Ett samtal från brorsdottern

Igår ringde min snart fyraåriga brorsdotter Alicia mig.
"Hej Sara, va göru", ropar hon i luren.
Innan jag hinner svara fortsätter hon: "Vet du vad, du har inte sett min nya glittriga klänning."
"Nej, det har jag ju inte", säger jag.
"Och Theo kryper nu", säger Alicia. (Theo är hennes lillebror, åtta månader).
"Vad duktig han är", säger jag.
"Va göru då", säger Alicia.
"Jag jobbar och skriver" säger jag.
"Okej, hej då Sara", säger min brorsdotter och lägger ifrån sig luren och går och leker.

Ett kort litet samtal som betyder så mycket. Tack Alica för att du gör faster så glad.

Välkommen till jorden...

I natt blev jag faster till en välskapt parvel. Vad han ska heta är inte helt klart än, så därför får det bli parvel så länge. Alicia i sin tur har blivit stolt storasyster. I dag är hon hos sin farmor. För är man tre år och precis har blivit storasyster då vill helst inte gå på dagis utan vara hemma och förundras över världen och en lillebror som plötsligt är här när han han nyss låg i mammas mage. Och hur kom han dit från början? Konstigt men väldigt roligt!

Har ingen bild på underverket än, så det får bli på storasyster Alicia istället. Gotland, i somras. På sin högra sida har Alicia mamma Annika och bonusfarfar Bengt.

Fina damer bär hatt!

Abrupt väckt imorse...

God morgon, eller förmiddag kanske det visst är. Blev abrupt väckt imorse av att bror och brorsdotter ringde på dörren. "Följ med och gunga", sa de. "Oj, klockan är ju bara halv tio", svarade jag. "Hon är halv elva, sommartid du vet". "Nu går vi", sa min bror. "Men jag måste sätta på mig kläder och äta frulle", sa jag.

Med en otålig tvååring orkar inte vänta på en sölig faster. Blev inget gungande för min del i dag. Men snart ses vi igen. Klockan två är det dags att hälsa på systerson respektive kusin. Vi ska fira hans ettårsdag, vi ska fira livet.


Fåglarna här nedanför har nog varit uppe med släktingen tuppen... Foto: Privat.

Jag lyder som en liten hund...

Har i kväll varit över en stund hos bror och brorsdotter Alicia. Den sistnämnda har nyligen lärt sig säga mitt namn. Saaaajaaaa, ropar hon titt som tätt. Saaaaajaaa, kom! Saaaajaaaa, sitt! Och jag lyder som en hund. Jag är så glad och stolt över att få finnas med i hennes lilla vokabulär.


Fasters lilla trollunge.

Min mor gick nästan ner i brygga...

Lördag, härliga lördag. Har haft en lugn och mysig dag hittills. Vid niotiden imorse ringde bror min och frågade om jag vill följa med ut till Sollentuna och titta på huset som han och min svägerska köpt. Det ville jag. Så han, jag och fisen tog bilen ut och beundrade huset med jättetomten som ska bli deras nya hem. Hmm, tror jag snart måste hitta på ett nytt smeknamn till min brorsdotter. Hon är två år nu och börjar förstå vad en fis är för något. Hon är ju envis och bestämd som få så kanske ska hon få överta mitt smeknamn - Lilla My.

Tillbaka till Sollentuna, dit min bror med familj alltså ska flytta. Jag är jätteglad för deras skull men samtidigt är det lite sorgligt då vi nu bor grannar och kan ses spontant bara för en fika eller prommis. Nåja, jag får våldgästa dem där ute i sommar och ligga i en solstol vid poolen och beställa drinkar. Min mor gick nästan ner i brygga när hon fick reda på att det köpt huset. Hon bor bara tio minuters promenad därifrån. "Tjihoo, här kommer lilla farmor!"


Alicia och katten Gustaf får slåss om lasagnen.


Glupsk bror och brorsdotter.


"Titta Pippis pappa", försöker vi lura i Alicia.

Brand, byxlös och syskonkärlek...

Ojoj, skulle precis börja skriva om hur bra det är med syskon. Men precis innan fingret nådde första bokstaven så hör jag sirener utanför huset. Jag tittar ut genom köksfönstret och ser brandbil, räddningsbil och polis åka förbi och stanna längre upp på gatan. Med nyfikenheten pulserande i blodet slänger jag på mig jackan och springer ner för att se vad som händer.

