Lite smått och gott

Så här ser matbordet tillika min arbetsplats ut just nu. Jag är en utspridare av högsta rang.

Här var det grejer...

Min sidekick Duffy står gärna vid mattes sida och viftar med sin stora svans. "Gååå uuut nuuu!" Man riktigt ser här hur svansen är i arbete...

Såg boken stå och sträcka på sig inne på Akademibokhandeln häromdagen. Då sträckte jag också på mig, av stolthet.

Snyggt armband är livsviktigt

I år lanserar Lindex Rosa armbandet för att stödja cancerforskningen. Det snygga läderarmbandet blir ditt för 75 kronor och all vinst går till livsviktig forskning om bröstcancer. Köp armbandet på lindex.se i oktober så slipper du betala för frakten. Kom ihåg att uppge kampanjkoden PINK2011.

Take care of planet Earth

Jorden klarar sig utan oss. Vi klarar oss inte utan den.

Räntor och Facebooks nya design

I dag blir det skrivande varvat med möten. Ska snart ta bilen och lämna över byrackan till Petrus. Var på banken imorse och diskuterade om jag skulle binda mitt lån. Det slutade med att jag band halva och har rörlig på resten. Hur tänker ni kring era lån och räntor (om ni har några vill säga...)?

Till något helt annat så har Facebooks nya ändringar skapat upprörd stämning bland användarna. Folk är verkligen arga och protesterar hejvilt. Jag hoppas att det inte bara är Facebooks nya design som engagerar dem så mycket, utan att de även höjer sin röster för saker som verkligen betyder något.

Plastikpanik...

Fastande framför ett program om kändisar som lagt sig under kniven. Hjälp. Var man inte avskräckt innan så blev man i alla fall det efter programmet.

Se avsnittet på Kanal5 Play här!

Lift med en snigel...

Jag kunde lika gärna ha liftat med en snigel. Ja, så kändes det när jag lååångsamt rullade fram på Stockholms gator imorse. Är ju ta mig sjutton rödljus överallt. Man hinner knappt trycka på gasen innan det är dags att bromsa in igen. Suck. Tog mig nästan en timme att ta mig genom stan. Jag hade velat cykla men eftersom jag hade en byracka i släptåg så gick inte det. Nästa gång får hon allt sitta i cykelkorgen eller på pakethållaren...

Söndag och konsten att vara ensam

Nu kom tröttheten över mig. Var på kalas igår kväll och visserligen blev det varken särskilt sent eller mycket i glaset, men likväl är jag trött för det. Är väl en kombination av slutet på veckan och träning med byrackan. För vi har kört ensamhetsträning idag. Tog upp buren som vi har i bilen i vanliga fall och som hon alltid är trygg och kan vara ensam i där. Men det var inte riktigt samma sak i lägenheten. Hon låg snällt och lugnt i buren när vi var kvar hemma men när vi gick ut då ville hon inte vara kvar i buren och när vi då stängde burdörren började hon krafsa och bita i gallret. Vi såg allt på mobilen i trappan utanför där vi satt, hade nämligen kopplat ihop I-phonen med datorn som filmade händelseförloppet, så vi gick snabbt in och avbröt det hela. Nu ligger hon här nedanför mig på mattan och sussar, nöjd med att hela flocken är samlad i hennes närhet. Vi tar en välbehövlig paus och försöker igen om några timmar. Hoppas du har en fin dag.

Här sitter jag och sörplar kaffe.

Kalas x 2

Har firat systerdottern som fyller sex år i dag. Vi gav en bok - Teddy börjar skolan. Nu ska jag ta en powernap innan det är dags för nästa kalas, denna gången för att fira en nybliven 31-åring.

Systerdottern öppnar paket. Hon ville spara allt omslagspapper.

Njutning

Dagens första kaffe på solig balkong. Njutning!

En behaglig fredag

Det skulle vara roligt att vara på Bokmässan i Göteborg nu. Ola ska prata om boken där, om Miljardären som försvann.

