Tre män i 25-årsåldern har dömts till fängelse för att ha odlat cannabis i en lägenhet. Männen fälldes för grovt narkotikabrott och ska nu avtjäna två respektive tre år bakom lås och bom (en av männen hade även sålt en del cannabis och fick därför ett högre straff). Okej, jag är inte för droger på något sätt och kanske är straffen rimliga men inte om man jämför det med vad andra, exempelvis sexbrottslingar döms till. Detta är alltså min åsikt bör tilläggas, så ni som tycker att knarkbrott ska ge strängare straff än exempelvis våldtäkt får såklart tycka så.
”Men det är faktiskt olagligt att odla, sälja och köpa droger” kanske några som läser detta muttrar nu. Och ja, jag vet det. ”Och knark dödar faktiskt folk dagligen”, muttras det kanske vidare. Ja, jag vet det också. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att det är självvalt att knarka. Visst, man mår förmodligen skit och världen utanför är kass, men likväl är det självvalt. Jag menar, det är ingen annan människa som tvingar dig att ta droger. Och om nu så är fallet så fälls gärningsmannen sannolikt för mer än grovt narkotikabrott.
Men våldtäkt. Det är något annat. Det inkluderar tvång och våld, psykiskt och fysiskt lidande. En människa som ger sig på en annan (med)människa. Det handlar om tortyr. Skador som ger men för livet. Det är så långt ifrån självvalt som man kan komma. Men trots det grova brottet så döms våldtäktsmän ofta inte till mer än två års fängelse. Sedan är de ute på gatorna, eller snarare i buskarna, igen. Två år! Det är ett hån mot offren som fått sina liv förstörda. Två år, och sedan tjo fadderittan... here we go again.
Fast egentligen borde sexbrottslingar inte dömas till fängelse alls. Begår man ett sådant grymt brott så måste man också rimligtvis ha en skruv lös, om inte flera.. Och jag har mycket svårt att tro att en sjuk människa kan bli frisk i fängelse utan någon vård att tala om. Snarare tvärtom.
Frilansjournalist boende i Sverige, det är jag det! Skriver om det som roar, förfasar och lockar mig. Om det som jag älskar och det som jag tycker mindre om. Om saker jag hört, läst, sett eller bara kommit att fundera på. Om personer och händelser som har gjort avtryck på mig, på gott och ont. Om det som var då, nu och det som kanske komma skall.
Leta i den här bloggen
Visar inlägg med etikett vård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vård. Visa alla inlägg
tisdag 25 maj 2010
lördag 23 januari 2010
Dessa människor behöver tröst, stöd och hopp
Tittar på 30 days, ett amerikanskt program om en man som ska testa att sitta i fängelse i 30 dagar. När man hör internerna berätta om sina liv och problem så blir man så förbannad på att de inte får någon vård.
Många av dem är missbrukare med trasiga uppväxtförhållanden. Jo, de har begått brott och fängelse är deras straff. Men sedan då? Vad händer när de kommer ut igen? Det är ju inte så att en trasig människa blir hel genom att sitta inlåst i en fönsterlös cell. Vad dessa människor behöver är ju vård. Någon att prata med. Någon att få tröst, stöd och hopp av. Tröst när man inser vad man gjort, stöd för att kunna gå vidare och hopp om en ljusare framtid.
Många av dem är missbrukare med trasiga uppväxtförhållanden. Jo, de har begått brott och fängelse är deras straff. Men sedan då? Vad händer när de kommer ut igen? Det är ju inte så att en trasig människa blir hel genom att sitta inlåst i en fönsterlös cell. Vad dessa människor behöver är ju vård. Någon att prata med. Någon att få tröst, stöd och hopp av. Tröst när man inser vad man gjort, stöd för att kunna gå vidare och hopp om en ljusare framtid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)