Jag läser om William Petzäll. Den forne sverigedemokraten som lämnade partiet, tog avstånd från dess åsikter och blev en politisk vilde i riksdagen. Fast det är inte detta jag läser om. Idag handlar rubrikerna om att han är död. Han hittades livlös i sin mammas lägenhet igår, efter att under flera års tid brottats med missbruksproblem.
Och beroendefrågor blev just William Petzälls nya fokus i politiken. Han kritiserade bland annat att de långa väntetiderna till metadonbehandling och hade själv i flera månader väntat på att få en behandlingsplats, men förgäves... William Petzäll blev 24 år.
Jag säger som Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin: "Idag handlar det inte om en Sverigedemokrat, utan om en ung man vid namn William som dog alldeles för tidigt." För oavsett vad man tycker om det parti William Petzäll en gång tillhörde så handlar detta om att inte få hjälp när man verkligen behöver det. Jag ser framför mig en man som håller på att drunkna och gång på gång ropar till dem på land "Kasta livbojen". Men ingen livboj kastas och kort därefter är mannen borta. Och William Petzäll är inte ensam. Många är de människor som varje dag, varje, timme, varje minut slåss mot sitt missbruk, som skriker efter hjälp samtidigt som de försöker hålla huvudet ovanför ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar