Även en soldat måste vila...

I dag är jag trött. Kånkande på stockar och kamrater samt ålning i leran tar på krafterna, testa själv. På fredag funderar jag på att skolka från träningen och sova en timme längre istället. Eller skolka är fel ordval, återhämtning handlar det snarare om. Ja, det låter bra. På fredag funderar jag på att återhämta mig från träningen och sova en timme längre istället. För även en soldat måste vila mellan varven.

Jag klarade det...

Army Fitness. Träning med militärer. ”Jag har tjänstgjort i Kosovo”, informerade en av de två manliga ledarna när vi deltagare ställt upp oss på två raka led. Inga frågor på det.

Jag anlände till träningen på min svarte springare prick 07:00 imorse, och med andan i halsen försökte jag obemärkt att ställa mig längst bak i ett av leden. Jag hade nämligen hört rykten om att träningen skulle inledas med några kilometers löpning. Och eftersom jag sedan knäoperationen för sex år sedan inte sprungit längre än typ 30 meter åt gången, så kände jag att svansen var min roll att inta.

Men, allting blir inte alltid som man har tänkt sig. Kosovo-soldaten beordrade oss att vända 180 grader. Plötsligt stod JAG längst fram. JAG hade blivit den där haren som alla jagar. Den som ska se till att gruppen håller tempot. ”Framåt”, vrålade samme soldat. En mardröm, i verkligheten. Kom igen nu knän, viskade jag. En gång i tiden klarade ni fyra till fem joggingpass i veckan, och nu har ni chansen att visa att ni fortfarande är att räkna med. Den mer tystlåtne soldaten sprang förbi mig. "Håll min takt", ropade han och galopperade iväg....

Men jag klarade att det. Mina knän klarade det. Fast fy tusan vad trött jag var efteråt. Både psykiskt och fysiskt. Flera gånger under vägen genom skogen tänkte jag att det här, det är nog mitt sista andetag det. Men när x antal kilometer var avklarade (eller var det mil?) stod jag fortfarande på benen. Dock inte särskilt länge, för ner på marken blev vi beordrade och där skulle vi göra så många armhävningar, situps och upphopp som vi orkade. Lägg därtill plankan och en rad andra mindre angenäma övningar.

När jag så äntligen trodde att det inte kunde bli värre, ja då skulle vi springa tillbaka till start igen, den här gången släpandes på stockar. Dessa stockar skulle föreställa de skadade kamrater som man ibland är tvungen att bära i krig. De fårskallar som startar krig borde tvingas springa med stockar några mil, så kanske de kommer på bättre tankar.

Ps. På fredagens träningspass ska jag försöka ta några bilder med mobilen i smyg.

Army Fitness imorgon 07.00

Snart är det dags. Ja, imorgon smäller det. Prick 07.00 ska jag infinna mig vid Idrottshögskolan för 75 minuters Army Fitness. Ja, det heter så. Jag vet inte riktigt vad det innebär mer än att man ska vara klädd i oömma kläder och vara beredd på att se ut som en lergubbe efteråt, eller som i mitt fall en lergumma.

Jag är lite nervös, men bara lite än så länge. Så länge mitt fastskruvade korsband och min naggade menisk håller så är jag glad. Kom igen nu älskade bästa knän, två gånger i veckan i fem veckor, det klarar ni galant. Och förhoppningsvis även mitt psyke.

Här kan du läsa mer om Army Fitness!