Nu, just nu ska jag leva i nuet...

Imorgon är det fredag, igen. Det är ju helt galet vad fort veckorna passerar förbi. Tänk när man gick i skolan då var en termin så lång, och ett år en evighet. I dag försvinner ett halvår på mindre blinkning och ett år springer förbi när man som bäst vänjer ögonen vid ljuset. Dagarna rullar på och flyter snart ihop med varandra. Veckor, månader, år - snabbare och snabbare.

Ibland hejdar jag mig själv och stannar upp och andas i nuet. Alla mina sinnen är klarvakna. Nu, just nu ska jag leva i nuet, tänker jag. Men nuet blir snart dåtid, och jag fastnar kvar där och rusar mellan det som var och det som kallas framtid.

Nattskriverier...

Skrev en dikt så här innan läggdags.

Min gåva - mitt ok
Jag ska kämpa, för att jag kan
Min dröm, den ska bli sann
Är dags att leva varje dag
Här och nu, i varje andetag

En tänkare av stora mått
Är en gåva som jag fått
Och ett ok jag måste bära
Det är min läxa att lära

Ser Fotbollsgalan och gråter...

Och så ser jag Fotbollsgalan på teve och gråter ihop med Pontus Kåmark när Klas Ingesson berättar om sin cancer.

"Det positiva med sjukdomen, om man nu kan se något positivt, är att jag lärt mig vad som är viktigt i livet. Det viktiga är att leva i nuet, inte i gårdagen och inte i framtiden, utan här och nu", säger Klas Ingesson.

Och likt så många gånger förut så tänker jag "Sara, det är dags att leva i nuet". Och det går bra, i ungefär en minut, sedan är jag tillbaka i ältandet om det som varit och funderingarna kring det som komma skall. Men om jag upprepar mitt mantra var 60:e sekund, då borde jag ju rimligtvis också konstant leva i nuet. Och en vacker dag kanske det bara rullar på utan att jag behöver tänka på det. Oops, där hade det visst gått en minut. "Sara, det är dags att leva i nuet".


Klas Ingesson - du var och förblir en hjälte.