De svarta fåren

Har spenderat kvällen med mina kära vänner. Vi är fem tjejer som ses och äter middag en gång i månaden. Varje gång är det någon av oss som väljer en restaurang. Linda stod för kvällens val - De svarta fåren i Gamla Stan.  

Maria och Becca valde denna söta skapelse till dessert.

Min efterätt - en härlig chokldpralin med utvalda bär :-)

Morgonens Moonwalk

Började dagen med bästa Michael Jackson. Och såklart blev det en Moonwalk på vardagsrumsgolvet.

Lunch och skogens lugn

Idag var Maggan och Sven här på lunch. Mysigt! Efter det blev det en promenad i skogen. Vår skog, där vi aldrig möter en kotte. Eller jo, kottar möter vi, men inga människor.

Dagens schema...

Under förmiddagen har jag...
- skrivit nyhetsnotiser och spånat rubriker till kommande nummer av Djurens Rätt samt korrat delar av tidningen.
- gjort klart och lämnat artikelintervjun med Christer Lindarw.
- druckit en mumsig latte här på stammisfiket där jag sitter och jobbar idag.

Under eftermiddagen planerar jag att...
- korra färdigt resten av tidningen.
- få i mig lunch.
- ta en promenad i solen.
- hämta byrackan i Gamla Stan.

Klart slut!

I svettigt skick

Weee. I kväll var det dags för terminens första zumbapass. Blev jag svettig? Ja. Var det nya och svåra stegkombinationer? Ja. Var det kul? JA! Jag älskar ju att dansa så självklart älskar jag zumba. Efter passet gick jag och Melissa - min zumbalärare - och åt middag. Eftersom jag hade glömt handduk så blev det restaurangbesök i det skicket jag var, det vill säga svettig. Men jag blev insläppt ändå :-)
Nu blir det duschen och sedan lite slappande i soffan. Må gott!

Det är synd om människorna

Bläddrar i SvD till frukosten. Läser om mördade Sigrid i Norge, fyra ihjälskjutna i Frankrike, en man som sålde sin gravida flickvän till andra män och om 15-årige Ali som ensam ska skickas tillbaka till Afghanistan. Och jag tänker på August Strindbergs ord: "Det är synd om människorna".

Och så här ser Metros förstasida ut idag. Olika sorters "problem".

Krånglande mage

Halvligger i soffan. Magen gurglar, vilket inte är något ovanligt. Det är något tajfs med min mage. Jag har ont i den, längst ner till vänster. En molande värk som jag haft nu fram och tillbaka i flera månader. Ibland kommer det som elektriska stötar också. Nu på senare tid har jag även fått ont i ryggslutet och ett tryck över ändtarmen, japp så är det. Där kan man också få ont tydligen. Har gjort bukröntgen och ultraljud, men det visade ingenting konstigt. Ska lämna urinprov på min vårdcentral imorgon och om tre veckor har jag tid för koloskopi. Och vad är då detta? Jo, det är någonting så otrevligt som en slang upp i rumpan. På slangen är en liten kamera fäst så man på en skärm kan se vad som försiggår därinne. Inte något man längtar efter men bra att det går att göra såklart.

Ja just det, hade nästan förträngt läkaren på vårdcentralen. Vilken surkart. Blä för oengagerade och sura läkare. Byt yrke om ni inte gillar ert jobb!

Till skogs

Avslutade dagen med promenad och medhavd middag i skogen.

SKOjigt värre

Vilken dag. Jag tror minsann att det är sommar ute. Detta firades såklart med lunch på balkongen. Om man kan få solsting så snabbt så kan det ha varit det jag hade när jag en stund senare skulle klä på mig för att gå ut med byrackan. Se bild nedan. Hmm, som tur är hann jag rätta till mitt misstag innan jag satte foten ute bland folk...

Lunch med utsikt. 

Resultat av solsting eller bara allmän förvirring?

William Petzäll är inte ensam

Jag läser om William Petzäll. Den forne sverigedemokraten som lämnade partiet, tog avstånd från dess åsikter och blev en politisk vilde i riksdagen. Fast det är inte detta jag läser om. Idag handlar rubrikerna om att han är död. Han hittades livlös i sin mammas lägenhet igår, efter att under flera års tid brottats med missbruksproblem.

Och beroendefrågor blev just William Petzälls nya fokus i politiken. Han kritiserade bland annat att de långa väntetiderna till metadonbehandling och hade själv i flera månader väntat på att få en behandlingsplats, men förgäves... William Petzäll blev 24 år.

Jag säger som Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin: "Idag handlar det inte om en Sverigedemokrat, utan om en ung man vid namn William som dog alldeles för tidigt." För oavsett vad man tycker om det parti William Petzäll en gång tillhörde så handlar detta om att inte få hjälp när man verkligen behöver det. Jag ser framför mig en man som håller på att drunkna och gång på gång ropar till dem på land "Kasta livbojen". Men ingen livboj kastas och kort därefter är mannen borta. Och William Petzäll är inte ensam. Många är de människor som varje dag, varje, timme, varje minut slåss mot sitt missbruk, som skriker efter hjälp samtidigt som de försöker hålla huvudet ovanför ytan.