Be you

Djurens Rätt - senaste numret

Äntligen är nya numret av Djurens Rätt här. Hem och kika i brevlådan alla drygt 30 000 medlemmar. Så här fint blev omslaget.

Tintin tillbaka

Och nu meddelar Kulturhuset att man backar om beslutet att ta bort Tintin från hyllorna. Snacka om snabba vändningar....

Hej då Tintin. Hej då Herr Nilsson?

Tintin är inte längre välkommen på Kulturhuset i Stockholm. Anledningen är hans syn på omvärlden. 

"Den bild Tintinböckerna ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor." Det säger Behrang Miri, som leder arbetet med att utveckla Kulturhusets barn- och ungkulturverksamhet, till Dagens Nyheter. 

Jag ställer mig tvekande till detta beslut. Jag menar, det finns ju så många böcker som ska bort då, som speglar den tid då de skrevs. 

I Hattstugan av Elsa Beskow får barnen "smaka på riset". De blir agade, vilket då boken skrevs var en vanlig bestraffning men idag är förbjudet. 

Och barnens favorit Pippi Långstrump, hon har en apa i kläder som husdjur hemma. Hur rimmar det med dagens djurrätt?

Och hej då alla böcker skrivna av män där kvinnor framställs som lägre stående figurer i periferin, vilket typ innebär hej då merparten av alla böcker skrivna av män före 1920. 

Ska vi gömma alla dessa böcker? Eller elda upp dem och låtsas som de aldrig har skrivits? Nja, jag är som sagt tveksam...

Vacker promenad

Förmiddagens promenad till och från Gamla Stan var en vacker sådan. Många människor går med skygglappar och tittar inte på någon eller något. Visst, de kanske har bråttom och varken hinner eller vill stanna och se sig omkring eller ve och fasa behöva stanna upp och prata med en bekant (läs före detta kollega, granne, hon/han från gympagruppen etc), men tyvärr missar de då allt det vackra.

Höst nu?

Jag behöver min frukost

Ojoj, här sitter trötter och ska få ur sig ett blogginlägg. Trötter det är alltså jag. Och jag vet varför. Jag har inte fått min dagliga dos energi i form av mat. Jag ska nämligen göra en koloskopi på torsdag. För er som inte vet vad detta är så innebär det att läkaren ska kolla mina tarmar med en liten kamera... men oroa er inte, det är inget filmklipp som kommer att läggas ut här eller någon annanstans för den delen :-D

Tillbaka till tröttheten. Jag får dagarna innan den här undersökningen endast inta flytande föda, och jag trodde att detta gällde från idag. Så till frukost blev det en skål fil. En skål fil! Min mage trodde först att det var ett skämt. "Där lurade du mig nästan", sa den och skrattade.  Efter en stund förstod magen dock att det var allvar och vrålade "Ge mig mat. Nu!" Men jag var stenhård. "Du kommer tacka mig på torsdag", sa jag bestämt och lät magen kurra vidare bäst den ville. Efter urslickad filskål och en kaffe blev det 45 minuters promenad till Gamla Stan med sambon och byrackan. Jag promenerade även hem igen och hann på vägen tömma mig på lite blod (nej jag trillade inte av utmattning, det var ett blodprov som skulle göras).

Hungrig och med lättare blodförlust läser jag informationsbladet jag fått från sjukhuset. Igen, bör tilläggas, men jag kan inte ha läst det så noga. För där står nämligen "inta flytande föda två dagar innan undersökningen". Det innebär ju att jag idag kan äta vad jag vill, så länge det inte är fiberrik mat, för det är en annan förhållningsregel. Men det är försent. För hur mycket mat jag än trycker i mig nu så ligger jag ändå i ofas. Och kaffe hjälper inte heller. Jag behöver min frukost. Utan den blir resten av dagen trött.

Själens smärta

Jag läser om en ung man som hittats död. Han tog livet av sig. Och jag tänker på det här med själens smärta och jag skrev en dikt om det...

Hur kan det som inte väger någonting, vara så tungt att bära?

Hur kan det som inte går att ta på, vara det som gör mest ont?

Hur kan det som inte syns, vara det som är mest verkligt?

Hur ska jag kunna bli hel, när jag inte ens vet var jag är trasig?

Lördagsläsning

Lördag idag. Det innebär att man kan ta en långfrukost och läsa morgontidningarnas alla delar. Tur att det finns pappersåtervinning, för det blir en rejäl hög med tidningar efter bara några dagar.

Här ska läsas och läras.

Duffy tycker att tidningar är överskattat.

Saker att tänka på...

Nu har även jag skaffat mig en sådan. En alldeles egen. Eller okej inte alldeles egen då. Jag delar med några andra, men jag är inte svartsjuk. För om jag vore svartsjuk på att min revisor har andra kunder, då vore jag allt lite knäpp :-D

Idag känns det för övrigt som om jag råkat få i mig ett sömnpiller. Jisses vad trött jag är. Kanske beror på att jag har mycket att tänka på just nu, saker som inte bara rör jobb. Ska springa ner till Tempo och köpa en mjölk så jag får i mig en kopp kaffe (kan inte dricka det svart). Vi får se och framförallt höra vad Duffy tycker om att bli lämnad ensam. Men man tycker ju att hon borde klara fem minuter, hon har ju ändå bott hos oss i snart två år. 

Ha det gott!

1,5 dm

Har varit hos frissan (för att låna ett ord från 80-talet :-D). Ungefär 1,5 dm kortare blev mitt hår. Och det behövdes verkligen ett rejält klipp, för oj vad torra och slitna mina toppar var. Men nu kan jag kasta så där snyggt med håret utan att skämmas, och gott doftar det också...