Tummen upp för helg, sol och bad. Och nej, det är ingen gördel jag har på mig, utan ett par surfshorts. De är höga i midjan, so what can I do... Linda Hammar från En annan del av Köping har inspirerat mig till "tummen upp".
Frilansjournalist boende i Sverige, det är jag det! Skriver om det som roar, förfasar och lockar mig. Om det som jag älskar och det som jag tycker mindre om. Om saker jag hört, läst, sett eller bara kommit att fundera på. Om personer och händelser som har gjort avtryck på mig, på gott och ont. Om det som var då, nu och det som kanske komma skall.
Leta i den här bloggen
Visar inlägg med etikett sola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sola. Visa alla inlägg
söndag 11 juli 2010
Tummen upp för vädret
Legat och läst i solstol i parken i dag. Svalkade mig med ett dopp i böljan blå. Därefter kaffe på Pappas Deli på Lilla Essingen.

Tummen upp för helg, sol och bad. Och nej, det är ingen gördel jag har på mig, utan ett par surfshorts. De är höga i midjan, so what can I do... Linda Hammar från En annan del av Köping har inspirerat mig till "tummen upp".
Tummen upp för helg, sol och bad. Och nej, det är ingen gördel jag har på mig, utan ett par surfshorts. De är höga i midjan, so what can I do... Linda Hammar från En annan del av Köping har inspirerat mig till "tummen upp".
söndag 4 juli 2010
Jag kan inte sola, inte på deras sätt...
Jag ser dem i parken här nedanför balkongen. De ligger där och njuter, rakt upp och ner på filtar och handdukar. Jag står på min balkong och tittar på dem. I nacken och längs min rygg rinner svetten, kroppens eget fenomenala sätt att kyla ner sig när det blir för varmt.
Ska jag gå ner och sällskapa dem, alla solgalna människor? Nej, det ska jag inte. För jag kan inte sola, inte på deras sätt i alla fall. Max två minuter klarar jag av att ligga sådär mitt i gräset utan en enda liten skuggig punkt i sikte.
Om jag går ner i parken, ja då sätter jag mig under ett träd eller på ett café med en bok eller en tidning. Och det ska jag göra nu. Upp på min ädle springare och mot fiket i Rålis. En bok tar jag med mig samt papper och penna, för de bästa idéerna dyker upp när man minst anar det.
Ska jag gå ner och sällskapa dem, alla solgalna människor? Nej, det ska jag inte. För jag kan inte sola, inte på deras sätt i alla fall. Max två minuter klarar jag av att ligga sådär mitt i gräset utan en enda liten skuggig punkt i sikte.
Om jag går ner i parken, ja då sätter jag mig under ett träd eller på ett café med en bok eller en tidning. Och det ska jag göra nu. Upp på min ädle springare och mot fiket i Rålis. En bok tar jag med mig samt papper och penna, för de bästa idéerna dyker upp när man minst anar det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)