Min dag i ord och bild

Nyss hemkommen från festligheter. Vi var tvungna att avlägsna oss för att hinna hem till hundvakten Jennie som skulle vidare på annat galej. Men några timmar av socialt umgänge hann vi med, och det blev både musikquizz, matquizz och hela havet stormar. Vi var även på kyrkogården idag och tände ljus för morfar, gammelmorfar och Petrus mamma Monica, ja och så hann vi med att fika i Täby centrum med mormor.

Det var min dag i korthet. Hoppas du har haft det lugnt och skönt, eller galet och glatt för den delen. Sov gott!

Hemmagjorda Ägg Benedicte tll frukost - lyx.

Två sympatiska människor...

I dag har jag intervjuat två otroligt sympatiska människor. Först ut var Zandro Santiago från bandet Dead by April. Vi pratade livsval och vikten av att ha bra vuxna omkring sig när man växer upp. Några timmar senare träffade jag professor Micael Dahlén, aktuell med boken Monster, i vilken han har intervjuat flera seriemördare.  Det blev mer ett givande samtal än en intervju, där vi diskuterade ondska, förväntningar och kreativitet. Har ni inte läst hans böcker så gör det.

Tummen

Imorse var jag på sjukhuset och tog bort gipset. Ut tittade en stel, svullen, sned och sårig tumme. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle lägga ut en bild på tummen här. Jag gör det men lägger bilden längst ner, så alla känsliga läsare behöver inte scrolla ner hela inlägget. Alltså, det är inte så farligt som det låter. Det är bara min tumme som blev hundbiten och trasig och nu har bott i gips i tre veckor. Faktum är att den är riktigt fin nu. Kanske världens vackraste tumme till och med.

Jag ska nu ha ett form av tumskydd på mig på dagarna så att jag ska komma ihåg att jag fortfarande är väldigt svag i tummen och därmed inte får överanstränga den. Så hur överanstränger man då en tumme? Ja genom att sitta och skriva på datorn till exempel... Men det är egentligen ingen fara för min del, jag kör ju alltid pekfingervalsen...

Av med gipset och ut tittade tummen.

Snart ska det busas...

Byrackan vill busa men matte måste skriva. Så byrackan blir sur och går med nedsänkt huvud in i ett annat rum och lägger sig. Och det värker i mattes hjärta, dåligt samvete kallas det visst. Håll ut älskade byracka. Snart ska det busas så det står härliga till.

Sickan Carlsson

Sickan Carlsson - en suverän skådespelare och komiker har gått ur tiden. Hon blev 96 år.

Ett samtal från brorsdottern

Igår ringde min snart fyraåriga brorsdotter Alicia mig.
"Hej Sara, va göru", ropar hon i luren.
Innan jag hinner svara fortsätter hon: "Vet du vad, du har inte sett min nya glittriga klänning."
"Nej, det har jag ju inte", säger jag.
"Och Theo kryper nu", säger Alicia. (Theo är hennes lillebror, åtta månader).
"Vad duktig han är", säger jag.
"Va göru då", säger Alicia.
"Jag jobbar och skriver" säger jag.
"Okej, hej då Sara", säger min brorsdotter och lägger ifrån sig luren och går och leker.

Ett kort litet samtal som betyder så mycket. Tack Alica för att du gör faster så glad.

Duffy och Rune

Duffy och Rune träffas nästan varje dag, ofta flera gånger om dagen. De tuggar lite ben, nosar varandra i rumpan och jagar varandra runt runt i rastgården. De är bra polare helt enkelt. Och vackra är de också, här förevigade på bild.

Duffy.

Rune.

Vår matta får utstå mycket...

Ja vi leker tafatt.

Mysigt...

I dag fikade jag med min kära vän Anastasia. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och avslutade dejten med att dela på en kokosboll. Mysigt!

Anastasia hade bakat bröd som jag fick i present. Bara sådär. Dubbelmys!

Min uppgift att ignorera...

Duffy tycker om att få uppmärksamhet. Jag tycker om att ge Duffy uppmärksamhet. En klapp här, ett gulligt ord där, och så lite godislekar på det. För att lära Duffy att det är okej att ha tråkigt och vara rastlös har jag nu fått i uppgift att ignorera henne. Inte alltid förstås, men samtidigt ska jag heller inte alltid uppmärksamma henne när hon vill det. Jag ska liksom lite mer välja mina/våra tillfällen.

Hjälp, det är svårt. Jag känner mig elak. Men jag stålsätter mig mot känslan eftersom jag innerst inne vet att jag inte är elak utan bara vill hennes bästa, ja eller allas vårt bästa, vilket är att kunna ha kvar henne.

Min fina hund