Nu, just nu ska jag leva i nuet...

Imorgon är det fredag, igen. Det är ju helt galet vad fort veckorna passerar förbi. Tänk när man gick i skolan då var en termin så lång, och ett år en evighet. I dag försvinner ett halvår på mindre blinkning och ett år springer förbi när man som bäst vänjer ögonen vid ljuset. Dagarna rullar på och flyter snart ihop med varandra. Veckor, månader, år - snabbare och snabbare.

Ibland hejdar jag mig själv och stannar upp och andas i nuet. Alla mina sinnen är klarvakna. Nu, just nu ska jag leva i nuet, tänker jag. Men nuet blir snart dåtid, och jag fastnar kvar där och rusar mellan det som var och det som kallas framtid.

Hjälp! Stanna tiden...

Om två månader fyller jag 30 år. Hallå, hur gick det till? Vad hände med de senaste tio åren, de bara svischade förbi. Svisch, svisch och vips så var man där, eller här rättare sagt. Och visst känns det roligt också, men just nu känner jag mig faktiskt rätt stressad över dagen som närmar sig med stormsteg, dagen då jag plötsligt kommer vara närmare 40 än 20.

Bara den tanken sätter igång funderingar i mitt huvud. Jag är utbildad journalist och jobbar som det, och det har alltid känts som den rätta vägen. Men nu börjar jag tvivla. Tänk om jag är jättebra på någonting annat, något som jag ännu inte haft chansen att testa? Skådespelare kanske? Eller fotograf? Ja, något kreativt måste det i alla fall vara, så jag kan utesluta en hel del yrken, men samtidigt finns ett antal kvar som jag skulle vilja prova på. Hjälp! Stanna tiden. Jag får panik. Jag måste tänka.


Alldeles nyss var jag ju så här liten...