Jag är en liten snok

Sherlock Holmes, Ture Sventon, Snoken, Hercule Poirot och så jag. Japp, i detektivarbete ger jag mig själv högsta betyg. Och spännande är det också.

Lite skoj sådär

Hihi, vill jag pigga upp mig själv så lyssnar/tittar jag på det här. Bästa texten. Roligaste videon.

Söndag kväll och måndag morgon

I dag är jag trött, trött och ännu lite mer trött. Jag gick och la mig för sent helt enkelt. Och trots det hann jag inte med allt som jag skulle (ville) göra. Dusch och hårinpackning exempelvis. Eller att jag inte hann är kanske inte helt sanningsenligt. Jag låg i soffan och tittade på filmen Limitless istället. Den handlar om en författare som har skrivkramp (usch, ingen kul känsla) och blir erbjuden ett superpiller som gör att han blir galet kreativ och använder 100 procent av sin hjärna (i vanliga fall använder vi inte mer än 20 procent). Jag ger Limitless tre, eller kanske fyra Palmer ändå, av fem. Sevärd alltså.

Sådär, nu är det dags för dagens första kaffe och jobbelijobb. Hoppas ni har en bra och pigg måndag.

Jag är så seg att jag inte ens orkar få till en ordentlig "tummen upp".

På den tiden vill jag hinna

Tre timmar till läggdags. På den tiden ska (vill) jag hinna läsa morgontidningen, duscha och göra hårinpackning, gå kvällspromenaden med Duffy och gärna se ett avsnitt av någon spännande deckare. Med andra ord hinner jag inte blogga ett längre inlägg nu. På återseende imorgon.

För tio år sedan sprang jag också...

I dag gick folk man ur huse för att lapa solenergi. Så även jag. Jag hopppade upp på svarta faran och trampade till St Eriksplan för att möta Matilda som den här helgen förgyller Stockholm med sin närvaro. Vi fikade på Lewinskys. Tyvärr var alla bord i solen upptagna men det var ju inte direkt kallt att sitta i skuggan heller. Där pratade vi bort några timmar och sedan skulle Matilda iväg och heja fram en vän i Tjejmilen.

Tänk att det var tio år sedan jag sprang Tjejmilen. Tio år! Jag kommer ihåg att det var galet varmt den dagen och galet mycket kvinnor i löparskor. Jag sprang på 57 minuter men hade kunnat springa på en bra mycket bättre tid om det inte varit så tätt med långsamma tanter framför mig. Nåja, åren går och i dag är jag en av dessa tanter som hellre går än springer :-) Men jag funderar faktiskt på att ta upp löpningen igen och då ta med mig Duffy, vanliga promenader är liksom inte tillräckligt för att hon ska bli trött...

Kom i form med denna träningsmetod

Glöm spinning, core och allt vad det heter. Det senaste i träningsväg går på fyra ben och stavas Duffy. Hon hjälper dig att komma i form och tränar såväl muskler som kondition, ja och inte minst din mentala styrka.

Nej, hon bits inte. Nosgrimman som hon har på sig sitter fast i kopplet och minskar kraften då hon hoppar och far runt efter andra hundar. Med andra ord nödvändigt för både vår och hennes skull. 

Genialt sagt

"Ett nej är ett nej, det kan låta komplicerat men det är så det är."

Orden är Kickis, gäst på Stadsmissionens härbärge, och riktades till en påstridig kille. Jag jobbade på härberget då och hörde till min förtjusning denna mening uttalas. Genialt!

Ostkakor på posten uppskattas inte längre

Jag läser i tidningen om Donna Simpson, världens tjockaste mamma (ja, hon inte bara är det, hon ville vara det fram tills hon nyligen bestämde sig för att börja banta).
I artikeln fastnade jag vid följande mening:
Tidigare har män skickat ostkaka på posten till Donna Simpson för att få henne att växa ytterligare. 


Japp. Ostkakor på posten fick hon. Av okända män. För att hon skulle gå upp i vikt. Jag vet inte om man ska kalla det generöst, elakt eller bara väldigt knäppt. Men nu vill Donna Simpson alltså gå ner i vikt. Jag vet inte om målet är att bli världens smalaste mamma, men klart är dock att alla ostkaks-män icke länge göra sig besvär. Så länge de inte börjar baka yoghurtkakor och GI-tårtor.

Här sitter jag i min cell

Här sitter jag i min cell och funderar. Hihi, inte riktigt men det ser nästan ut så. 

Faktum är att jag sitter på det lokala fiket och jobbar i dag. En hel del folk här just nu. Som äter lunch. Sen lunch. Kanske är det bara mastiga mellanmål. Vid borden längst bort sitter ett stort mammagäng med sina små knoddar. De pratar barn skulle jag tro. Ja, och så har vi killen framför mig som sitter själv, två jobbgäng (gissar jag) samt en tjej med dator liksom jag. Oj, nu fick den ensamme killen sällskap. Av en tjej, som berättade att hon hade med sig muffins. Bra idé. Imorgon ska jag ha en termos med kaffe med mig...

Fina naglar...

Klipp. Klipp. Nu är naglarna korta igen. Jag skulle vilja ha långa naglar, och det får jag också alltsomoftast för de växer i rekordfart. Men jag skulle vilja ha långa snygga naglar. Sådär jämna med vit kant högst upp. Ja, jag vet att man kan gå på manikyr och få dem fixade men det håller typ i en dag för mig, sedan är det lite sneda och gråmelerade igen. Så hur gör folk?

Har ni sett mina ögon här. Det ena är typ dubbelt så stort som det andra...