Leta i den här bloggen

fredag 31 december 2010

Happy New Year

Detta bör du veta...

Visste du att det tar 300 år för jorden att bryta ner en Pet-flaska? Det är rätt många år det. Så med andra ord - panta din flaskor eller ge dem till någon som gör det och är tacksam över kronorna det skänker.

Snälla panta mig!   Bild: Coca-Cola.se.

torsdag 30 december 2010

En andra chans...

Visst är det väl bra att man numera kan se bilderna direkt efter att man tagit dem. Så att man kan få en andra chans :-)

Okej inte för att verka fåfäng men vi tar en till bild va?

Jag längtar så efter henne...

Duffy är som sagt var på Gotland med mamma och Bengt över nyår. Där far hon fram i skogen tillsammans med vapendragaren Gusten och väl tillbaka i huset myser hon i soffan framför öppna spisen. Hon har det så bra och jag tror inte att hon längtar hem det minsta. Men jag längtar så efter henne.

Världens finaste Duffy.

Duffy och polaren Gusten.

Grannen gjorde oanmält besök...

Iiiiih, mina fingrar är så stelfrusna att jag knappt kan skriva detta. Jag värmer dem runt en kopp té och skriver några ord till. Inser att den här texten kommer att ta sin tid.

Så varför sitter jag då här i soffan med iskalla och röda händer? Jo, kanske för att jag nyss stod på balkongen i långkalsonger och collegetröja och skottade snö. Och orsaken till detta? Jo, några minuter tidigare plingade grannen i lägenheten under på här med spaden i högsta hugg och ville slå sönder en istapp som lurade mellan balkongerna. Och sedan började han prata om att vi som bor högst upp och inte har något tak över balkongen och därmed har ett tjockt snötäcke där, ja vi måste få undan snön eftersom det kan börja mögla i väggen. Gaah, mögel nej tack. Jag kastade mig ut och började skotta för brinnande livet, som om möglet skulle attackera just där och då.

Och utemöblerna står kvar där ute. Jag skäms för att vi varit så slarviga med balkongen nu i vinter och att grannen behövde se detta. Dessutom höll jag som bäst på att sortera strumpor när han gjorde sin oanmälda entré, och detta gör jag på golvet så därför han fick skutta över min strumphög på sin väg genom lägenheten. Jag ville förklara att strumphögen inte alltid ligger där, men det skulle bara låta fånigt och dessutom ska han inte bry sig om vad jag har för högar på golvet.... (hihi, vilket jag innerst inne inte tror att han gör heller).

Precis innan grannen skulle gå fick han syn på min gamla cd-spelare, också den låg på golvet. Jag sa att jag skulle ta ner den. Vad jag menade var ner till förrådet, men grannen tolkade det som ner till grovsoporna. "Åh kan inte jag få den då?", frågade han. Jag som inte hade tänkt att ge bort min cd-spelare blev först mållös men svarade sedan "självklart". Det är ett litet fel jag har, att jag inte kan säga nej. Det är oklart om jag är född sådan eller om jag har blivit så någonstans under årens lopp. Men så är det i alla fall. Så grannen gick leende hem med min cd-spelare, som han berättade att svärmor skulle få. Sedan kikade han i hundmatpåsen som står vid ytterdörren. "Ta med lite hundmat och bjud svärmor på", skojade jag. Och grannen skrattade. Svärmorsskämt går alltid hem.

onsdag 29 december 2010

Lillsessan vägrar äta tomtegröt med Sofia

2010 är året då...
Kronprinsessan Victoria äntligen får sin Daniel Westling. Mannen av folket. Glöm Bradgelina och TomKat. För nu är DanVic här (kom ihåg var du läste det först/vem som myntade uttrycket!).

Även lillsessan Madeleine vill kasta brudbuketten men kastar istället ut fästmannen Jonas Bergström efter att en norska gått ut med närgången information om den blivande prinsen. Så här i efterhand vet vi kvällspressläsare att det var kungen som i vredesmod beordrade sin yngsta dotter att göra sig av med Jonas. Herr Bergström hade skämt ut svenska kungahuset och dess rike.

Några månader senare hamnar kungen själv i det obekväma strålkastarljuset då hans affär med före detta hemlösa Army of Lovers-sångerskan Camilla Henemark blir offentlig. Visserligen har affären ett antal år på nacken men vad spelar det för roll när innehållet är smaskigt, eller vad sägs om ett gäng överklassgubbar, betydligt yngre kvinnor samt en kuddhög. Om det i kuddhögen utövades kuddkrig eller andra lekar är däremot oklart.

Hemma på slottet går stackars drottning Silvia och torkar tårarna. Hennes kung till make vill vända blad när hon själv inte ens har läst klart första kapitlet. Och dessutom anklagas hennes far Walter Sommerlath för att ha varit politiskt engagerad i nazistpartiet i Tyskland. Eftersom pappa Sommerlath är död sedan flera år tillbaka vill journalisterna att Silvia ska uttala sig om hennes far agerande 70 år tillbaka i tiden. Och detta samtidigt som julen närmar sig med stormsteg.

Julen ja. Då meddelar prinsessan Madeleine att hon inte tänker äta tomtegröt med prins Carl Philips flickvän, den forna utvikningsbruttan och numera välgörenhetsengagerade (prinsesspoäng) yogainstruktören Sofia Hellqvist. Självklart får en lillsessa sin vilja igenom, och samtidigt skriver media om hur Madeleine vägar prata med sin far eftersom han trots egna kuddlekar med La Camilla kastade ut Jonas på grund av en glappkäftad norska.

Klick! Kungafamiljens julkort är taget. Där står DanVic. Kronprinsessan med lätt putande mage som enligt Dr Åsa och andra experter varken är klänningens dåliga passform eller för många lussebullar framför brasan på Haga. Nej, där väntas visst en annan bulle. Ja, detta uttalar sig de vise om och Victorias tidigare ätstörningar är ett minne blott.  Hennes make och tillika Ockelbos stolthet, är välkammad och ler stort mot allt och alla. Han är Daniel - den älskade prinsen.

Daniel står bredvid svärmor drottningen som med glansig blick ler stelt mot kameran. Hon struntar blankt i sin makes försök till lustigheter och knäpper händerna framför sig när han försöker ta hennes hand.

