Jag gråter när jag skriver det här...

Jag läser om mannen som misshandlade sin hund, en tik av rasen amstaff. Först sparkade han på den försvarslösa hunden sedan band han fast den bakom sin bil och körde iväg. Hunden släpades efter bilen men i en snäv kurva lossnade knuten kring dragkroken och hunden åkte ner i diket där polisen hittade henne. Hennes trampdynor var då svårt brända efter att ha glidit på asfalten och dessutom hittade veterinären gamla brännmärken på hennes kropp och skador i underlivet.

Jag läser och blir så jävla förbannad. Jag gråter när jag skriver det här. Det är så sabla fegt gjort. Så lågt. Människan måste ju vara helt känslokall och samvetslös? Som alltid frågar jag mig - hur blev han sådan?

Den makabra händelsen inträffade i Långshyttan utanför Avesta i onsdags kväll. Den 25-årige mannen är nu anhållen misstänkt för djurplågeri. Jag hoppas han döms till lång och sluten vård - för sjuk är han ju definitivt.

Vad för människor plågar djur?

Vad är det för människor som plågar djur? Som finner ett nöje i att se någon lida? Jag läser om de fyra unga män som torterat kaniner till döds och dessutom filmat hela händelseförloppet. Jag undrar hur de tänkte och framförallt vad kände när de såg paniken i djurens ögon. Skrattade de? Njöt de? Eller gjorde det kanske lite ont i hjärtat ändå, när de såg kaninerna kämpa för sina liv?

Fyra män i åldrarna 18 till 22 år alla tidigare dömda för grova brott som nu även kan lägga djurplågeri på meritlistan. Hur kan det gå så snett? Hur uppstår sådan ondska? Jag är rätt säker på att dessa män inte föddes med en brottslig gen. Livets väg formade dem. Föräldrar, eller snarare avsaknaden av föräldrar, umgänge och missbruk - vilka och vad som präglade dessa mäns barndom och uppväxt vet jag inte. Men jag tror att förklaringen finns där någonstans längs vägen de gått. Men det är som sagt en förklaring, och inget försvar.

Nytt fall av djurplågeri upptäckt

Utmärglade kossor ståendes i en halvmeter lervälling - utan tillgång till mat eller rent vatten. Två kossor låg döda i leran, och ytterligare kämpade för sitt liv men var tvungen att avlivas.
Den fasansfulla upptäcktens gjordes av Länsstyrelsen vid ett oanmält besök på en gård i Färgelanda.

Mannen som äger gården har tidigare anmälts för vanvård av sina djur. Och det får mig att undra hur en sådan person kan få tillåtelse att ha djur igen. Har övertygat domstolen att aldrig göra om det eller? Nu riskerar mannen att åtalas skriver Expressen i dag. Ja, tacka tusen för att han ska åtalas. Dessutom hoppas jag att han får livstids djurförbud.

Grymt - vilka elaka bönder...

Jag förstår inte hur de tänker riktigt, om de nu gör det alls. Jag talar om de grisbönder som nu misstänks för djurplågeri. För inte nog med att de har plågat djur, det är dessutom sina egna djur som de utsatt för vanvård. Dessa bönder lever på sina grisar och därmed tycker man ju också att de borde ta hand om dem på bästa möjliga sätt. Men icke! Dessa bönder har låtit sina grisar gå så hungriga och rastlösa att de till slut har börjat äta på varandra. Det är helt sanslöst och går inte att rentvå sig ifrån. Det är liksom svårt, ja nästintill omöjligt, för bönderna att påstå att de inte kände till dessa missförhållanden, såvida de inte är både blinda och döva förstås.

En del av mig vill bara gå tillbaka till att bli vegetarian och aldrig ens nosa på en köttbit igen. Fast samtidigt är det inget som hindrar framtida djurplågeri, för det kommer att ske igen. Förhoppningsvis inte på dessa grisfarmar men med all säkerhet någon annanstans. Nej, det bästa man kan göra är helt enkelt att se till att köttet man köper kommer från en pålitlig bonde där djurens välmående sätts i främsta rummet.


Grymt! Jag skulle vilja slå in trynet på de där bönderna som varit taskiga mot mina släktingar.