Så snål är jag inte...

Godmorgon! Vad roligt att just du kikade förbi. Här äts det filmjölk samt ost- och korvsmörgås. På det en kopp kaffe och sedan upp på min ädle springare. Jag trampar fortfarande runt. Många har redan ställt undan cykeln inför vintern. Men hallå, tänker jag. Det är ju finare väder nu än vad det var i exempelvis maj. Ja, och så kanske jag är lite snål också. Jag menar, varför köpa busskort när man kan cykla?

Fast SÅ snål är jag inte att jag cyklade ut till middagen i Sollentuna igår. Och nej SL, jag plankar inte. Dock är det bra att ha kontakter. För ibland händer det att spärrvakten är någon som man känner, och då blir det lite billigare eller vad man nu ska säga... :-)

Smart drag av SL

SL kryper till korset och och ber nu alla resenärer om ursäkt för den senaste tidens trafikstrul. Som plåster på såren kan vi som stått i timmar och väntat på tåg och bussar nu köpa månadskort och årskort till rabatterade priser. Reapriset för månadskort som jag använder börjar dock gälla först den 15 mars. Hallå, det är nu i detta ruskväder som jag åker kommunalt. I mars börjar jag cykla och behöver därmed inget busskort, dock en och annan remsa. Tyvärr finns inte remsor med i SL:s första hjälpen-låda.

Det är fint SL att ni sänker priserna, och väldigt smart att göra det längre fram i vår. Då kanske folk som liksom jag inte tänkt att köpa busskort ändå gör det, just för att det är så billigt.

Jag kanske tar skidorna till jobbet imorgon

SL råder alla buss- och tågresenärer att stanna hemma från jobbet imorgon. ”Om du inte absolut måste ge dig i väg kan det vara ett tips att försöka stanna hemma. Annars är det bra att vara ute i extra god tid, följa störningsinformationen här på sl.se samt väderprognoserna”, skriver SL i ett pressmeddelande uppger Aftonbladet.

Hmm, innebär det att SL betalar min frånvaro då? Knappast. Tur då att jag fått upp flåset i fjällen den här veckan. Lär ju gå fortare att skida till jobbet imorgon. Kanske ska ta samma väg som jag cyklar på sommaren då. Jag inleder lugnt längs Norr Mälarstrand, genom Kungsträdgården, över Nybroplan, skejtar in på Birger Jarlsgatan, förbi Svampen, stakar uppför Sturegatan och sedan spurtar jag sista biten på Lidingövägen in i mål.

Som sagt, jag kanske tar skidorna till jobbet imorgon. Med betoning på kanske.

Jag ber om ursäkt...

Jag ber om ursäkt för mitt förra inlägg. Jag skrev det i stundens hetta av irritation. Nu har jag dock fått reda på varför tågen stod stilla. Det var inte på grund av vagnfel som jag hade fått för mig. Det var på grund av att en människa miste livet på T-centralen. En man i 40-årsåldern som tappade sin mobil på perrongen och som ramlade ner på spåret när han skulle plocka upp den. Så fruktansvärt. Jag ryser. Och där stod jag på bussen och förbannade SL. Jag tyckte synd om mig själv. Jag som andades, som kände hjärtat slå i bröstet. Jag som snart skulle få gå av bussen, komma hem, slänga mig i soffan och slå på teven.

Och där stod en människa på perrongen och drömde kanske om samma saker. Kanske hade han precis pratat med sin kärlek i telefonen eller sina barn eller sin bäste vän. Och så, på några sekunder var allt över. Drömmarna blev kvar där på spåret. Och några minuter senare stod jag förbannade SL och tyckte synd om mig själv.

Folk knuffade ut varandra ur bussen...

Det tog mig en och en halv timme att ta mig hem från jobbet i dag. En och en halv timme! Och nej, det var inte sträckan Stockholm-Norrköping jag åkte, utan Gärdet-Lilla Essingen. Ett stopp i tunnelbanan fick alla underjordsresenärer att fly upp till bussarna.

Och det är inte klokt hur snabbt människor förvandlas till vilda djur. Vid vissa stationer stod vi kvar i flera minuter eftersom folk inte vill gå av trots att busschauffören meddelande att han inte kunde stänga dörrarna. Det gick så långt att människor knuffade ut varandra ur bussen. Det positiva med hela grejen var att jag fick reda på hur många man får plats i en SL-buss. Svar: Fler än ni tror.