Och där står prinsessan Madeleine och längtar tillbaka till gula taxibilar och höga skyskrapor, långt ifrån Drottningholm och den där fröken Hellqvist som hennes envise bror av någon oförklarlig verkar ha fallit över. Lillsessan blänger argt, först på sin storebror och därefter på sin fader konungen och även mamma drottningen får arga ögat. Lättklädda bilder i herrmagasin, intima kuddkrig med avdankade popstjärnor och nazistkopplingar - vi vänder blad, allt går att förlåta. Allt utom hotet från Norge.

Det är kanske inte åldern...

Trött, tröttare, Sara. Har man blivit gammal om vill lägga sig på eftermiddagarna och slumra en stund? Ja, en stund som i en timme eller så…

Fast det är kanske inte åldern utan mörkret och kylan i kombination med jobb och nytillskott av en hund i hemmet som tar ut sin rätt? Men nu är Duffy på Gotland med extrahusse och extramatte och imorgon ska jag sitta och skriva på boken hemma, så då kanske jag kan unna mig en liten sovmorgon i alla fall. Ja, en liten som i några timmar eller så…

tisdag 28 december 2010

Fina Duffy - du är saknad

Det är tomt här hemma. Ingen svans som viftar. Ingen som ler med hela munnen när kopplet tas fram. Ingen som hämtar vantar i hallen och lägger dem på vardagsrumsmattan. Ingen som lägger sig på rygg och vill bli kliad på magen. Fina Duffy - du är saknad.

Och då vet jag ändå att du kommer hem om tio dagar (tio dagar, det låter som en evighet i mina öron). Men jag vet ju att du har det underbart på Gotland med bonusmatte och bonushusse och polaren Gusten. Där får du springa lös på stora tomten och i skogen. Busa i snön och leka tafatt med Gusten. Antagligen saknar vi dig mer än vad du saknar oss. Och så ska det ju vara också.

måndag 27 december 2010

Guldklimpar och bullar på jäsning...

Gisses vad det dimper ner guldklimpar omkring mig. Och massvis med bullar ligger i ugnen för gräddning.
I natt plingade det till i mobilen. Sms från en av mina allra bästa vänner som meddelade att värkarna hade satt igång. Ojoj, jag är så pirrig i magen att det nästan känns som att det är jag som ska ha barn. Tänk att plutten som legat där i magen snart är här. En ny människa som ser dagens ljus. Ska bli så spännande att få lära känna denne lille prins (för de vet att han blir en liten pojke). Styrkekramar i tanken till er fina vänner.

söndag 26 december 2010

Söndagslyx

Besök av han med toppluvan och skägget

Hemma efter två dagars julfirande med fina familjen. Eftersom alla varit snälla så fick vi besök av han med toppluvan och skägget. Renarna fick dock vänta utanför.

 I dag är vi alla rätt trötta.

fredag 24 december 2010

Merry Christmas!

Jag är inte mycket för att sätta kläder och blingbling på djur. Men en liten röd rosett på julafton är fint även på en liten hund. Vår tidiga julklapp Duffy.

I drömmarnas värld


Så här ser det ofta ut när Duffy sover. Hon är ute och springer, djupt inne i drömmarnas värld. (Du kan sluta kolla efter 0.23, om du inte vill se en stillaliggande hund alltså...).

torsdag 23 december 2010

God jul!

Okej det är ingen "riktig" jullåt, men den är ju så fantastiskt vacker. En av mina absoluta favoritlåtar. God jul du fina!

Vad gör din granne i jul?

"Glada är många, för julen är ju här. Men dagarna är långa, för den som ensam är." Vad gör din kompis, granne eller kollega i jul? Fråga. Bry dig. Sträck ut din hand. Bjud in. Var en medmänniska.

Min uppesittarkväll

Uppesittarkväll. Det har jag mig veterligen aldrig haft. Inte för att jag riktigt förstår hur det skiljer sig från en vanlig myskväll, men det låter ju trevligt i alla fall. Uppesittarkväll. Äsch, jag måste slå upp ordet
(dvs googla det...).
Enligt Wikipedia: Uppesittarkväll är kvällen den 23 december då många familjer förbereder julaftonen genom att laga julmat, klä julgranen och skriva julklappsrim. Uppesittarkväll är också namnet på underhållningsprogram i radio och TV som brukar sändas på kvällen den 23 december. En julvaka som ofta har en "rimstuga" bestående av en panel med inbjudna gäster som skriver julklappsrim på tittarnas begäran. 

Ja, rätt dag har jag ju lyckats pricka in i alla fall. Laga någon julmat behöver vi inte göra, då vi är bortbjudna och får den serverad. Lyx! Och någon gran att klä har vi inte införskaffat. Men julklappsrim, det gillar jag att komma på, dock utan att ta hjälp av någon tv-sänd rimstuga.

Saras uppesittarkväll tillbringas alltså i underbart sällskap med paketinslagning och rimverkstad. Lägg därtill gott på tallrik och i glas, bjällerklangs toner och levande ljus (motsatsen dött ljus, finns det?).

Dagens lurrelilunch

Chili con carne, vilket är detsamma som chili med kött. Ingen kan säga att jag är liten i maten :-)

onsdag 22 december 2010

Sussar sött i sin jättesäng

Även gamla tanter med mord i sinnet

Okej. Kvällens avsnitt av Morden i Sandhamn var bättre än det första. Fast jag undrar varför ingen letade efter den äldre damen Signe. Det vara Nora hit och Nora dit. Varför? De kunde ju inte veta att Signe var mördaren. Och även om de så hade vetat så ska väl polisen leta efter alla försvunna personer, även gamla tanter med mord i sinnet.

Morden i Sandhamn - andra chansen

Nu börjar snart Morden i Sandhamn. Jag såg första avsnittet (det förra trodde jag men det är tydligen tredje avsnittet i dag!) Nåja, jag trodde hur som helst inte att jag skulle se fortsättningen. Varför? Ja bland annat på grund av dåligt skådespeleri och andra irritationsmoment som att polisen sprang runt i kostym (sedan när gör svenska poliser det?) och att det var kolmörkt ute och folktomt en sommarkväll i Sandhamn.