Fast det är rätt skönt här hemma i huvudstaden också. Solen skiner in genom den öppna balkongdörren, Duffy mår bättre och snusar på sin filt, jag dricker hemgjord latte, skriver och lyssnar på Melissa Horn. En behaglig fredagsförmiddag.

Stora spyardagen...

Igår var det stora spyardagen för min lilla Duffy-skrutta. Tolv gånger kräktes hon. Sex gånger på Petrus jobb. En gång i bilen hem. Två gånger på promenad utomhus. En gång på mattan och soffan (oj vad jag har skrubbat) samt ytterligare två gånger i hallen. Stackarn måste vara hungrig nu, hon har bara fått matskedar med vatten samt i morse avkok av ris. Inte mycket att stilla hungern med, men något som alla som varit magsjuka vet är att man inte ska överraska magen med för mycket mat. Det lär man ändå inte få behålla.

Dock är lite magsjuka inget som knäcker en hund som Duffy. Hon är hur pigg som helst och utomhus spanar hon efter andra håriga fyrbentingar, precis som vanligt.

Min hårfärg just nu...

Skandinaviskt blond, det är jag nu i håret. I alla fall enligt hårfärgningsförpackningen (oj vilket långt ord!).  Jag ger resultatet 3/5. Godkänt alltså. Bra före att vara hemmafärgning. 

I min ungdoms dagar blonderade jag håret ofta. Jag minns en gång extra tydligt. Det var hos frisören. Jag såg ut som en kyckling när hon var klar. Dock vågade jag inte säga något, utan tackade, betalade och gick därifrån med tårar i ögonen. Jag hade en luva på tröjan som jag drog upp över huvudet så fort jag kom utanför salongen. Hemskt! Någon dag senare åkte jag och flera kompisar till Sälen. Där försökte vi färga mitt hår mindre gult. Det gick sådär. Ska se om jag kan scanna in några bilder så ni får se. 

Här nedan är i alla fall så jag ser ut nu.

Troy Davis sista ord...

Nu är Troy Davis död. Avrättad. Mördad.

Troy Davis sista ord i livet/Troy Davis last words

Misstänkte mördaren Troy Davis mördas

USA ba, jag vet vad vi gör. Ni vet den där killen Troy Davis som är misstänkt för att ha mördat en polis 1989. Eller misstänks och misstänks, sju av nio vittnen har ju visserligen tagit tillbaka sina vittnesmål och det finns inga fysiska bevis mot honom, men strunt i det nu. Lyssna istället på min braiga idé. Han har ju liksom kanske dödat en annan människa och nu har han ju suttit i finkan i 20 år. Och jag vet att detta har varit på tapeten förut men asså är det inte dags att vi tar tag i saken på allvar, det är för mycket snack och för liten verkstad helt enkelt. Vi måste ju sätta ner foten. Man kan inte bara gå och ta någons liv som Troy kanske har gjort.

Så nu tycker jag att vi visar världen var vi står, var USA står. Mannen måste helt enkelt dö. En giftspruta är ett alternativ. Fast bara jag slipper sticka honom. För jag menar då dödar ju jag en annan människa och det är väl mord? Och då kommer ju jag hamna i fängelse och allt blir liksom en ond cirkel...Han kanske har dödat. Jag dödar honom. Någon dödar mig och så vidare. Det lär ju aldrig ta slut. Men det kanske är bra ändå i det långa loppet, för det ger ju jobbtillfällen, om än väldigt kortvariga sådana...

Ta ställning mot avrättningen av Troy Davis genom Amnesty!

Stress ger ont i käkarna...

Vissa får ont i magen, andra får huvudvärk. När jag är stressad får jag ont i käkarna och tänderna. Jag pressar helt enkelt upp tungan i gommen, vilket såklart gör att hela ansiktet spänns. Jag försöker slappa av genom att ha munnen lite öppen, men som ni säkert vet är det svårt att slappna av när man verkligen vill, och speciellt i en väldigt spänd muskel.

