Våra I-landsproblem är rätt patetiska

Jag ser på Faddergalan på teve. Där får jag bland annat ta del av sextonåriga Elisabeths livsöde. Elisabeth lever i Sudan under fattiga förhållanden. Fram tills för några år sedan gick hon i skolan, men så blev hon bortgift och eftersom maken inte vill att hon ska utbilda sig så nu tar nu hon hand om hemmet i stället. Ja, och om sin nyfödda bebis såklart. Elisabeth säger att hennes man ännu inte har sett sitt barn eftersom han är bortrest. Hon berättar även om förlossningen som var väldigt svår. Hon förlorade mycket blod och har i dag ont när hon går.

En kort stund efter att jag sett och hört om Elisabeths livsöde läser om jag om tjejerna som förstorade läpparna för halva priset, fick komplikationer och nu anmäler frisersalongen som utförde ingreppet. Jag säger inte att det är synd om dessa tjejer, de har säkert jätteont, men det är också ett bevis på våra I-landsproblem är rätt patetiska i jämförelse med de som finns där ute i stora vida världen.

Julpimpet som kom av sig...

Min lägenhet ligger på femte våningen, högst upp. I kväll när jag kom från jobbet och såg huset från utsidan skämdes jag. I samtliga lägenheter under min glittrande det ljusslingor på balkongerna och i fönstren tävlade adventsljusstakarna om att lysa starkast. Högst upp på femte våningen var det dock kolsvart, det enda som syntes var en svag siluett av balkongen. Jag tyckte synd om min lägenhet och därför åkte jag inte ens upp med matkassarna först utan tryckte istället ned hissen till källarförrådet. Här skulle hämtas julpynt!

Och utan att ens ta av mig min varna dunjacka satte jag igång att riva runt blad kartongerna. Kartonger fullproppade med böcker är tunga, men jag tog i för både kung och fosterland, nu skulle här julpimpas i lägenheten. Och där, längst bort längst ner skymtade jag något som liknade en röd luva.

Klick! För miljöns skull (och kanske lite för ekonomin i bostadsrättsföreningen) så släcks ljuset automatiskt efter en viss tid. Så där stod jag i bäckmörkret och visste knappt vad som var fram och bak. Jag var omringad av kartonger tunga som bly och ljusknappen satt vid dörren några meter bort. Med krafter á la Magnus Samuelsson sköt jag undan kartongerna och famlade i blindo fram till målet.

Klick! Varde ljus. Jag fick upp några små tomtefigurer och en halmkrans, för det var vad som fanns i just den kartongen. Dock nöjde jag mig med detta då jag varken hade ork eller lust att fortsätta mitt sökande. Lite åt gången är mitt motto när det gäller julpimp, i alla fall ikväll.


Ingen jul utan mina små tomtar.

En orgie i mat, dryck och sötsaker

Ojoj, vilken matglad dag. Lunch på stan, mysigt adventsfika hos Challe och Stefan samt supergod födelsedagsmiddag hos Sven och Maggan. Och detta är bara starten på frosserimånaden som komma skall. December är en orgie i mat, dryck och sötsaker. Vad tur jag har då som gillar att äta. Och vad tur att det hela sker en månad då man kan gömma sig i tjocka ylletröjor och varma koftor. December är helt enkelt ett bra tillfälle att njuta lite extra. Så nu ser jag fram emot nästa helg med inbokade julbord och adventsmingel.

Allt gott till dig! Och grattis Zlatan för att du kom in och räddade situationen i kväll. Och det gör inget att du inte gör så mycket väsen av dig under resten av matchen. Ett mål räcker liksom och sedan har du gjort ditt på planen.


Söta Charlotte (och Stefan) bjöd på adventsmys.


Svenpa fick ta första tårtbiten.

Första advent med sväng...

Så här första advent och allt var min första tanke att bjuda er på en riktig skön julklassiker. Så jag surfade runt på YouTube och hittade till slut denna. Jag vet, det är kanske så långt ifrån advent och jul man kan komma, men oj så bra det är. Mycket bättre än originalet. Håll till godo!

Kvällens tänkvärda ord...

