Jag cyklade till och från jobbet i dag. Det var fem månader sedan jag cyklade sist. Konstigt vad de hinner med de där byggjobbarna. För under vintern som gått har de lyckats få till flera uppförsbackar just på min cykelväg. Ja, det har verkligen varit duktiga må jag säga. De har lyckats bygga dessa svaga lutningar så att de inte syns med blotta ögat. Men däremot känns de - i benen, i rumpan, i flåset.
Sedan har någon dessutom varit och pillat min cykel. Den är trög och kedjan gnisslar oroväckande. Jag trampar och trampar men kommer liksom aldrig till mål, eller det tar i alla fall ovanligt lång tid.
Visste man inte bättre skulle man kunna tro att jag skyller ifrån mig. Att jag har slarvat med träningen. Men så är det naturligtvis inte... ;-)
Min ädle springare.
