Björn Ranelid och hans mobbare

Björn Ranelid. Det måste vara den senaste veckans mest omdiskuterade person i svensk media. Ja, säkerligen vid arbetsplatsernas fikabord och hemma i soffan också, men det är just den offentliga diskussionen jag reagerar på. Eller diskussionen är nog fel ord. Men jag vet inte vad jag ska kalla det istället. Mobbning kanske är en bättre beskrivning. För jag har läst så många krönikor, artiklar, insändare och bloggar där avsändaren just går till angrepp mot Björn Ranelid, gärna genom att nedlåtande kommentera hur han ser ut. Min fråga är: Varför gör de detta och vad anser de sig ha för rätt att göra detta? Jag menar vilka är de att offentligt löjliggöra sig över Björn Ranelid?

Jag tycker inte man ska skriva något om någon annan människa som man inte kan säga direkt till denna i verkligheten. Och jag undrar hur många av dessa mobbande skribenter som skulle våga gå fram till Björn Ranelid och säga de taskiga saker som de skrivit om honom där gömda och skyddade bakom sina datorer.

Du ser ut som Henrik Dorsin

Lillasyster: "Jag är inge snygg utan smink".
Mamma: Det är du visst."
Storasyster: Utan smink ser du ut som han komikern, Henrik Dorsin.
Lillasyster: Va Henrik Dorsin?!
Storasyster: Ja, ni skulle lätt kunna vara syskon.

(Samtal uppsnappat från bordet bredvid här på fiket där jag sitter och jobbar.)

En glad busschaufför

Igår fick jag beröm av busschauffören för att jag sa hej. De flesta går tydligen bara förbi utan att bemöda sig att hälsa, så jag gjorde honom glad sa han. Tre bokstäver: HEJ!

Gör någon glad du med - säg hej och bjud på ett leende :-)

Mums

Morgonens goda - röd grapefruktjuice.

Mer morgon...

Brukar inte ta mig tid att kolla på morgonteve, förutom ibland på helgerna. Men idag satte jag på teven och nu sitter jag här i soffan. Har hunnit se Magnus Utvik recensera kokböcker (se vad jag tyckte om det nedan) och höra Katarina Wennstam prata om sin nya bok Svikaren som hon beskriver som en skakande skildring av våld och intolerans i sportens värld. Tänk att det bara är en aktiv fotbollspelare på elitnivå (Anton Hysén) som kommit ut som homosexuell, jag menar det lär ju finnas många fler. Dock kanske det är flera av dem som är öppna med det bland familj och vänner men som inte vill gå ut med det i media.

Nu ska jag göra mig en kopp go-kaffe och sätta igång med dagens arbete, vilket inte helt överraskande är detsamma som skriveliskriv.

Hoppas du får en fin dag!

Magnus Utvik recenserar Camilla Läckberg

Ser Magnus Utvik recensera kokböcker i Svt:s morgonsoffa. Det är många LCHF-böcker, en diet som Herr Utvik inte verkar ha mycket till övers för.  Men så dyker Camilla Läckbergs kokbok upp i bokhögen (som hon gjort tillsammans med kocken Cristian Hellberg). Och vips så ändras tonen i Utviks röst. Den här boken tycker han är så fin, den blir man så glad av.

Och visst det kanske är precis så han känner när han ser bilderna på Camilla Läckberg i en solstol med en dator i knät brevid en bild på musslor. Men det är ändå något som konstigt med Magnus Utviks snabba vänding, från lojt "här är ytterligare en kokbok" till "och den här boken blir man så glad av..." Ja, det är konstigt att jag måste googla på Magnus Utvik + Camilla Läckberg. Sökningen tar mig till Utviks egen hemsida. Där kan man klicka på en flik som heter länkar. Där länkar han till dessa fem sajter:  Gomorron Sverige, Gyncancerföreningen, Wahlström & Widstrand, Denise Rudberg och just det - en länk till Camilla Läckbergs hemsida. Magnus Utvik skriver även att Läckberg var den första som kommenterade hans blogg när den startades.

