Tur att jag har fina vänner då...

Efter en mysig kväll med goda vänner är jag nu hemma igen. Fyra av oss gick vidare ut och svängde sina lurviga, och två av oss styrde stegen hemåt. Jag är en av de två sistnämnda. Efter två glas vin, tikka masala och naanbröd är jag mer än nöjd. Dessutom glömde jag min plånbok hemma. Mm, så kan det gå när man byter väska innan avfärd.

Tur att jag har så fina vänner då :-) Monica betalade för två och försökte sedan få mig vidare med orden: "Jag har pengar. Jag betalar inträde och hur många drinkar du vill". Tack Monica!

Jag valde dock soffan framför bardisken. Får höra imorgon hur de hade det. Kanske kommer jag att ångra mig, men just nu känns det som rätt beslut.

Jag är inte 20 år längre...

Jag är inte 20 år längre. Inte 25 år heller för den delen. Jag är 29 år och en glad natt med lekar och dans sätter numera sina spår. Nej, jag syftar inte på rynkor och påsar under ögonen, för jag har inte vågat granska mig själv så noga i spegeln efter helgens bravader. Men jag är trött. Nu kan ju detta delvis bero på att jag inte gav mig själv den sovmorgon jag behövde på söndagen, men bara delvis.

En gång i en avlägsen tid kunde jag vara ute och svänga mina lurviga natt efter natt, kropp och knopp klagade inte på den tiden. I dag är det annorlunda. Huvudet är tyngre än tyngst dagen efter, ögonlocken hålls uppe enbart med viljans kraft och benen väger bly i varje steg jag tar. Jag kan inte dricka alkohol och vara uppe till klockan fyra längre. Det funkar inte. Det är bara att acceptera.