Men eftersom det enligt tidningarna är en tittarsuccé så ska jag nu ge den chans till. Återkommer om en timme!

tisdag 21 december 2010

Tack för alla blöta pussar...


Ibland (läs ofta) vill Duffy vara överallt samtidigt. Och hon spanar ständigt efter andra hundar. På fredag har hon bott här en månad, och vilken rolig, händelserik och kärleksfylld månad det har varit. Tack Duffy, för alla blöta pussar och din ständigt viftande svans.

En fika på min balkong?

Någon sa att jag borde skotta balkongen. Hihi, men det är väl ändå ingen som ska sitta där på ett tag? :-)

Klurigt värre...

Dagens bästa rubriker:

"Just nu: Raseri mot flygplatserna"  (Expressen)
- Hallå, lägg ner raseriet. Det tjänar inget till. Flygplatserna kan inte höra er.


"Därför fläskar vi på med julbordet" (Expressen)
- Vi äter upp runt 650 00 grisar under julhelgen. Grymt värre!


"Kondomen som kan bli hans fall" (Aftonbladet)
- Artikel om Assange, vad annars.. Med tillhörande bild på bevismaterialet.


"Spelbolagen säkra: Victoria är gravid." (Aftonbladet)
- Vill man veta hur de kan vara så säkra? Ja, det vill man.


"Ho ho... halsbränna" (Aftonbladet)
- En artikel om hur du slipper sura uppstötningar helt enkelt.


Spring i benen

En stund i rastgården är ett måste för en pigg jycke som Duffy.

måndag 20 december 2010

Jonas Hassen Khemiris tänkvärda text

I dag läser jag Jonas Hassen Khemiris text i Dagens Nyheter. Tänkvärt  och bra skrivet om "vi och dom där andra". Läs den du med, gör det här

En ny strålande dag

God morgon!  Kanske ligger du fortfarande i sängen och njuter. Jag och Duffy har varit ute och pulsat snö. Skällt på några hundar har vi också gjort, mest Duffy. Nu frukost framför Nyhetsmorgon. Ljusen är tända.

söndag 19 december 2010

Fårskinnsfällen som glömdes bort

Oj vad det snöar ute. På balkongen ligger ett tjockt vitt täcke, och någonstans där under ligger fårskinnsfällen som jag glömt att ta in. Jag lade ut den där när vi hade gäster förra helgen eftersom en uppspelt Duffy råkade skvätta lite på den. Ja, och sedan glömde jag bort den. Och nu ligger den alltså där nerbäddad under det decimetertjocka snötäcket. Vill jag då ha in fällen? Ja, kanske. Orkar jag ta in fällen? Nej. Eller inte just nu iallafall.

lördag 18 december 2010

Glada Duffy och svansen...

Duffy-Doo har en svans som ingen annan... Lyssna vilket sving hon har.

Mys på golvet

Jag och Duffy myser. Har klappat henne länge och hon är alldeles lugn.

Dagens träningspass

Förmiddagens Duffy-träning:

Se andra hundar utan att skälla och hoppa.

Metod: Få henne att rikta uppmärksamheten från hunden mot oss, detta genom en lätt puff i sidan och godis och klappar som belöning om det lyckas.
Resultat: Duffy var het på gröten i dag. I rastgården busade hon med sin favoritleksak lovikavanten. Plötsligt dyker hunden Wille och hans husse upp. Då är lovikavanten inte mycket värd. Duffy skäller och flyger runt och vill från rastgården till Wille som står utanför. Wille och hans husse går iväg och när de är utom synhåll lugnar Duffy ner sig.
Betyg: 0/5


Sätta sig ner på kommandot och sedan sitta kvar när vi går iväg några steg bort.

Metod: Få henne att sätta sig ner på kommando "sitt" och sitta kvar på kommando "stanna".
Resultat: Ibland behöver hon ett lätt tryck på rumpan för att sätta sig ner men andra gånger gör hon det direkt på kommando "sitt". På kommando "stanna" lyder hon även om man ser att hon gärna vill resa sig och följa efter. I dag gick jag utom synhåll för henne och fortsatte upprepa "stanna" och visst satt hon kvar :-) På kommando "varsågod" fick hon resa sig och få belöning/godis.
Betyg: 4/5


Kunna vara ensam och lugn i ett rum (vi filmade övningen)

Metod: Vi gick in i sovrummet och stängde dörren. Upprepade detta två gånger.
Resultat: Första gången stod hon utanför sovrumsdörren en stund och gick sedan och lade sig i vardagsrummet. Andra gången stod hon utanför en längre stund och tittade på dörren. Sedan lade hon sig ner fortsatt stirrande på dörren. Tyst var hon dock båda gångerna :-)
Betyg: 3/5

fredag 17 december 2010

Omplaceringshund - ingen dans på rosor

Att ha en omplaceringshund är ingen dans på rosor vill jag lova. Eller jo, det är rosor men även en hel del taggar. Duffy är underbart söt och glad men hon är också väldigt krävande.

Dels är det ju det här med att hon inte kan vara ensam. Hon vill vara med överallt. Numera får jag gå på toaletten med stängd dörr men hon ligger alldeles utanför och väntar, och är jag där inne för länge blir hon orolig. Och att lämna henne själv i lägenheten går inte, då skäller hon som besatt och krafsar på dörren.

Ja, och så är det ju det här med skällandet på andra hundar. Så fort hon får syn på en hund så ska det hoppas upp och ner, ryckas i kopplet och skällas. Det tär på krafterna, inte bara fysiskt. Mentalt blir både hon och vi utmattade. Det blir liksom inte kul att gå ut med henne eftersom det hela tiden ska spanas efter hundar, hon gör det av förväntan (eller vad det nu är) och vi för att vi vill se hundarna först och kunna gå en annan väg.

Men här hemma, som nu till exempel, är hon ju så gosig. Ska kela, ligger lugnt och fint på sin filt och i kväll satte hon sig ner flera gånger på kommandot "sitt".

Så vi kämpar vidare med henne. Hon måste få en chans. Vi ger inte upp i första taget. För vi vill ju helst av allt kunna ha kvar henne.

torsdag 16 december 2010

Duffy lade en korv i säljarnas rum...