Hmm, då var det kanske inte så konstigt trots allt, det där den snabba vändingen och tonen i Magnus Utviks röst.

Tidigt i säng... eller inte?

Sambon sitter vid sin dator och jobbar. Byrackan sover. Och jag sittter i soffan och skriver här. Borde egentligen gå och lägga mig. Tänker ofta att ikväll jag ska komma i säng tidigt... men så "ska jag bara slösurfa lite" eller så "ska jag bara se något program på teve (som jag egentligen inte är intresserad av)". Jag tror att det är för att jag behöver varva ner innan läggdags. Få en egen stund då jag bara är utan krav och måsten.

Annars idag har jag jobbat och ikväll träffat min fina vän Maria. Vi åt middag och snackade bort några timmar. Mys!

Friendship

“The best kind of friend is the kind you can sit on a porch and swing with, never say a word, and then walk away feeling like it was the best conversation you've ever had.” ~Unknown~

I took this picture in Gibraltar. 

Ord som värmer

"Hej då favoritälsklingen och bästatjejen", sa fyraåriga brorsdottern till mig när vi skildes åt efter middagen ikväll. Tänk vad några ord kan värma i hela kroppen.

Mello och bollen

Så var sista deltävlingen i Mello 2012 avgjord. Lisa Miskovsky och Danny direkt till finalen i Globen. När det stod mellan Danny och Charlotte Perrelli var jag så nervös att jag var tvungen att gå ut i hallen, precis som vid en läskig film då jag inte vågar titta när det är som otäckast. Både Danny och Charlotte var visserligen superduktiga men jag tror ändå att Danny var den av de två som helst ville gå till final. Dessutom har Charlotte redan vunnit hela baletten, två gånger till råga på allt.

Annars har den här lördagen spenderats på hemmaplan. Har renast skåp och bokhyllor med två hundar runt benen. Vi har nämligen haft Gusten här, eller bollen som han också kallas :-) Hihi nej inte för att han är rund, utan för att han är galen i bollar. Han kan känna lukten av en boll på mils avstånd och får han dessutom tag i den, ja då är det svårt att få honom att tänka på något annat än just den bollen. Att leka själv är dock inte Gustens melodi så medan jag har fixat här hemma har han följt mina steg med bollen puttandes framför sig. "Lek med mig", har han gläfst. Och jag har lekt men inte hela dagen som Gusten hade önskat.

Nu har mamma och Bengt varit här och hämtat Gusten, och vår fyrbenting Duffy sussar sött på mattan.

En bra dag

Har i dag busat med de här två sötnosarna, ätit mammas goda pannkakor och fikat med fina vänner. En bra dag som nu avslutas i soffan!

Mina fantastiska brorsbarn.

Tvångstankarna styr mitt liv

Tittar på amerikanska realityserien Tvångstankarna styr mitt liv på Kanal 9. Väldigt intressant program som visar att tvångsyndrom, eller OCD som är det internationella namnet, kan drabba vem som helst.

Här kan du se det första avsnittet av programmet.

Ensamtränar byrackan

Sitter i trapphuset och myser :)

Grattis till nyblivna föräldrarna

Förr i tiden var det en väldans massa utomstående som skulle bevittna en kunglig födsel, och då pratar vi alltså om på bästa plats vid sängkanten. Syftet var att ha vittnen till att det verkligen var ett barn av börd som föddes, att det kom ur moderns sköte och inte från en stork nånstans. Ja, typ så.  Men tiderna förändras, och tur är väl det. I natt föddes en prinsessa på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Stort grattis till nyblivna föräldrarna Victoria och Daniel. Ja grattis till alla nyblivna föräldrar ute i landet, ja i hela i världen.

Bild lånad från Expressen.

Dessa fantastiska djur

Alltså hundar är fantastiska, och det säger jag inte bara för att jag själv har en underbar fyrbenting. I dag berättar Aftonbladet om hunden Gaspike som räddade en kvinna i Karlskrona från att drunkna. Läs mer om hjältehunden här!

Prinsen på ärten

Min sambo är prinsessan på ärten, eller snarare prinsen på ärten. Jag har en kudde under rumpan när jag jobbar här hemma. Hur många han har ser ni här nedan.

