag borde gå ut. Jag vill gå ut. Jag vill surfa på riktiga vågor. Och ändå sitter jag här. Som om jag blev tvingad.

På Gotland vid den här tiden hade vi gått morgonpromenaden med hundarna i skogen. Om solen visade sig hade jag nog badat i sjön. Kastat pinnar åt vattenälskaren Gusten och försökt få min vovsing att doppa mer än tassarna. Lyssnat på Bengt som spelade kohorn vid vattenbrynet. Jag hade sedan hungrig efter promenaden, som bara bjöd på smultron i överflöd, ätit frukost på verandan. Lyssnat på mamma som läste högt ur Gotlands Tidningar. Diskuterat något med mormor och därefter ställt fram en stol åt henne i skuggan där hon resten av förmiddagen lyssat på ljudboken Linnés resa, som hon snart hade somnat till. Kanske hade jag även tagit fram en stol åt mig själv och lagt mig i solen med min evighetsbok Blonde på 860 sidor. Eller så hade vi tagit bilen till havet. Haft med oss kaffe och bullar och suttit på en klippa och...ja bara njutit...

Klockan är nu kvart i tolv. De senaste femton minutrarna har jag ägnat åt att skriva ovanstående text. Nu är det dags att logga ut och stänga ner. Solen skiner ute. Jag ska köpa mig en ta med-kaffe och sätta mig i gräset och bara vara. Kanske blir min längtan till Gotland något lättare då.