Fårskinnsfällen som glömdes bort

Oj vad det snöar ute. På balkongen ligger ett tjockt vitt täcke, och någonstans där under ligger fårskinnsfällen som jag glömt att ta in. Jag lade ut den där när vi hade gäster förra helgen eftersom en uppspelt Duffy råkade skvätta lite på den. Ja, och sedan glömde jag bort den. Och nu ligger den alltså där nerbäddad under det decimetertjocka snötäcket. Vill jag då ha in fällen? Ja, kanske. Orkar jag ta in fällen? Nej. Eller inte just nu iallafall.

Så vackert...

Har ni sett så vackert det var när jag vaknade imorse... massvis med snöflingor som vilade på mitt fönster.




Jag beundrade dem länge.

Det kallas vinter

Sverige är lamslaget. Det är som om det där vita som faller från himlen är en ny företeelse. Hallå, det snöar. Det kallas vinter. Vi har det varje år.

God Jul - Merry Christmas

Julen ska vara vit. Här vinter i Jämtland.

Under ett täcke av snö...

Blommor och hallon under ett täcke av snö på balkongen.

En hund leker i snön

Första december i dag och ute lyser snön vit på marken. Jag ser ett gäng människor på väg mot Gärdet. De bär sina skidor och stavar med breda leenden, kanske ska de öva inför det kommande Vasaloppet. En liten hund busar i snön. Den dyker ner i det vita mjuka täcket och hoppar sedan upp med en vit puderhög på nosen som den snabbt slickar bort med tungan. Solen strålar från en klarblå himmel och får snökristallerna att glittra som diamanter. Miljontals miljarder små små diamanter, samtliga helt unika i sin utformning.

Ja, så är utsikten från mitt fönster. Nej, förlåt, jag ljög. Eller kanske inte ljög direkt men jag överdrev väl en aningens. Det där jag nyss berättade om, det är i mitt huvud jag ser det, såsom jag vill att det ska vara. Jag vill ha vinter, jag vill ha snö, jag vill kunna ta fram längdskidorna och ge mig ut och få några mil i benen. Kung Bore du är saknad


Mitt andra hem.