Hihi, nu är jag och Duffy vänner igen. Japp, min irritation gick över då P ringde och berättade att han skurat golvet på jobbet. Duffy var ju där hela dagen igår, och tydligen lyckades hon obemärkt lägga en korv i säljarnas rum. Det hela upptäcktes först i dag då en av säljarna råkade kliva i korven. Han trodde tydligen att det var ett löv som låg där. Men det var det alltså inte. Lilla Duffy var väl alltför stissig för att kunna hålla sig, eller så gillar hon helt enkelt inte säljare.

Duffy a.k.a. "Hot dog!

Nu ska jag ignorera henne ett tag...

Det blev ingen shopping för mig och Duffy. Snömojs och kyla är inget som tar på henne. Hon var taggad som få när vi kom ut. Ingen hund i sikte till en början men väl en man på cykel som hon ivrigt hoppade och skällde efter. Ja, och sedan kom ju hundarna, hela tiden, överallt. Duffy som känts lugnare efter att hundcoachen var här i tisdags var nu i sitt esse. Någon affär var det inte tal om. Mot rastgården tänkte jag. Det tänkte även en golden retriver och dennes matte. Duffy i gång igen, skrålandes och dansandes än hit och än dit. Den andra hunden sneglade på henne som om hon inte var klok. Vi gick åt andra hållet. Eller jag gick och släpade Duffy efter mig.

Utanför Tempo stod en man. I handen hade han visserligen ingen hund men väl en borste. Jihaa! Den ska jag ha, vrålade Duffy och slängde sig mot sitt tilltänkta byte. Eller slängde sig var milt uttryckt. Hon fullkomligen studsade mot sitt mål och vred sig så i luften att hon landade på rygg, i en snödriva tack och lov.

Usch vad irriterad jag var på henne. Eller är. Man får ju skämmas. För det mesta är hon så söt att man bara smälter. Men när hon beter sig så här, då är hon allt annat än gullig. Grr. Nu ska jag ignorera henne ett tag. Kvällspromenaden ser jag inte fram emot. Får försöka gå när ingen är ute och promenerar med hunden. Typ vid midnatt eller nått.

Hunden med in i affären

Nu ska jag och Duffy ut i snörusket. Om en fördel som hundägare är att man kommer ut fler gånger varje dag, så är det också en nackdel dagar som den här. Kallt och blåsigt och mörkt, men ut måste man. Vi ska till affären jag och Duffy. Min tanke är att hon ska få följa med in. Måste kika vem som sitter i kassan, om det ser ut att vara en snäll typ. Att binda Duffy utanför är jag inte alls sugen på. Kommer det en annan hund förbi så drar hon förmodligen med sig hela Ica i sina försök att komma fram till och hälsa på den fyrbenta polaren.
Varje dag med Duffy är ett äventyr som sagt var!

Beundrar mina blommor

Har ni sett vad lång och ståtlig min Amaryllis har blivit. Och häromdagen slog den ut i vackraste blom. Jag kan inte sluta beundra den.

Fin på bild men ännu vackrare i verkligheten. (Tänk bort bildens gråhet, tänk mer färg.)


Även orkidén som vi fick av pappa och Birgitta förra veckan är magiskt fin, och även den enda av mina fem orkidéer som är utslagen. Totalt räknar jag till 20 blommor och växter här hemma. Och en hund :-)

onsdag 15 december 2010

En tröttis...

Duffy var med husse på jobbet i dag, för första gången. Ny miljö, nya människor och nya intryck. Sådant tar på krafterna. Och för en liten hund som levt sitt liv på gatan på Irland är det förmodligen extra utmattande.

Lilla korven sover.

Dansande jycken har tagit en paus.

Våra promenader...

En av alla fördelar med att ha hund är att man kommer ut och kan beskåda den här vackra planeten vi bor på.

Jag och Duffy brukar stanna och titta på fåglarna. Och varje gång brukar jag tänka på SOS Sällskapsresan och mannen som blir utskrattad av en and när han inte får igång motorn på båten. Enkelt och genialt Herr Åberg.

Vissa dagar har vi bröd med oss som vi delar ut. Den fågel som är stygg och jagar och biter efter polarna slänger vi inget till. För sånt gillar vi inte.

Ibland går vi i andras fotspår, eller tassavtryck som Duffy skulle ha uttryckt det.

Duffy-Doo

Söt, sötare, Duffy.

tisdag 14 december 2010

Så här gick träningen till

Så här såg det ut imorse när vi tillsammans med hundcoachen Johan Andersson tränade Duffy (och oss) på hundmöten. Målsättningen är att hon ska kunna gå förbi andra hundar utan att skälla och hoppa. Övriga hundar i filmen är Johans egna väluppfostrade vovar.

Jag kan inte få nog...

Jag kan inte sluta lyssna på den fantastiska versionen av låten This woman´s work, som Tingsek och Pauline framförde på Svenska hjältar-galan igår. Jag har lyssnat på den hela dagen. Om och om igen. Och den blir bara bättre och bättre. Så fantastiskt bra. Den vackra texten och musiken är skriven av Kate Bush.
Här kommer den, igen.

Hundcoachen på besök

Nu på morgonen har vi haft besök av duktige hundcoachen Johan Andersson. Utrustade med köttbullar begav vi oss ut med Duffy för att nosa reda på andra hundar. Japp, här skulle tränas hundmöten. För där är ju Duffy lite knepig. Hon vill så gärna hälsa på alla hundpolare som hon ser, vilket hon uttrycker i ett intensivt skällande och studsande än hit och än dit.

I dag hade vi dock Johan med oss och det kändes tryggt. Han fick först visa hur han hanterade situationen och sedan fick vi öva. Dels på passerande hundar men även på Johans två vovvar som han hade med sig (där kan vi snacka lydiga). Knep: Avled uppmärksamheten från den andra hunden genom ett lätt tryck på rumpan, belöna och gå åt ett annat håll. Med Johan i närheten fungerade det faktiskt över förväntan. Nu ska vi bara klara det på helt egen hand.

Läs mer om Johan och hans arbete på Fria hundar.

måndag 13 december 2010

Vackert

Tingsek%20och%20Pauline%20-%20This%20womans%20work

Människan är god...