Det hela tog sin början när jag var 17 år och mina föräldrar skilde sig. Då hade jag väldigt ont i käkarna och tänderna, men ingen fattade riktigt vad det berodde på. Allra minst jag själv. Och det gjorde det hela ännu jobbigare.

Vad är jag då stressad över nu? Hmm, det går inte riktigt att sätta fingret på. Det är mer en allmän stress om man kan förklara det så. Och så får jag ont och då blir jag ännu mer stressad och så är jag inne i en ond cirkel där smärta och stress går hand i hand...

Hur regagerar din kropp på stress?

Skandinaviskt blond

I dag färgar jag håret samtidigt som jag arbetar och äter lunch. Tre i ett liksom på samma gång. Effektivt, även om det första sköter sig lite själv 45 minuter framåt. Skandinaviskt blond heter färgen. Vad det nu innebär?

Det där med att bli äldre...

My wife: "we are getting old". My answer: "I was not planning to die young". 

/Paulo Coelho

Guld i mund...

Morgonstund har guld i mund (japp det heter så...gammalt ort för mun tydligen). Betydelsen är att morgonstunden är värdefull. Och det är ju så sant. Fast även kvällsstunden har ju guld i mund. Och förmiddagsstunden och...ja hela dygnet helt enkelt.

Duffy, hon har mer än guld i mund. Hon har en sjutusan till röst helt enkelt.  I dag blev vi omringade av hundar i parken och Duffy hade något att säga till dem alla. Vad är dock lite oklart, eller väldigt oklart snarare, i alla fall för oss tvåbenta varelser.

Bilder från förr...

Jag har blivit med scanner. Kan med andra ord ladda upp bilder nu från stenåldern, dvs då man lämnade in bilderna i en butik för framkallning. Här Londonminne 2002.

 

Ja, jag sa att jag kan scanna. Men jag sa inte att jag är bra på det... 

Är det här okej?

Jag är helt på det klara med att tidningar på webben måste ha reklamannonser för att få ekonomin att gå ihop. Fast när det blir så här som på bilderna nedan så tycker jag att det är osmakligt. Det är inte okej. Artikeln handlar om en kvinna som hittats mördad. Hennes make misstänks för mordet. Kolla in annonsen invid texten. Brr, jag ryser.

Annons för hemlarm ihop med den här artikeln. Jag vet inte riktigt det ja...

En trött dag som denna...

I dag är en trött dag. I dag är en sådan där dag då man bara vill ligga och mysa i sängen med en bra bok. Och kanske att man slumrar till då och då mellan kapitlen. När man sedan vaknar går man upp och gör sig en kopp kaffe eller té och så kryper man ner igen under det varma täcket. Och hunden som ligger i korgen nedanför är också trött och förklarar med sina slutna ögon och djupa andetag att hon inte heller orkar kliva utanför ytterdörren en dag som denna, ut i regnet.

I dag är en trött dag. Men upp måste man ändå, gäspandes och suckandes. Texter ska skrivas och hunden måste ut. För en hund spelar det nämligen ingen roll att det regnar och blåser kallt. En fyrbent hårig byracka vill alltid ut. Och man kan aldrig gå för många promenader. Inte ens en sådan här trött dag. Så matte stoppar fötterna i stövlarna och drar på sig den stora regnponchon och följer lydigt efter sin hund ut. Det är en mattes roll.

Och nu ligger hunden på fårskinnsfällen och drömmer om nya äventyr. Och matte sitter framför datorn, gäspandes och suckandes. Hon slurpar de sista dropparna kaffe ur muggen och funderar på när det är okej att gå och lägga sig igen en sådan här trött dag.

Krig, kokande linser och Zlatan..

