Det här med kärlek

Kärlek! Kärlek bara finns där, helt plötsligt. Den kan ha legat där och pyrt i årtal för att sedan plötsligt flamma upp. Eller så kan kärleken slå ned som ett blixtnedslag, med en hastighet som man inte kan fly undan från. Kärlek kan göra fruktansvärt ont men kärleken kan också vara det skönaste som finns.

Ordet kärlek innefattar så många känslor, nästan lika många som de personer man kan känna kärlek till. Kärlek till ens älskade. Kärlek till kompisar. Kärlek till barn och barnbarn. Kärlek till föräldrar, far-och morföräldrar och syskon. Kärlek till djur. Kärlek till livet. Kärlek till kärleken, som gör att vi känner kärlek. Som gör att vi svävar högt, mot en klarblå himmel, ifrån vilken solen sänder oss sitt mest bländade leende.

Kärleken gör dig svag brukar man säga. Men kärleken är också starkast och besegrar allt.

Kärleken förblindar dig heter det. Men aldrig ser man väl världen så klart som när man är kär.

Slår man upp kärlek i ett lexikon hittar man följande synonymer:

Förälskelse

Svärmeri

Romans

Amour

Tycke

Böjelse

Passion

Erotik

Älskog

Ömhet

Tillgivenhet

Vänskap

Varmt intresse

Håg

Lust

Tillbedjan

Dyrkan

Avslutar med ett citat från Gottfried Wilhelm von Leibnitz (1646-1716):

”Att älska innebär att vara lycklig, när någon annan är lycklig.”

Störst av allt är kärleken...

Kvinnan i mitt liv: Till Maria
- En fin kortdokumentär om kärlek.

Se filmen här!

Vackra ord...

Du min förtvivlan och min kraft,
du tog allt eget liv jag haft,
och därför att du krävde allt
gav du tillbaka tusenfalt.
- Karin Boye

Spädbarn dör utan beröring

Snälla ord och handlingar värmer i vinterkylan, ja när som helst på året. Ett leende, en komplimang eller en spontan kram, det spelar ingen roll hur vi uttrycker eller tar emot kärleken, den värmer skönt likväl.

Kärlek är något man aldrig kan få för mycket av, vi behöver den dagligen, den är vår motor för att fungera. Det sägs att spädbarn som inte får någon fysisk beröring till slut dör, och även om vi vuxna klarar oss så tror jag att vi dör inombords om vi aldrig möts av uppmuntrande ord, leenden och fysisk närhet. Det behöver inte handla om kärlek från en partner utan kan lika gärna vara närheten till ett djur, ett barns leende eller en komplimang från en vän. Men vill du ha kärlek så måste du också ge kärlek. Så ut och fyll dina medmänniskor, ja allt levande, med kärlek. Så ska du snart märka att du får det dubbla tillbaka.

Vi människor är fantastiska...

Tänk vad vi människor är fantastiska ändå. Majoriteten av oss känner empati och bryr oss om andra. Detta visar sig inte minst i samband med stora katastrofer som exempelvis nu efter jordskalvet i Haiti. Vi skänker pengar. Adoptionscentrum blir nerringt av människor som vill ta adoptera något av alla de barn som blivit övergivna eller föräldralösa. Det bloggas och twittras om hur och var du kan hjälpa, och på Facebook startas grupper som man kan gå med i och visa sitt stöd.

De stora medieföretagen tar sitt ansvar. Kvällstidningarna väljer för en gångs skull bort bantningstips och fokuserar istället på alla de som vill äta men inte har någon mat, på de svältande i Haiti. De anordnas galor och på teve visas specialinsatta program om katastrofen. Många företag väljer att under en dag ge hela eller delar av sin vinst till välgörenhetsorganisationer och kyrkorna fylls med besökare som hoppas att Gud nu ser till den som liten är. Finns det kärlek så finns det hopp.


Räck ut en hjälpande hand. För nästa gång kanske det är du som behöver tröst. (Här jag och brorsdottern)

Tänkvärd historia...

Fick den här fina historien på mejlen. Så tänkvärd!

Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5-åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen.

Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade, 'Den är till dig, Mamma'.
Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att den var tom.
Hon sa till sin dotter, med harmfull röst; 'Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara något i paketet?
Hon hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma, den är inte tom! Jag blåste kyssar i den tills den blev full.'

Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska.

En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll den gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv.
När helst hon kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri.
En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna. Det finns inget mer värdefullare än detta.

Våra nära och kära är som änglar som lyfter upp oss på våra fötter, när våra vingar har problem med att komma ihåg hur man gör när man flyger.

Glimrande kärlekstecken

Mina goda vänner Maria och Cristian har förlovat sig. Det hela skedde på en strand i Thailand, och nu bär det båda ett glimrande kärlekstecken.


Så här ser Marias vänsterhand ut nu för tiden.

Ja till homovigsel...

Äntligen! Kvinna och man. Kvinna och kvinna. Man och man. Nu får alla förälskade par vigas i Svenska kyrkan. Det spelar inte längre någon roll vad man har mellan benen, kärleken sitter ju inte där. Detta måste man ha insett på kyrkomötet i dag då man röstade ja till homovigsel i kyrkan.

Grattis Sverige!

Ingen människa är fullkomlig...

I tisdags middag med Maria, igår fika med Jessica och ikväll träffa pappa. Tre väldigt olika människor, men lika fantastiska. Det är bra att stanna upp ibland och glädjas åt vilka fina personer man har äran att omges med. Tänk att vi funnit varandra och att vi funkar med varandra.

Och så är det ju för oss alla. Vänskap och kärlek bygger på ömsesidig respekt. De negativa egenskaperna har vi överseende med för att dessa gör våra älskade kompletta. För ingen människa är fullkomlig, vi har alla brister och fel. Men för att vi ska fungera ihop gäller det att de positiva egenskaperna lyser starkare.


Jag och pappsen i New York för två år sedan.