Jag ser på Svenska Hjältar på teve och gråter och skrattar om vartannat. Människan är stark, god och fantastisk. Kärleken är störst av allt, och hoppet är det sista som överger oss. Vi bryr oss om våra medmänniskor. Människan är omtänksam. Vi vill varandra väl. Kram till dig och dig och dig.

Mörker och drömmar

Klockan är 14:15. På minuten. Och det är redan så mörkt ute att jag måste tända lampan vid datorn. Känns sådär. Ja, inte att tända lampan, men att behöva göra det.

Duffy ligger på sin filt och snarkar. Hon rycker med benen. Drömmer kanske att hon jagar får. I sommar ska hon vara på Gotland i några veckor. Där finns det mycket får.

Vi träffar äldre damer med goda råd

Varje gång jag är ute och promenerar med Duffy så träffar vi på snälla äldre damer. Förutom kön och ålder så har de även hund och goda råd gemensamt. I dag fick jag tips om ett specifikt koppel till Duffy, som åker upp lite mot öronen när man rycker i det "och då kan hunden inte göra något alls". Ett sådant tyckte hon att Duffy behöver, speciellt efter att Duffy skällt på hennes hund.

Låter jag negativ så uppfattar ni mig fel. Jag tar tacksamt emot alla idéer på hur jag kan få bättre pli på min älskade före detta gatuhund.

Du finns överallt

Ditt liv är en gåva. Känner du pulsen som slår? Varje hjärtslag ett mirakel. Andas in - andas ut. Varje andetag en hyllning, ett bevis på att du lever.

Varje liv är en gåva. Just nu slår miljoner hjärtan i takt. Dunkdunk. Dunkdunk. När du andas är det luft som passerat i lungor före dina. Andas ut, och du ger luften vidare.

Jag är blodgivare. Mitt blod pulserar nu i en annan människas kropp. Pulserar för livet.

Jag är jag. Du är du. Men vi finns i varandra. Överallt.

söndag 12 december 2010

Snyft...

Och så gråter jag till filmen I Am Legend. När hans älskade hund och tillika bästa vän dör. Snyft! Sätter mig och pussar Duffy en stund.

Hundmöten och branddrama

Långpromenad med Duffy. En solig vinterdag som denna var det massvis med hundpolare ute att skälla på. Duffy vill hälsa på alla, men det får hon inte till sin stora besvikelse. Drygt två veckor har hon varit här och hon är redan välkänd i området. Vi mötte ett äldre par med hund som Duffy skällde lite extra mycket på. När vi berättade att hon är en gatuhund från Irland så mjuknade de (det gör de alla). Damen berättade att hon brukade se mig och Duffy från sitt fönster. Hur jag kämpar med henne. Hon tyckte jag var duktig och tålmodig. Det gjorde mig glad. För jag kämpar verkligen, det gör vi båda två, eller snarare alla tre. Tack alla snälla förstående människor. Ni gör min dag!

Solen lyser för alla snälla människor.

Någon vars dag inte började så bra är Henrik Norström, ägaren till restaurang Lux. Där brann det i dag. Tydligen rätt rejält, sa en brandman vi pratade med. Mitt i dessa juletider och allt. Och Lux som fick så bra betyg för sitt julbord. Typiskt!

Restaurang Lux kommer nu vara stängt ett tag. Det är alltså Lux ni ser där en bit bort, med brandbilar utanför...

Tyvärr kan man inte dela ut brödet rättvist, även om jag försöker sprida ut smulorna.

Nyss var Duffys kompis Bobbie här (också hon adopterad från Hundar utan hem) med sin husse och matte. Då är Duffy lugn som en filbunke. Men utomhus med andra hundar blir hon skrålande jycken. På tisdag kommer hundtränaren Johan från Fria hundar hit. Det blir spännande att höra vad han har att säga. Hoppas på många goda råd, för det kostar ju en liten slant med privatträning.

Årets första julbord

Årets första julbord är uppätet (ja inte bordet då, men ni förstår förhoppningsvis vad jag menar). Igår vad jag med familjen (på pappa-sidan) på Gällöfsta Herrgård och åt sill, skinka, risgrynsgröt, köttbullar, prinskorvar och en massa annat gott. Hundar var tyvärr inte välkomna så Duffy fick vara hos kompisen Bobbie med husse och matte.

Ojoj. Vi övar Duffy på "sitt". Och nyss så satte hon sig utan att vi behövde hjälpa henne med en tryckande hand på rumpan. Heja Duffy-Doo!

Mer ost åt folket.

Skinka och rödbetssallad - det är jul det.


Delar av dessertbordet. Yummie!

En skäggig gubbe mötte oss på vägen in.

Vet inte vad jag tittar eller tänker på. Men jag vet i alla fall att jag väntar på min snälle bror, svägerska och brorsdotter som agerade taxi (men glömde att ta betalt). Dock fick de tre filmer av oss som plåster på såren för ett litet missförstånd som uppstod angående tid och plats.

fredag 10 december 2010

Promenaden från helvetet

Vilken dag. Först självinlåst Duffy, därefter promenaden från helvetet och nyss höll hon på att äta upp middagsmaten.

Promenaden ja. Två andra hundar i rastgården. En liten och en stor. Lugna hundar, sa ägaren. Och de var verkligen lugna. Med det var sannerligen inte Duffy. Den stora hunden struntade hon i, men den lilla mopsen ville hon busa järnet med. Hon blev vildarnas vilde. Det skrämde mopsen, och dess ägare som valde att lyfta upp mopsen i sin famn. Detta gjorde Duffy ännu hetsigare. Hon skällde och hoppade och jag hade knappt ork att hålla i henne. Till slut valde mannen att ta sina hundar och gå därifrån. Han var inte sur eller nått sånt, snarare väldigt förstående och lugn, precis som sina hundar. Men besten Duffy skrämde iväg dem med sin ivriga uppenbarelse.

Som om det inte var nog kom det en ny hund mot rastgården men då fick jag nog och drog Duffy därifrån. Tårar i ögonen hade jag. Jag skämdes över min hund, och var arg och besviken på henne. Det här måste hon öva bort, annars kommer vår relation inte att fungera.