Mmmmmöte

God morgon! Nu bär det snart i väg på möte, ett spännande sådant...

Bildförtydligande: Jag låtsas bita på naglarna. Jag tror att det är så man ser ut då...

Tisdagskvällen

Åkte hemifrån vid 18-tiden för att gå på konstvernissage. Eftersom jag inte hunnit äta någon middag smet jag in på McDonken och mumsade i mig en hamburgare med ost och bacon. Mötte sedan upp Monica och promenerade till utställningen. Det var färgglada tavlor men kanske inget jag skulle vilja ha här hemma tror jag. Vi gick dock varvet runt och betrakade varje tavla, sedan smet vi iväg till ett närliggande café där jag smaskade i mig en smörgås och en gigantisk latte. Min vän Charlotte kom och sällskapade oss och när stället stängde (varför stänger många fik så tidigt?.) gick vi vidare Storstad och pratade bort en timme till.

Nu är jag hemma i soffan och ska snart krypa till kojs och läsa Lyckan är en sällsam fågel.

Vintern smälter...

Nyss var människor ute och gick eller åkte skridskor på isen och nu är det bara blöta små klumpar kvar av den. Vår i sikte månntro...

Dagens hälsostatus

Läser vad jag skrev i september förra året... Är väl ingen idé att jag skriver samma sak igen trots att jag känner precis likadant igen. Så kika in här så vet ni hur jag mår idag.

Ett annat Stockholm

På väg till ett möte igår gick jag förbi dessa mysiga hus på söder. Tänk vad bra att de ändå sparade några gamla hus, då i mitten av 1900-talet när de (vem fick igenom den urbota korkade idén egentligen?) beslöt sig för att riva stora delar av Stockholm.


Man bara väntar på att en tant i huckle ska sticka ut huvudet genom fönstret och ropa in pojkar i kortbyxor och gubbkeps och flickor med flätor i håret och knälånga klänningar.

To free ourselves

To free us from the expectations of others, to give us back to ourselves - there lies the great, singular power of self-respect.  
~ Joan Didion

Intervju med Robert Kviby

Har under morgonen intervjuat Robert Kviby, vd för MTG Radio och som nu även kan titulera sig författare med debutboken De korrupta. Inspirerande möte som fick mig att bli väldigt sugen på att skriva bok/böcker. Han talade mycket om att ha disciplin när man skriver, annars blir det lätt att man gör något annat, lägger sig i soffan och slötittar på teve till exempel. Hmm, där kände jag igen mig, ja i den där soffbiten alltså.

De korrupta (info från Adlibris)

Stockholm 1989. Flera prostituerade kvinnor dödas men inga gärningsmän grips och polisen lägger ganska snart ner utredningarna. Kriminalreportern Annie Lander skriver på en artikelserie om morden. När hon, till skillnad från poliserna, talar med andra prostituerade om morden förstår hon att det finns kopplingar till en av stans mest exklusiva herrklubbar. Då tvingar tidningens ledning henne att ta tjänstledigt. Annie fortsätter arbeta på egen hand. Hon lyckas ta sig in till klubbens inre cirkel där några av landets mäktigaste män tycks styra över mer än bara utbudet av konjak. Annie börjar närma sig sanningen, inte bara om de mördade kvinnorna utan också sanningen om sitt eget liv och det ouppklarade mordet på sin mor. Då försvinner hon spårlöst. Hennes man Max ger sig ut för att söka efter henne. Hans enda chans att förstå varför Annie är borta är att leta efter samma människor som hon. Gå i hennes spår. Och hitta de korrupta, innan de hittar honom. 

