Ni skulle hört hennes suck nyss. Duffys. Jag rörde lite på mig här i soffan och genast lyfte hon huvudet från mattan och tittade förhoppningsfullt på mig. Utgång matte? Besvikelsen när hon förstod att det inte var dags än. Den djupa sucken. Det gjorde ont i mitt hjärta.
Men nu är kaffet isörplat och nyhetssidor och bloggar jag följer lästa, så nästa gång jag rör mig Duffy är det på riktigt. Då är det äkta. Då ska vi gå ut och skrämma slag på halva stan.
Frilansjournalist boende i Sverige, det är jag det! Skriver om det som roar, förfasar och lockar mig. Om det som jag älskar och det som jag tycker mindre om. Om saker jag hört, läst, sett eller bara kommit att fundera på. Om personer och händelser som har gjort avtryck på mig, på gott och ont. Om det som var då, nu och det som kanske komma skall.
Leta i den här bloggen
Visar inlägg med etikett skrämma slag på halva stan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skrämma slag på halva stan. Visa alla inlägg
tisdag 5 april 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)