Anorexi flyttar in i hjärnan...

Jag läser hennes blogg, och förundras över hur snabbt tiden går. Jag satt barnvakt åt henne en hel del när hon var fyra år, om några månader fyller hon femton. Jag läser hennes blogg och funderar över den sjukdom som hon så väl känner till och berättar om, anorexi.

Tänk ändå vad många sjukdomar det är som utgår från vårt huvud, från våra tankar. Anorexi är ett sådant exempel. Det är en sjukdom som flyttar in i hjärnan och vägrar att ge sig av, detta trots att den drabbade med alla medel försökte att kasta ut den. En ovälkommen hyresgäst som betalar hyran i tårar, ångest och självhat.

Långsamt tar den hjärnan i besittning, och den är inte nöjd förrän den tagit över allt. Den krossar det goda som kommer i dess väg och förgör allt som kan förknippas med självkänsla, stolthet och egenvärde. Sjukdomen är stark och farlig och det krävs mod för att våga stå upp och kämpa emot. Men det går. Jag läser i hennes blogg om hur hon försöker.

Jag hittade den här dikten på poeter.se. Den är till alla som kämpar med och för sig själva.

du kom till mig
lyfte upp
frågade vad jag gjort med mig själv

34 kilos trasighet
i din famn
och tårar i dina ögon

du undrade hur världen kunde tillåta
en sådan reducering

jag undrade hur du
orkade lyfta mig