En del av er läsare tar er direkt hit. Andra hittar hit genom att googla. Ibland går jag in i statistiken och kollar på vad folk har sökt på för att komma till min blogg. Här nedan är de senaste sökorden. Som ni ser är det en salig blanding...

Marilyn Monroe
Gynakuten Löwenströmska
Magdalena Graaf dunjacka
Ola Salo the worrying kind
Miljardären som försvann
Zlatan
Dawit Isaak
Vad kostar krig
Filippa Knutsson
Carl Björkegren Ola Lauritszon
Familjemiddag
Linserna kokar över
Misslyckade skönhetsoperationer
Mammas lilla docka
Avokadokärna
Misslyckade näsoperationer

Bröllop!

Var på bröllop igår. Fina Maria och Max gifte sig. Bröllopstemat var dandy.

Jag i mormors grönglittriga blåsa från 50-talet.

 Petrus, dagen till ära klädd i väst, fluga och näsduk i kavajfickan.

Mingel på kyrkbacken.

Jag är bröllopspirrig.

Både herrar och damer bar huvudbonad.

Nygifta.

Danny stod för sången.

Vem fångar buketten?

Svar: Det gjorde prästen.

Jag blåste såpbubblor över brudparet.

Kärlek.

Brudparet hugger in på bröllopstårtan.

Glad maka och make.

Många pussar blev det.

Vackert dukat.

Jag körde mina Michael Jackson-moves på dansgolvet.

Mer releasefest och jag som tennsoldat

Hittade bilder på Finest.se från bokreleasen igår. För den som vill kika finns de här!

Tänk så stel man (läs jag) blir när det ska fotograferas. Ola är mer van och står lite ledigt stådär. Själv skulle jag kunna tas för en tennsoldat. Jag skyller på att min käre far är före detta stridspilot och att jag har ärvt hans militäriskt raka rygg.

Böckerna gick åt...

Boksignering.

Carl-Eric Björkegrens barn Carl (till vänster) och Anne.

Jag, Ola och förläggaren Annika Bladh. 

Bokrelease på Bukowkis

Ikväll var det bokrelease för Miljardären som försvann på Bukowskis. Ola och jag var så stolta och glada. Här är lite bilder från kvällen. Och ja, vi sålde slut på alla böcker vi hade med oss...

Här står jag och sträcker på mig.

Ola är stilig som alltid.

Gästerna börjar komma.

Bengt var först på plats.

Jag läser om Eric Palmér a.k.a Carl-Eric Björkegren.

Och så lite flirt med kameran.

Vi poserade snällt för alla som ville...

Fina Sven och Maggen var på plats.

Jag, Annika Bladh från förlaget Bladh by Bladh och Ola.

Sminkad i dag

I dag har jag varit på teveinspelning. Då blir man fint sminkad, något som jag som sällan sminkar mig tycker är extra kul. Och så är det ju så skönt att bli ompysslad. Här nedan ser du resultatet. Jag var lat och tog en bild med datorn nu när jag kom hem.

Eftersom jag är så dålig på att färglägga mig själv så försökte jag försökte hänga med och titta hur sminkösen gjorde. Men det var lättare sagt än gjort eftersom jag ena stunden skulle titta ner för att i nästa stirra upp i taket. Får öva hemma istället, typ 15 år efter alla andra jämnåriga.

Concealer, ögonpenna och mascara - tänk att så lite kan göra så mycket.

Fick i dag höra att jag är lik Carin Götblad. Den var ny. Funderar på om jag kan dra nytta av det på något sätt. En länspolismästare måste ju ändå ha vissa privilegier.

Länspolismästare Carin Götblad.

Dagens uppgift...

I dag korrekturläser jag tidning. Men nu en paus - ut med byrackan och take away-latte på vägen.

Carl Björkegren i morgonsoffan

Ola Lauritzson och Carl Björkegren (Carl-Eric Björkegrens son) i Gomorron Sverige. De pratar Miljardären som försvann.