Hunden låste in sig själv - kaos

Ojoj. Skulle ställa mig utanför ytterdörren några sekunder och ensamhetsträna Duffy. Men Duffy hoppade på dörren och "Klick" så lyckas hon låsa dörren. Oh my god! Jag utan nycklar och mobil. Ringde på alla grannars dörrar. En var hemma. Fick låna telefon. Sambon fort hem i taxi. Några sekunder blev 40 minuter. Duffy skällandes på ena sidan, jag lugnande på andra. Kom nu in till ett kaos och en slutkörd hund!

Kaos á la Duffy.

Så mycket bättre-parodi

Hihi, det här tycker jag är roligt - parodi på Så mycket bättre i Hellenius Hörna (och jag gillar originalet också).

Gladast i stan



Den där svansen går i ett. Dock är hon aningens skeptisk mot mobiltelefonen.

Fångad på bild...

Bushunden Duffy är snabbare än snabbast. Men jag lyckades ändå fånga henne på bild.

Då ska vi se vad matte har för spännande i väskan.

Hurra! Ett glasögonfodral. Det duger bra för mig.

Namnam. Smakar inte mycket, men kul att tugga på och dessutom får jag uppmärksamhet.

torsdag 9 december 2010

Kvällspromenad

Saknar disciplin och mobil...

Tanken var att jag skulle jobba några timmar. Fram till klockan 21 då Criminal Minds börjar. Och vad händer? Jo, jag surfar runt på hundsajter - läser tips i olika forum, anmäler mig till nyhetsbrev, tävlar om hundprylar och beundrar gulliga bilder på människans bästa vän. Ska jag behöva stänga av min internetanslutning? Nej, det ska jag inte. Nu ska jag vara disciplinerad.

Och i övrigt så hittar jag inte min mobil. Vet att den är på ljudlös så inte kan jag lokalisera den om någon ringer heller. Duffy, du har ingenting med det här att göra va? Hmm, vibrerar det inte lite inifrån hennes mage månntro...

Julklappstips

Ge bort en julklapp som verkligen betyder något. Som skänker glädje och hopp. Som gör världen lite bättre. Här är några tips från Min Planet.

* Tänd hoppets ljus och ge bort rent vatten, en solpanel eller fruktplantor, genom Svenska Kyrkan.

* Ge bort en rättighet via Diakonia.

* Köp en cykel så att en flicka kan ta sig till skolan: www.presentermotfattigdom.se

* Stöd den vilda tigern genom WWF.

* Bry dig om planeten jorden - lägg ett träd under granen, till exempel genom WWF eller VI-skogen.

* Ge bort mat på bordet genom Kooperation utan gränser.

* Ta krafttag mot ofrivillig ensamhet och utanförskap, genom Röda Korset.

* Stöd hemlösa, via Frälsningsarmén.

* Ge bort en indisk buffel genom Webaid.

* Ge bort ett medlemskap i Naturskyddsföreningen.


Fler omtänksamma julklappar hittar du här!

Mormor

Mormor kom, till slut. Mormor åt julskinka på knäckebröd. Mormor drack kaffe. Mormor pratade katter. Mormor lyssnade på P1. Mormor sällskapade Duffy en timme när jag sprang ärenden på stan. Mormor åkte hem. Tack mormor för att du finns!

Tålamod Sara

Duffy fick tokspel ute och ville så gärna leka med varenda hund hon såg. Tålamod Sara. Mormor skulle kommit med färdtjänst för en halvtimme sedan. Jag och Duffy har suttit nere vid porten och väntat. Men ingen mormor. Eftersom hon ser dåligt kan hon inte ringa från mobilen som hon faktiskt ändå bär med sig. Och när jag ringer är den avstängd. Jag sitter och tittar ut genom fönstret och håller utkik efter tänkbara bilar. Ingen mormor i sikte. Bara hon inte fått för sig att gå runt kvarteret, att vi missar varandra. Koden kan hon inte heller, eller knappa in den rättare sagt. Sprang ner nyss. Duffy fick vänta i lägenheten. Det blev ett j-a liv. Skäll och krafs på dörren. Tålamod Sara. Nu kommer en taxi nerför backen. Tar Duffy under armen och springer ner igen då.

Duffy collecting things.

Hundkompis sökes...

Någon jycke i närheten av Lilla Essingen som vill ut och leka med en pigg Duffy? Hon har bus i kroppen och har nu lämnat en sko, en toffla, en vante och en blomspruta vid mina fötter.

En tröttisdag

God morgon! Här sitter jag och gäspar. I dag är en tröttisdag. Var ute med Duffy för en stund sedan och jag måste säga att jag inte var riktigt vaken. Men ett steg i taget. Ett ben före det andra. Framåt kom vi. Bus i rastgården och härligt nog inte en hund i sikte. Jag klarade med andra ord mig från Duffys dansande och skällande. För en sådan här morgon vet jag inte om jag hade orkat hålla i henne, eller haft lust med det. En sådan här morgon kanske jag hade "råkat" tappa kopplet och låtit henne skutta fram till varenda hårboll på ön.

Okej, nu står dusch och kaffe näst på schemat. Nu måste här jobbas. Om några timmar kommer mormor hit igen, andra gången den här veckan. Då blir det skinksmörgås, P1 och några ärenden på stan för min del.

onsdag 8 december 2010

Världens längsta amaryllis?

Jag tror min amaryllis gillar att bo här. Världrekord månntro?

Hundägare, och lite sunkigare...

Fickorna fulla med godis och bajspåsar. En hund som tuggar grisöra på mattan. Leksaker, halvätna ben och en utburen toffla på vardagsrumsgolvet. Att vara hundägare är inget för pedanter och klökmagade.

Bajspåsar it is!

Duffy vill leka. Jag måste skriva. Arbeta för tusan. Hundmat/godis/korg/leksaker/ben/bajspåsar/koppel kostar pengar. Bara så du vet Duffy. Så matte måste jobba.

Okej bajspåsarna skulle jag kunna hoppa över, om det inte vore för grannarnas arga blickar. Eller nja. Jag tycker själv inte att det är så roligt att halka i en utsmetad bajskorv. Bajspåsar it is! Och väldigt många i fickorna dessutom eftersom Duffy gärna och ofta släpper på trycket.

Ha en bra dag :-)

Finbesök både dag och kväll

I dag är jag gäspig. Har varit ute med Duffy, det blev både koppelträning och bus i rastgården. Allvar och lek - sådant är livet, även för en hund.