Dirty Dancing och Golden Hits

Igår var en heldag med fina flixen. Först Dirty Dancing på Chinateatern - en fartfylld musikal som hade varit ännu bättre om jag hade haft bättre sikt. Satt en väldigt rakryggad kvinna framför mig som skymde scenen, så jag fick luta mig än åt höger ån åt vänster för att se vad som hände på scenen. Min fråga är: Varför placerar man inte stolsraderna sicksack, jag menar så att min stol är placerad så att jag ser mellan två stolar framför, och inte direkt bakom en stol. Det finns förmodligen en anledning till att stolsraderna ser ut som de gör, men när lutningen i salongen är dålig och man har en långis framför sig, ja då blir man lite besviken. Nåja, jag har ju sett filmen ett antal gånger så det var inte så att jag inte hängde med i handlingen :-)

Efter musikalen gick vi till Golden Hits, jihaaa! Som en Finlandsbåt på fast mark kom vi fram till. Där åt vi middag - jag åt god rödning med potatispuré - och sedan svängde vi våra lurviga till 80-talsklassiker några timmar. I dag är jag lite loj, men bara lite ändå. Tog det lugnt med den flytande födan igår och det är jag tacksam för i dag.

Flixen, med Becca bakom kameran.

Hemma och skaka rumpa

Nu är jag hemma igen. Saknar redan öjn. Men jag kommer nog snart på andra tankar, för idag blir det Dirty Dancing, middag och lite skaka rumpa med finaste flixen. 

Hon älskar att vara här

Duffy älskar att vara här på Gotland. Ja, jag tycker också att det är väldigt rofyllt men för Duffy är det ren njutning. Hänga med bästisen Gusten hela dagarna, busa i snön, gå i långlina i skogen och lyckligt somna i soffan framför brasan på kvällen.

Igår tog vi en skidtur i skogen. I dag valde vi att ta oss fram till fots :-)

På kvällen tände vi brasan och jag som är värmetokig placerade mig framför den.

Hundarna slocknade bredvid varandra i soffan.

I morse när vi vaknade låg snön tjock. Perfekt att busa i tyckte Gusten och Duffy.

Bus på öjn

Igår i Stockholm - i dag på Gotland. Japp, jag och byrackan bestämde oss några timmar före avfärd att vi skulle följa med mamma, Bengt och fyrbentingen Gusten till öjn. Så här är vi nu. Kom inte fram förrän vid 01-tiden i natt men det hindrade oss inte från att staka oss runt fyra kilometersslingan imorse. Det är rätt svårt att åka längdskidor och samtidigt försöka hålla i en vild Duffy i långlina, och just därför blev det också några "oj här sitter/ligger/sprattlar jag i snön - hur hamnade jag här?"

Efter att ha skuttat runt i snön i ett par timmar trodde man att fyrbentingarna skulle vara trötta. Men nej då, buset fortsatte även inomhus. Duffy hittade Gustens två tuggben och retade honom genom att sno båda. Oj, vad stolt hon var när hon gick runt med dem i munnen framför en mycket förvånad Gusten.

Tröttisar och vacker morgon

Duffy var lika trött som matte imorse. Men till slut kravlade vi oss ut och möttes av en vacker vinterdag. Solen sken och snön gnistrade. Låter kanske klyschigt men så var det.

Sjusovare...

Hej du vackra vintermorgon.

Fåglarna var redan uppe och igång med dagens bestyr.

Whitney Houston

"I'm my best friend but also my worst enemy." - Whitney Houston, 48. 
Hope you found peace now Whitney.

Grattis världens bästa Theodor

I dag fyller min bror- och gudson Theodor ett år. Hurra för dig världens finaste Theo. Åkte dit med paket (strandleksaker) i dag, men kunde inte mer än sticka in näsan genom ytterdörren eftersom både Theo och min bror är förkylda.

Nyvaken Theodor.

Theodor i sin pappas famn.

Tema randigt

Dagens outfit (bör tilläggas att jag enbart bär den hemma...)

Tröja, H&M. Långkalsonger, Åhléns. Strumpor, vet ej/inte mina.

Bärbart kontor

I dag har jag tagit med mig hela kontoret till fiket. Hehe, verkligen hela kontoret.

Jag ger dig min morgon

Civilekonom sökes

Letar efter en civilekonom till en artikelserie om olika yrken. Är du civilekonom eller känner du någon som är det och som har lust att berätta om sitt jobb? Hör av dig till mig, här eller på ordateljen@gmail.com.

