Hon väcker oss med sin svans...

Tuppen, dra några hönor över dig vettja och somna om. Vi har Duffy och kommer upp i ottan ändå. Visserligen har hon svårt för att gala, men hon har en gedigen svans som hon gärna viftar med i tid och otid. Och hon har förstått att om hon drämmer den där svansen i väggen om och om igen så låter det högt, varpå vi vaknar. Och när vi väl är vakna ja då ska det klias och klappas och kelas med världens morgonpiggaste hund. Ja och när det kliats och klappats och kelats tillräckligt då lägger sig Duffy och stirrar på dörren och vi stapplar grusiga i ögonen upp ur sängen, drar på oss långkalsonger och andra plagg som inte alls matchar och beger oss ut i snön.

Nåja, det var några timmar sedan nu. Sedan dess har jag fått i mig frukost och sitter nu i soffan med datorn i knät och dricker latte. Duffy sover vid mina fötter. Snart ska vi brumma ut till Sollentuna och gå skogspromenaden med bästa hundpolaren Gusten.