"Det är nog bra att ha båda fötterna på jorden men inte för länge för risken är då stor att man inte kommer någon vart."
- Min vän Jean-Claude

Demi fick modellens kropp på omslaget

Oj då... Tanken var säkert god någonstans men resultatet blev inte så bra.

På W Magazines senaste omslag poserar den 47-åriga skådespelerskan Demi Moore i en tajt och utmanande klänning. Demi är jättevacker, men man behöver inte titta särskilt länge på bilden för att upptäcka att något ser väldigt märkligt ut. Titta själv på bilden här nedan. Demis vänstra höft är smalare än låret. Är hon vanskapt eller är det månntro resultatet av en dålig retuschering? Faktum är att kritiker, bland dem andra modefotografer, menar att kroppen inte ens är Demis utan helt enkelt tillhör modellen Anja Rubik som på catwalken bar en likadan klänning som den Demi poserar i. Efter att ha snott kroppen rakt av har man sedan beskurit den lite här och där i Photoshop.

Jag förstår inte varför man lägger ner så mycket tid och pengar på att retuschera bilder när resultatet blir så fruktansvärt dåligt. Pinsamt!



Bild från DagensPS.

Min lördag fram till nu...

Något trött i dag måste jag erkänna, men med viss ansträngning så har jag lyckats hålla mig vaken ända sedan klockan tio i morse. Faktum är att jag inte alls har legat i soffan och glott på film utan vandrat runt på stan i några timmar. Först en fika med Petrus och göteborgaren Igge nere på ett café på Norr Mälarstrand. Jag var lite småhungrig redan då, trots att jag hade ätit en rejäl havregrynsgröt-frukost bara en kort stund innan. Men tyvärr åt jag ingenting där på cafét och detta kände jag av ett par timmar senare på väg hem i mörkret med lite nyinförskaffade prylar.

Jag har väldigt lågt blodtryck och har svimmat tidigare, så därför vet jag också hur det känns alldeles innan - det snurrar i huvudet och svetten börjar rinna. Med försiktiga och långsamma steg lyckades jag dock ta mig hem. Jag pratade med min mormor en bit på vägen och hon blev orolig och ville inte lägga på luren. Jag försäkrade henne dock om att det inte var så illa, men i varje steg jag tog så kände jag mig allt närmre asfalten under mig. Men det slutade alltså lyckligt. Nu har jag fått i mig en stor skål fil med gryn, russin och äpple och njuter av dagens inköp.


Min vackra gammelmormor i en av ramarna jag köpte på Åhléns i dag.


Köpte mossa i dag, och ljusstaken inhandlade jag tidigare i veckan på Indiska.

Där vänner spelade skivor,,,

Så var jag hemkommen efter en kväll på Elverket på Östermalm där vänner spelade skivor. Jag kunde ha varit kvar tills de stängde, det vill säga om tre minuter, men jag är för trött. Direkt från jobbet och dit, det blev en ovanligt lång after work ändå. Nu vill jag bara krypa ner under det gosiga täcket och sova tills kroppen säger att det är dags att vakna. I morgon blir en lugn dag, inga planer och inga måsten - otroligt skönt! Önskar dig en härlig helg!

Glimrande kärlekstecken

Mina goda vänner Maria och Cristian har förlovat sig. Det hela skedde på en strand i Thailand, och nu bär det båda ett glimrande kärlekstecken.


Så här ser Marias vänsterhand ut nu för tiden.

Ta hand om ditt barn-kurs

Ibland, eller rättare sagt rätt ofta, så tänker jag att det vore bra om alla blivande föräldrar fick gå en kurs i hur man tar hand om sitt barn. Och då menar jag inte bara kunskaper i hur man ammar eller byter blöja, utan även hur man exempelvis agerar mot ett trotsigt barn, vad man kan göra för att lugna ner sig själv om man känner att man börjar närma sig bristningsgränsen. Det borde även finnas ett journummer dit föräldrar kan ringa om de känner att de håller på att förlora kontrollen.

Kanske hade kvinnan som slår ner sin lille son mitt på öppen gata ringt det här journumret och fått hjälp i tid, och därmed hade en liten pojke sluppit bli misshandlad och förnedrad av sin egen mamma.

Den amerikanska polisen har nu släppt bilder på misshandeln, för att på så sätt få tag i kvinnan och hennes barn.