Frilansjournalist boende i Sverige, det är jag det! Skriver om det som roar, förfasar och lockar mig. Om det som jag älskar och det som jag tycker mindre om. Om saker jag hört, läst, sett eller bara kommit att fundera på. Om personer och händelser som har gjort avtryck på mig, på gott och ont. Om det som var då, nu och det som kanske komma skall.
Leta i den här bloggen
måndag 27 juni 2011
Rumpfläsket dämpade mitt fall...
Liten sten stjälper stadig tant - och vips så låg jag och sprattlade i gruset. Och ovanför mig stod min publik i form av en förvånad Duffy, en hejdlöst skrattande Jennie och en suckande Rune. Alltså mina vrister är som överkokt spagetti ibland. Ena stunden går jag upprätt, för att i nästa ligga som en skalbagge på rygg med benen i luften. I dag lyckades jag dock landa på baken. Det var långt ifrån skönt men rumpfläsket dämpade åtminstone fallet något.
Etiketter:
spagettivrister,
vristen vek sig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tur du inte stukade foten dock! Kram från ett Etelhem där solen lyst över både onda och goda
SvaraRaderahaha,de där hade ja glömt,vilka fina minnen vi har <3
SvaraRadera