Igår var mormor här. Hon skulle passa Duffy a.k.a "jag kan inte vara ensam än för då skäller jag och krafsar på dörren" på dagen. Först mumsade vi dock julskinka på knäckebröd och pratade bort en timme eller två. Jag var lite nervös för hur Duffy skulle bete sig med mormor. Men det gick tydligen rätt bra, enligt mormor i alla fall. Duffy skällde visserligen när jag gick och vankade runt i lägenheten, men i övrigt så inträffade inga missöden. Mormor själv satt i soffan i två timmar och lyssnade på P1. Ja, hon hade inget direkt val eftersom hon inte visste hur man stängde av radion, och inte vågade hon försöka heller.

Finbesök på dagen alltså. Och även kvällen. För då kom pappa och Birgitta över på middag. Jag bjöd på spagetti carbonara (hmm, undrar om jag inte gjorde det sist de var här också??). Hos före detta personalchefen Birgitta sitter takterna i. Hon tog sig an projektet Duffy och under kvällens promenad fick Duffy både öva "gå fint" och "sitt". Och ytterst subjektivt vill jag bara säga att vovsingen min är en väldigt smart jycke.

Ps. Om jag visste hur man gjorde skulle jag lägga in en väldigt gullig film på Duffy här. Så fort jag får klarhet i hur man bär sig åt ska ni få se den.

tisdag 7 december 2010

Hundtips tack!

Allla tips på hur man får en femårig omplaceringshund att sluta skälla och hoppa av glädje efter varenda hund hon ser tas tacksamt emot!

måndag 6 december 2010

Jag som ishockeysupporter

I kväll har jag spelat in en reklamfilm. Kan ni gissa vad jag är "utklädd" till? Ja, alldeles riktigt. Ishockeysupporter! Den urtjusiga pannbandsmössan kliade som tusan.

Känslan av övergivenhet är större

Vooovvovovvov. Så låter det inne ifrån lägenheten när jag går ut och ställer mig på andra sidan ytterdörren. Krafs på dörren och hopp på handtaget. Grisörat som jag nyss givit henne glöms bort. Känslan av övergivenhet är så mycket större än suget efter ett salt grisöra. Jag håller ut. Räknar sekunderna. Väntar på en tyst paus så att jag kan öppna dörren. Jag upprepar övningen två gånger. Jag vet, den ska göras hundra gånger, om och om igen. Och jag ska fortsätta, snart. Men även jag behöver ta en paus då och då.

Ingen guldstjärna till Duffy i dag

Skulle på möte i dag, vid Stureplan. Min sidekick Duffy skulle med. Jag var lite orolig för hur hon skulle reagera på alla pälsklädda damer. Skulle de få skäll? Nu fick jag aldrig veta det, för Duffy drog och skällde så pass mycket på vägen dit att vi vände innan vi kom i mål. Ingen guldstjärna till Duffy i dag. Imorgon ett nytt mötesförsök för då ska mormor komma hit och vara hundvakt.

Morgonen börjar med...

God morgon! Hoppas du sovit tryggt. Jag har startat dagen med julskinka, latte och dokumentären Det skulle handla om meningen med livet i P1.
Lyssna på den här!

söndag 5 december 2010

Vallentuna hela helgen

Igår firade vi Sven 80 år. Maggan hade gjort fantastisk mat så jag åt för kung och fosterland, ja hela kommande veckan kändes det som. Eftersom katten Texas också bor där så fick Duffy stanna hemma. Eller nja det hade hon nog inte gillat (och inte grannarna heller), men hon fick vara hemma hos Hanna som hon känner sedan tidigare. Det var Hanna som tipsade min mor om Duffy som i sin tur tipsade oss. Hannas hund Bobbie kommer också från Hundar utan hem, och det är kanon för Duffy att få busa runt lite med andra hundar, även om Bobbie visserligen mest är intresserad av pinnar.

I dag ut till Vallentuna igen, denna gången adventsmys hos Rebecca och Christoffer. Lär blir mycket gott där med...


Födelsedagsbarnet öppnar presenter.

lördag 4 december 2010

Det doftar juligt...

Sitter i mitt favorithörn i soffan. På fönsterblecket bredvid mig står en nyutslagen hyacint. Två stora fina blommor på en lök. Det doftar ljuvligt, eller juligt kanske :-)


fredag 3 december 2010

En mage full med popcorn...

Ja men så har man smällt i sig en stor skål popcorn i kväll då. Själv. För egen mun. Tänk hur mycket det får plats i magen egentligen, bara man äter tillräckligt snabbt. Men jag erkänner att det var aningens för mycket. Känner mig...uppsvälld. Skulle behöva gå och fylla på vatten i mitt glas men jag kommer liksom inte upp ur soffan. Var jag verkligen tvungen att ta den största skålen? Pust och stånk och stön. Duffy snusar bredvid mig. Nyss gick hon iväg till sovrummet, självmant. Hon lämnade mig ur sikte, inte tvärtom. Jag tror det kallas framsteg.

Dags att börja använda stegräknaren igen

Skriver i lågornas sken. Har tänt ljus runtomkring mig för att få upp värmen. Fortfarande kallt här hemma. Duffy sover, eller vilar i alla fall. Nyss fick hon träna hjärnan. Jag la ner en godis i en diskad creme fraiche-burk och stängde sedan locket, därefter ställde jag burken på golvet och lät Duffy klura på hur hon skulle öppna den och få tag i godsaken. Jag har gjort övningen flera gånger och än har hon inte tuggat sönder varken burk eller lock. En rolig lek som kräver lite från min sida, men ändå får jag mitt dåliga samvete stillat (samvetet som säger att Duffy har långtråkigt när jag bara skriver och hon bara ligger där). Men snart blir det bus i snön, igen. Tror minsann att det är dags att börja använda stegräknaren igen...

Tålamod och åter tålamod...

