Själens smärta

Jag läser om en ung man som hittats död. Han tog livet av sig. Och jag tänker på det här med själens smärta och jag skrev en dikt om det...

Hur kan det som inte väger någonting, vara så tungt att bära?

Hur kan det som inte går att ta på, vara det som gör mest ont?

Hur kan det som inte syns, vara det som är mest verkligt?

Hur ska jag kunna bli hel, när jag inte ens vet var jag är trasig?