Vär(l)dens bästa annons

‎"Scrabble - Värdens mest populära ordspel" läser jag på brädspelet i annonsen. Är det hyresvärden de syftar på då eller? :-D

Annons i Amelia nr 21 2012.

Bestialiska brott

Läser om rättegången mot hundplågarna XXX och YYY, vars bestialiska brott jag inte vill beskriva här. Maxstraffet för djurplågeri är i nuläget två år, men jag hoppas de döms till vård (för är man kapabel till sådana handlingar är man sjuk) och att de resten av livet får betala en viss procent till organisationer som kämpar för djur. Tycker att detta borde vara obligatoriskt för personer som döms för djurplågeri. 

Smått och gott

Igår gjorde jag Koloskopi, vilket kort och gott innebär - tarmundersökning. Vi behöver inte gå in på några närmare detaljer mer än att allt gick bra. När sjuksköterskan skulle ge mig avslappnande medel, eller "champagne" som hon kallade det, så gömde sig mina vener, så det blev dubbelstick. Men desto mer champagne, eller kanske inte... 

'

Gav en ljudbok till mormor i födelsedagspresent och häromdagen köpte jag pocketversionen till mig själv. Alla verkar gilla den här Niceville och snart kommer den tydligen som film också. 

Avslutar detta med en bild på min söta gudson/brorson Theodor. Nästa torsdag ska jag hämta honom och brorsdottern på dagis och mysa med dem några timmar. 

Be you

Djurens Rätt - senaste numret

Äntligen är nya numret av Djurens Rätt här. Hem och kika i brevlådan alla drygt 30 000 medlemmar. Så här fint blev omslaget.

Tintin tillbaka

Och nu meddelar Kulturhuset att man backar om beslutet att ta bort Tintin från hyllorna. Snacka om snabba vändningar....

Hej då Tintin. Hej då Herr Nilsson?

Tintin är inte längre välkommen på Kulturhuset i Stockholm. Anledningen är hans syn på omvärlden. 

"Den bild Tintinböckerna ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor." Det säger Behrang Miri, som leder arbetet med att utveckla Kulturhusets barn- och ungkulturverksamhet, till Dagens Nyheter. 

Jag ställer mig tvekande till detta beslut. Jag menar, det finns ju så många böcker som ska bort då, som speglar den tid då de skrevs. 

I Hattstugan av Elsa Beskow får barnen "smaka på riset". De blir agade, vilket då boken skrevs var en vanlig bestraffning men idag är förbjudet. 

Och barnens favorit Pippi Långstrump, hon har en apa i kläder som husdjur hemma. Hur rimmar det med dagens djurrätt?

Och hej då alla böcker skrivna av män där kvinnor framställs som lägre stående figurer i periferin, vilket typ innebär hej då merparten av alla böcker skrivna av män före 1920. 

Ska vi gömma alla dessa böcker? Eller elda upp dem och låtsas som de aldrig har skrivits? Nja, jag är som sagt tveksam...

Vacker promenad

Förmiddagens promenad till och från Gamla Stan var en vacker sådan. Många människor går med skygglappar och tittar inte på någon eller något. Visst, de kanske har bråttom och varken hinner eller vill stanna och se sig omkring eller ve och fasa behöva stanna upp och prata med en bekant (läs före detta kollega, granne, hon/han från gympagruppen etc), men tyvärr missar de då allt det vackra.

Höst nu?

Jag behöver min frukost

Ojoj, här sitter trötter och ska få ur sig ett blogginlägg. Trötter det är alltså jag. Och jag vet varför. Jag har inte fått min dagliga dos energi i form av mat. Jag ska nämligen göra en koloskopi på torsdag. För er som inte vet vad detta är så innebär det att läkaren ska kolla mina tarmar med en liten kamera... men oroa er inte, det är inget filmklipp som kommer att läggas ut här eller någon annanstans för den delen :-D

Tillbaka till tröttheten. Jag får dagarna innan den här undersökningen endast inta flytande föda, och jag trodde att detta gällde från idag. Så till frukost blev det en skål fil. En skål fil! Min mage trodde först att det var ett skämt. "Där lurade du mig nästan", sa den och skrattade.  Efter en stund förstod magen dock att det var allvar och vrålade "Ge mig mat. Nu!" Men jag var stenhård. "Du kommer tacka mig på torsdag", sa jag bestämt och lät magen kurra vidare bäst den ville. Efter urslickad filskål och en kaffe blev det 45 minuters promenad till Gamla Stan med sambon och byrackan. Jag promenerade även hem igen och hann på vägen tömma mig på lite blod (nej jag trillade inte av utmattning, det var ett blodprov som skulle göras).

Hungrig och med lättare blodförlust läser jag informationsbladet jag fått från sjukhuset. Igen, bör tilläggas, men jag kan inte ha läst det så noga. För där står nämligen "inta flytande föda två dagar innan undersökningen". Det innebär ju att jag idag kan äta vad jag vill, så länge det inte är fiberrik mat, för det är en annan förhållningsregel. Men det är försent. För hur mycket mat jag än trycker i mig nu så ligger jag ändå i ofas. Och kaffe hjälper inte heller. Jag behöver min frukost. Utan den blir resten av dagen trött.

Själens smärta

Jag läser om en ung man som hittats död. Han tog livet av sig. Och jag tänker på det här med själens smärta och jag skrev en dikt om det...

Hur kan det som inte väger någonting, vara så tungt att bära?

Hur kan det som inte går att ta på, vara det som gör mest ont?

Hur kan det som inte syns, vara det som är mest verkligt?

Hur ska jag kunna bli hel, när jag inte ens vet var jag är trasig?