The saxophone dance

Dags för en saxofondos. För dig som inte orkar vänta, börja 0.34 sekunder in i klippet :-)

Detta ångrar människor mest

Den australiensiska sjuksköterskan Bronnie Ware arbetade i många år på ett hem där människor lades in under sina sista veckor i livet. Hon pratade med sina patienter och samlade in vad de ångrade mest med sina liv. Nu har dessa samtal blivit till en bok, The top five regrets of the dying.

DET ÅNGRAR VI MÄNNISKOR PÅ DÖDSBÄDDEN

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.

– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.

– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.

– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.

– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.

– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

Källa: Aftonbladet

Då kör vi

Morgonrutiner och trötthet

Jag vaknar. Ligger och drar mig i sängen en stund. Stiger upp. Kokar ägg, häller upp en skål med fil och blåbär och äter upp allt på sisådär max 3 minuter. Därefter kliver jag antingen in i duschen eller ut genom ytterdörren. Japp, jag varierar mig. Vissa dagar kör jag hundpromenad före tvagning och andra dagar gör jag tvärtom. Ja och så finns det dagar  då jag först på eftermiddagen kommer på att jag kanske borde duscha (bör kanske förtydligas att jag arbetar hemifrån och att jag gör mig ren om jag ska träffa folk personligen, bara så att ni inte får för er något annat...).

Nåja, har jag nu någon poäng i denna beskrivning av mina morgonrutiner? Jajamensan. Det jag vill ha sagt är att när jag ätit frukost, duschat och gått ut med byrackan blir så otroligt trött. Jag vill bara krypa ner under täcket igen och sova, sova och sova lite till. Min fråga är varför? Det är ju inte så att jag tar ut mig på mornarna, eller går upp sådär jättetidigt. Och en powernap vid niotiden det känns liksom inte okej, jag har ju för sjutton inte ens börjat jobba än vid den tiden.

Plåtad hund

Duffy var med på plåtningen i dag. Och tjusig som hon är fick hon givetvis vara med på bild. Det var faktiskt roligt, när jag för en kort stund lämnade min plats där jag stod och blev fotograferad gick hon dit och lade sig i blickfånget. Min fina hund.

Reklamplåtning och smink

I dag har jag varit på reklamfotografering. Det är kul att bli sminkad av proffs, speciellt för en sådan som jag som sällan sminkar mig, och när jag väl gör det blir det på sin höjd mascara och läppglans. När jag var i tonåren sminkade jag mig mycket mer, eller ja mycket var väl att ta i, men jag använde ögonpenna (heter det så?) och då ser man genast "sminkad" ut.

Vid dagens sminkning fick jag ett antal lager foundation och puder. Det har jag aldrig vågat mig på själv. Jag är rädd att för att det ska bli fel nyans och att det ska se ut som jag bär mask eller nått, vilket man i och för sig på ett sätt gör.

Så här såg jag ut när sminköserna var färdiga med mig i dag (de var två stycken gulliga tjejer).

Var tungen att ta fram mobilen och plåta mig själva innan jag åkte hem. Som ett minne och som mall i fall jag plötsligt skulle vilja börja mejka mig mer.

Jag som pappdocka

I dag blir det plåtning. Japp, nu ska här modellas. Har fått höra att jag ska bli både affisch och pappdocka i naturlig storlek. Pappdocka!

Men först lite kaffe i mitt soffhörn, ja och lite skön musik förstås.

Tvåbentingar, fyrbentingar och sånt

I dag har jag skrivit och korrekturläst. Ja och så har jag haft en extra sidekick, förutom ordinarie Duffy. Min fina kompis Monica har nämligen suttit här och läst idag. Vi har hållit på var och en för sig, men det är alltid mysigt att ha sällskap även om man så bara sitter bredvid varandra framför varsin dator. Monica följde även med ut på lunchprommisen med fyrbentingen och fick då känna på hur det är att vara i ena änden av långlinan när Duffy springer och studsar omkring av glädje. Hihi, då får man som tvåbenting röra på benen vare sig man vill det eller inte, och fort går det.