Tålamod. Tålamod, tålamod och mycket godis. Det är vad som krävs när man går ut med Duffy. Oj, vad hon drar och oj vad vi stannar. Drag - stanna. Gå - drag - stanna. Om och om igen. Jag blir trött men inte Duffy. Det finns för mycket roligt att titta på och nosa på och skälla på och springa efter. Ja, eller så långt kommer hon ju inte innan kopplet tar slut, för lös det går hon inte att ha än. Får hon syn på en annan hund, ja då glömmer hon att hon heter Duffy och att hon får godis om hon lyder, för när hon ser en annan hund då blir hon Duffy - the flying dog. Hon studsar och skäller så till den grad att jag i dag faktiskt hade svårt att hålla kvar henne. För trots att hon är så smal så är hon förbaskat stark. Det bästa vore givetvis om hon fick komma fram och hälsa på den andra hunden men när dennes husse eller matte ser Duffy så flyr de åt andra hållet. Åh, hon är ju så glad men en utomstående kan ju lika gärna tro att hon är arg och ska attackera deras lilla hårboll.

Nu ligger hon desto lugnare på sin filt. Mina armar värker efter dagens två timmar långa lunchpromenad. Kanske ska meditera lite för att varva ner. Ja, meditation kanske vore något för Duffy också när jag tänker efter. Eller yoga. Eller bara ett besök från Mannen som pratar med hundar.

Ensamhetsträning - steg ett

I dag övar vi ensamhetsträning, på lätt(are) nivå. Fick tipset att köpa ett kompostgaller och avskärma den plats där jag befinner mig från platsen där hunden, det vill säga Duffy, ligger. Sagt och gjort. Så här ser det ut här hemma nu. Och Duffy accepterar det utan protester.

Har ställt vatten- och matskål så att hon kan nå dem. (och datorsladden ville visst också vara med i bild...)

torsdag 2 december 2010

Bra hundkurs efterlyses

Anordnar du hundkurser, känner du någon som gör det eller har du och din egen vovve kanske gått någon värd att rekommendera? Hör av dig till mig i så fall. Ps. Kursen ska vara i Stockholm.


Nedanstående text mejlade jag precis ut till flera företag som anordnar hundkurser.

Jag och min sambo blev för en vecka sedan ägare till världens bästa Duffy, en gatuhund från Irland som förmedlats genom organisationen Hundar utan hem. Duffy är vad man tror en blandning mellan labrador och border collie, och uppskattas vara runt fem år (fast hon verkar betydligt yngre till sättet). Duffy är en otroligt glad och kelsjuk hund, vars svans ständigt viftar. Men eftersom hon är en gatuhund har hon aldrig koppeltränats, vilket märks när man är ute och går då hon drar konstant i kopplet. Vi övar nu med att stanna när hon drar och det gör hon med sedan fortsätter "dragandet".
Dessutom blir hon helt vild av glädje när hon ser andra hundar ut på promenaderna. Hon studsar upp och ner och skäller som besatt. Det är nästintill omöjligt att lugna henne innan hunden försvunnit utom synhåll.

Dessa saker och mycket mer därtill (sitt och ligg etc) skulle vi behöva öva på.
Jag undrar därför om ni har någon passande kurs för oss och Duffy i ert utbud? Vi skulle helst vilja börja en kurs så snart som möjligt.

Övrigt: Duffy är alltså fem år (kastrerad, avmaskad och veterinärbesiktigad här i Sverige) och behöver trots sin ålder samma grundkunskaper som en valp.


Mina muskler växer...

Här kommer Karl-Alfred boy, o´hoj... nej men det är ju jag. Det är lätt att ta fel när man ser armarna. Hihi, jo snart så i alla fall. Fem promenader om dagen  med Duffy kommer att ge mina biceps och triceps och allt vad det nu heter en rejäl omgång. Jag har redan träningsvärk och då har hon ändå bara varit här vecka. Orsak? Ja, dels så drar hon ju konstant i kopplet (man lär sig inte gå i koppel som hemlös hund) och dels blir hon dansande jycken när hon ser en annan hund. Upp och ner och hit och dit, svansen som en propeller och skallen ekar över Stockholm.

Jag måste erkänna att jag skäms lite när hon beter sig sådär. Folk glor på mig som om det är mitt fel, som om jag inte haft ork/lust/tid/kunskap att uppfostra henne. "Hallå, hon är en gatuhund från Irland", vill jag skrika. "Sätt ut ditt barn på gatan och se vad han eller hon kan efter fem år, inte mycket va!" Men jag skriker inte, istället ler jag samtidigt som jag försöker lugna ner studsbollen bredvid mig.

Puh, måste hitta en bra hundkurs nu för omplaceringshundar, med start så snart som möjligt.

Det dåliga samvetet...

Mamma eller matte. Likheterna är många. Det dåliga samvetet till exempel som ständigt gnager: "Jag borde busa oftare/gå längre promenader/gulla mer". Och ändå busar vi mycket, går fem till sex promenader om dagen och pussas hela tiden.

Jag tror Duffy vet att hon lindat mig runt lillfingret. Nyss gnällde hon lite och vankade av och an här framför mig, så det är bara att hoppa i kängor och dunjacka och ge oss iväg till hundrastgården.

Om en timme kommer mammsen hit med sushi. Mor, matte och Duffy-Doo is soon in tha house!

Vi välter några tanter och jagar andra hundar

Torsdagen den 2 december 2010. Det är dagen i dag. Snön ligger vit på balkongen och hustaken. Det är otroligt vackert men det ser också väldigt kallt ut. Ännu har jag inte varit ute. P fick ta morgonpromenaden med Duffy. Jag stod för frukosten. Men en lång lunchprommis ska vi ta, jag och min trogne kumpan. Tror det blir en annan runda än den vi brukar gå. Traskar nog ner mot Rålambshovsparken och välter några tanter och jagar andra hundar :-)

Fast dit är det några timmar. Och fram till dess ska här jobbas. Njut av den dagen. Den kommer inte igen.

onsdag 1 december 2010

Hundben som smakar

Har du en hund som inte är intresserad av sitt hundben? Häll lite vatten på benet. Det gjorde jag alldeles nyss. Duffy som hittills helt ignorerat benet ligger nu och gnager på det för fullt. Vattnet på hundbenet gjorde att hon började slicka på det och då antar jag att smaken kom fram.

 Gnagaren Duffy.

En härlig dag...

En vacker solig dag mötte mig och Duffy när vi kom ut efter lunchen. Vi gick till hundrastgården för att få utlopp för lite spring i benen. Ja, och så koppeltränade vi och beundrade världen omkring oss.