Tid för skrapning...

I dag har jag tillbringat dagen på Danderyds gynakut. Flera timmar på en obekväm stol i ett trist väntrum. Tur att jag hade min snälla mamma med som sällskap. Förhoppningen med besök nr två på gynakuten var att få en tidigare tid för skrapning alternativt tablettutdrivande. Men det som hände var istället att jag fick genomgå samma undersökning som i fredags när jag var där och därefter fick beskedet att det inte fanns några tidigare datum än nästa vecka. Suck! Jag tjatade på dem. Mamma tjatade på dem. Till slut fanns det en tid för skrapning på måndag, visserligen nästa vecka men snabbare än vad som först var sagt och bättre än tabletter (hoppas jag!).

Så en vecka till får jag alltså dras med blödningar och värk i magen. Det var inte vad jag hade hoppats på men jag orkar inte gå och älta det. På torsdag åker jag, pappa och syster till Berlin och där ska jag njuta, även om jag får knapra Alvdeon och gå med jätteblöja hela dagarna.

Gröna Lund och andra tankar...

En gång varje år har TV4-gruppen personaldag på Gröna Lund. Det innebär att alla anställda bjuds på gratis inträde, åkband och lunch på Grönan. Dessutom får alla ta med sex personer var som gäster. Helt galet generöst. Jag tog med mig bror, svägerska, brorsbarn och mamma. Jag är egentligen inte så förtjust i karuseller, eller jo karuseller går väl an men när det kommer till vikingagungor och bergochdalbanor då säger jag blankt nej. Men jag åkte faktiskt Tåget, den minsta bergochdalbanan, med min treåriga brorsdotter Alicia. Jag var nog mer rädd än vad hon var :-)

Fyra månader gamle Theo var också med. Han avstod karusellerna och låg istället nöjd i sin vagn och insöp atmosfären runtomkring.

Imorgon ska jag ringa runt till olika sjukhus och kolla om de har snabbare tider för "tömning". Jag kallar det tömning för att jag inte kommer på något bättre ord. Och det ska ju faktiskt tömma mig på bebis och blod. Dock fattar jag inte hur mycket blod det är tänkt att jag ska bli av med egentligen. Jag blöder ju konstant nu och då är det ändå elva dagar kvar till tömningsdatumet som jag fick på Danderyd. Är tanken att jag ska gå runt och blöda så här i elva dagar? Och ha sådan här värk? Någon som vet?

Kanske är det kroppen som nu flera veckor försent sätter igång ett missfall... Men hur vet jag det i så fall? Gaaah. Jag orkar inte vänta. Jag vill få detta överstökat.