Nu ska jag snart stänga ner mitt lilla kontor för dagen, eller i alla fall för några timmar. Ska iväg och träffa min kära vän Maria och snacka bort kvällen. Mys!


Igår var jag och Duffy och hälsade på mamma, Bengt och Gusten. Det blev en promenad på isen med hundarna. Duffy var vild av lycka av att få springa i långlina och busa med bästisen.

Min morgonstund

Härliga morgonstund. Den stund innan dagen med alla sina bestyr har börjat på riktigt. Den stund då jag kryper upp i mitt hörn i soffan med datorn och en kopp kaffe. Den stund då surfar runt på sajter och bloggar och tar del av folks livs med mer eller mindre intresse. Min morgonstund.

Intervju med Zandro Santiago

Dead by April är aktuella i Melodifestivalen. För några veckor sedan intervjuade jag Zandro Santiago, en mycket sympatisk person. Intervjun med Zandro kan du läsa här!

Dead by April.    Foto: Pressbild.

Me and Dolph (or Dolph and me)

Jag lär Dolph Lundgren några nya trick, ja eller något i den stilen...
/Me teaching Dolph Lundgren some moves (or something like that...) Photo: Petrus Iggström

Det här var ju lätt... Or like you say in the states - easypeasy ;-)

Räcker det så? Nähe inte det... (Puh, enough?)

Okej, åhej. Kan någon sätta igång brandlarmet? (Somebody stop him!)

Jag passar på att vila när han vänder sig bort.



Tänk på nått roligt... Tänk på nått roligt... (Happy toughts... Happy toughts...)



Med en Dolph på ryggen blir alla viga.

Var det såhär du knockade han den där Stallone? (Was it like this you knocked Satllone?)


När ni jämför så kom ihåg att Dolph är längre :-)


Jag skyller på mina överrörliga handleder.

Kom igen nu Dolphan, du ligger efter...

Va, du menar att det är jag som ska följa dig.

'
Okej, kolla in den här då. Imponerad? (Impressed?)

Sådär nu ska jag bara skriva ner vad du bör träna mer på Dolph. Armhävningarna var sådär tycker jag ;-) Jaså, du trodde att det här var en intervju för tidningen STARK Magasin? Hmm, okej jag kan väl ställa några frågor då också...Bara för att det är du Dolph.

/Dolph there are some things that I want you to practise on, I will write them down for you. The push ups for exampel. What? Ooh, you thought this was an interview for Stark Magasin. Ok, I can ask you some questions if you like that :-)

Duffy på bushumör

Snö, sol och en vante får Duffy på bushumör.

Gammal vänskap som ny

Ikväll har jag varit på after work hos Mattias, min gamla gymnasiekompis. Ja vi gick i gymnasiet ihop för sisådär 14 år sedan. Hallå 14 år,  det är ju helt galet vad tiden går. Vi har inte umgåtts så mycket under de här åren, ja inte alls faktiskt, men hittade varandra igen bara för något år sedan. Sånt är roligt. Det går 13 år och sedan ses man och allt är typ som vanligt igen, inga konstigheter. Nu är jag dock hemma i soffan igen. Skippade eventuell utgång. Blir Snatch på teve istället. Japp, tiden går som sagt var.

Grillväder...

Borde jag ta in grillen? Icke då, efter snö (och regn) kommer solsken...

Hunden som frös (och fega jag)

Hunden stod bunden utanför fiket och skakade av köld medan ägaren satte inne i värmen och fikade. Jag var för feg för att säga något till ägaren där och då, vilket jag ÅNGRAR. Men nu har jag mejlat fiket och skrivit att de inte borde servera honom (han är stamkund) om han har hunden med sig och låter den stå ute och frysa. Och när jag ser honom igen då ska jag banne mig inte vara en feg lort..

Tänkvärda ord...

Jag skriver en artikel om ECPAT

Barn som köps och säljs. Barn som utnyttjas sexuellt. Varje dag. Över hela världen. Organisationen ECPAT arbetar mot alla former av barnsexhandel, och allt började med en liten flickas tragiska död.

Läs mer om hur du kan stödja ECPAT:s arbete!