När jag kommer ut inser jag att jag inte har några byxor på mig. Eller jo, jag har visserligen mina randiga långkalsonger i regnbågens färger som jag fick av mormor i julklapp på mig, men tanken var att ingen utom de närmaste skulle behöva se mig i dessa :-) (Okej Sara, jag tror ingen bryr sig om vad du har på benen när det brinner i grannhuset. Frågan är om folk någonsin bryr sig om detta?) Som tur är verkar det dock inte vara någon allvarlig brand. Det såg ut som om röken kom från utrymmet där man slänger tidningar och annat som ska återvinnas. Med andra ord rapporterar jag alltså inte direkt från platsen, utan nu är jag hemma igen.

Tillbaka till min syskonkärlek. I morse tog jag en promenad med min storebror och brorsdotter. Hon åkte pulka, medan jag och bror min gick och pratade om livet och konsten att fokusera på rätt saker och nå dit man vill. Det är bra med syskon. Raka rör, inga krusiduller. När Alicia somnade i pulkan förstod vi att det var dags att få upp blodsockret lite. En fika på Pappas Deli gjorde susen. En mysig början på denna lördag som om några timmar fortsätter med middag på söder ihop med fina vänner.


Bästa att skynda sig innan faster sätter i sig godsakerna.


Pride 2010! Jag i regnbågens färger.

Steg upp före tuppen men...

I dag steg jag upp långt före tuppen. Jag och min kära brorsdotter Alicia ska hänga ut ikväll och eftersom hon ogärna vill sitta kvar utanför dagis när det stängt så var min plan att hämta strax före klockan 16. Ja, alltså dagis ligger inte så långt bort att jag måste stiga upp i ottan för att hinna dit till sena eftermiddagen, men min tanke var att komma till jobbet i gryningen (nåja klockan halv åtta).

När jag duschat och klätt på mig kastar jag ett öga på mobilen och ser att jag fått sms från min svägerska där hon skriver att hon hämtar Alicia på dagis, jag behöver vara hos dem först ett par timmar senare. Sagt och gjort, jag kryper ner i sängen igen och ligger där och stirrar i taket. Somna eller inte somna; det är frågan. Jag väljer det sistnämnda.

Och nu sitter jag här vid köksbordet med gröt, grapefrukt, smörgås och Dagens Nyheter. Ljusen i fönstren har tänts i husen runtomkring. Vi påbörjar en ny dag, fredagen den 4 december 2009. Denna dagen kommer aldrig igen, så gör något bra av den...


En liten brorsdotter med smultron från faster.

Bra dag med sushi, Göran Persson och dans...

Så var jag nyss hemkommen efter en väldigt bra onsdag. Vaknade imorse av solens stålar och åt frukost i lugn och ro. Pysslade lite här hemma innan jag tog bussen in till stan för att möta upp mammsen och Petrus för lunch, det blev favoriten sushi. När de återgick till sina respektive arbeten satte jag mig på ett café och över en latte gick jag igenom mina frågor, igen. Klockan 14:00 var det nämligen dags för intervju med Göran Persson på JKL där han arbetar.

Trots att jag hade läst på ordentligt var jag aningens nervös, men det brukar jag i och för sig vara och det ska man också vara lite. När jag är nervös på rätt sätt och i rätt mängd så skärper jag mig. Är jag lugn som en filbunke blir jag för tillbakalutad och är jag tvärtemot alltför nervös, ja då stammar jag fram frågorna om jag ens kommer ihåg vad jag ska ställa för frågor. Men i dag var jag alltså perfekt nervös. Jag var laddad, Göran var på toppenhumör och solen sken in på oss genom fönstret i rummet där vi satt. Efter drygt en timmes intervju var det dags för lite Göran-plåtning och sedan tog jag en skön promenad hemåt i det vackra septembervädret.

Fast det var några timmar sedan nu, timmar som jag spenderat i sällskap med mor och brorsdotter. Tillsammans med den sistnämnda dansade jag av mig den sista nervositeten som låg kvar i kroppen, så nu är jag istället svettig och hungrig. Ikväll blir det hamburgare och CSI, bra avslut på en bra dag.