Bakom mina solglasögon. Var är ni?

Buuuu, tappade mina solgalsögon idag. Eller tappade, jag tror snarare att jag lade glasögonen på en sten eller i ett blåbärsris och sedan i min allmänna förvirring glömde att jag just lagt dem där och helt sonika promenerade därifrån.

Jag var nämligen i skogen med byrackan då det hände. Jag tror det var när jag skulle fixa hennes koppel. Det kan även ha varit när jag frossade blåbär som den här skogen är full av just nu. Jag frossade så att jag var alldeles blå om händer och runt mun, vilket det i och för sig inte behövs så många blåbär för att bli, men nu åt jag många. Och kanske att jag där och då i detta frosseri lade ifrån mig glasögonen där i blåbärsriset, av den anledningen att man plockar fler blåbär med två händer. Ja, jag hade nämligen inte glasögonen på nästippen och inte heller uppdragna på huvudet, utan i ena handen. Men sedan när vi kom tillbaka till bilen hade jag plötsligt inte det längre. Och trots att vi gick samma runda en gång till så hittade vi inte glasögonen. Varken, jag, byrackan eller sambon.

Jag misstänker en ljusskygg hare eller ett rådjur som fått storhetsvansinne och vill ha ett par mörka Ray Ban att gömma sig bakom, för kanske finns det paparazzis även i skogens värld.

Glasögonångest...

Snurrade runt på stan i dag efter jobbet med förhoppningen att ramla över världens snyggaste solglasögon. Så skedde dock inte. Började rundan på ABFAB i Västermalmsgallerian, fortsatte till Synsam på St Eriksplan, därefter tillbaka till Västermalmsgallerian och in på H&M för att slutligen avsluta med ett andra besök på ABFAB. Men några glasögon kom jag inte därifrån med.

Okej, jag är kanske lite kräsen. Mina senaste solbrillor var perfekta, ett par Ray-Ban inhandlade i New York för några år sedan. Tyvärr råkade jag nyligen tappa dem i golvet varpå det blev en spricka i glaset. Jag försökte låtsas som ingenting ända till att en optiker vänligt talade om för mig att hon aldrig skulle ha på sig ett par trasiga glasögon eftersom glaset kunde spricka ännu mer, och glassplitter i ögonen är det få som gillar.

Så nu ligger mina fantastiska Ray-Ban försiktigt nerbäddade i sitt fodral, och jag trodde att det så skulle förbli. Men så berättade en vänlig expedit på ABFAB i dag att hon kan beställa in nytt glas till mina bågar. Jag kastade mig om halsen på henne och grät av lycka. Nej, det gjorde jag inte, men tårar i ögonen det fick jag allt. Tre veckor trodde kvinnan att det skulle ta att få hem själv glaset. Fast först måste hon givetvis dubbelkolla så att modellen finns kvar i Ray-Bans sortiment. På måndag ska jag få ett slutgiltigt besked. Fortsatt glasögonångest eller avslappnat cool bakom tonade rutor.