Sovande ståendes

Jag gick på träningen i dag för att bli piggare. Men effekten uteblev. Istället känns det nu som att jag skulle kunna somna ståendes. Hihi. det skulle faktiskt vara något - att stå och vänta på tunnelbanan och snarka högt, eller i kön på Ica. Och gärna dregla lite också, men huvudet liggandes skönt och mjukt på axeln. Ja, en erfaren ståsovare skulle givetvis alltid bära omkring på en liten kudde att snabbt lägga in mellan axel och hjässa när John Blund svingar sitt sömnspö.

Det vore ju perfekt. Att kunna ta en powernap vid alla dessa tillfällen då man ändå mest står och blir på dåligt humör, som exempelvis när mannen framför dig på den överfulla bussen har glömt att borsta tänderna, eller när tjejen bredvid spelar techno så högt att samtliga passagerare går av bussen med tinnitus.

Han bar mig till sängen...

Så var en ny dag kommen, om än en väldigt regnig sådan. Jag som tänkt gå ut på stan, och då inte bara fönstershoppa utan faktiskt få med mig några fina och nödvändiga saker hem. Men ut nu, nej tack. Det blir liksom inte alltid som man har tänkt sig, och det är det som gör livet så spännande.

Ja, nu kanske inte detta var det bästa exemplet på en spännande vändning, men... nåja, vad hitta på istället. Ikväll har min kära vän Erika inflyttningsfest så ta mig utanför dörren de närmaste timmarna och hitta en present till henne det måste jag. Kanske samtidigt då ska passa på att gå till videobutiken och hyra Taxi Driver. Jo, den gick ju på teve igår och jo jag hade också krupit upp i soffan, laddad. Men vad är det för stil av Svt att visa en sådan klassiker klockan halv elva. Har teve-tablåfolket aldrig hört talas om fredagströtthet?

Jag försökte koncentrera mig, men det gick bara inte. Klockan halv tolv satt jag och höll upp ögonlocken. En timme kvar, kom igen Sara. Men det är inte så man ska se en film, och Taxi Driver är värd så mycket mer. Det hela slutade med att John Blund bar mig till sängen, åh om det ändå hade varit Robert De Niro