Sitter i trappan

Övar ensamhetsträning med byrackan. Fem minuter nu och inte ett pip, men så har hon ju fått ett stort köttben också.
/Sitting on the staircase, traning my dog to be home alone. Five minutes now without a sound from her.

Övning ger färdighet. Förhoppningsvis

Ensamhetstränar med byrackan. Fem minuters tystnad innanför ytterdörren i dag. Hon fick ett ben som jag smetat in i lite kött. När hon har ben är hon nöjd så länge hon har det att tugga på. När hon glufsat i sig det upptäcker hon att, oj jag är visst ensam. Och då brukar det bli: "Hallå, var är alla andra!"

Men i dag hann jag in precis när benet var uppätet så hon hann inte börja skälla. Hurra! Fast nu ligger hon på mattan och tittar skeptiskt på mig, redo att rusa upp ifall jag rör mig mot ytterdörren. Nåja, vi kör igen om någon timmar eller två. Övning ger färdighet brukar det ju heta. För eller senare i alla fall. Förhoppningsvis.

Utbrytardrottningen slog till igen

Utbrytardrottningen. Det skulle bli titeln om det skrevs en bok om Duffy, tillika byrackan i det här hemmet. Ikväll slog hon till igen. Efter kvällens promenad beslöt jag och Jennie (vår ganne som numera även är vår Duffy-tränare) att öva lite ensamhetsträning med byrackan. Vi kom in, tog av henne kopplet och sa det obligatoriska "kommer snart". I hissen ner kom vi på att jag glömt att låsa ytterdörren, och eftersom Duffy tidigare både låst in sig själv samt rymt ett antal gånger så var vi nära att vända om, men vi chansade. Några minuter senare möttes jag av en vidöppen ytterdörr. Utbrytardrottningen hade gjort det igen. Jag ropade lite stressat Duffy ner i trapphuset och möttes av flåsande och ivriga tassar på väg upp.

Kvällens lärdom: Glöm ej att låsa dörren när du övar ensamhetsträning med Duffy-DoDo. Och kommer du på att du glömt låsa dörren så vänd tillbaka och gör om och gör rätt.

Byrackan på bröllop i somras.

Söndag och konsten att vara ensam

Nu kom tröttheten över mig. Var på kalas igår kväll och visserligen blev det varken särskilt sent eller mycket i glaset, men likväl är jag trött för det. Är väl en kombination av slutet på veckan och träning med byrackan. För vi har kört ensamhetsträning idag. Tog upp buren som vi har i bilen i vanliga fall och som hon alltid är trygg och kan vara ensam i där. Men det var inte riktigt samma sak i lägenheten. Hon låg snällt och lugnt i buren när vi var kvar hemma men när vi gick ut då ville hon inte vara kvar i buren och när vi då stängde burdörren började hon krafsa och bita i gallret. Vi såg allt på mobilen i trappan utanför där vi satt, hade nämligen kopplat ihop I-phonen med datorn som filmade händelseförloppet, så vi gick snabbt in och avbröt det hela. Nu ligger hon här nedanför mig på mattan och sussar, nöjd med att hela flocken är samlad i hennes närhet. Vi tar en välbehövlig paus och försöker igen om några timmar. Hoppas du har en fin dag.

Här sitter jag och sörplar kaffe.

Ensamhetsträning - intensivkurs

Jag älskar min fina knäppa vovve. Det måste understrykas. Men ändå kan det vara aningens krävande och kvävande att vara kopplad till henne så gott som 24 timmar om dygnet. Därför är det nu ensamhetsträning som gäller för hela slanten. Minst tio gånger om dagen ska jag gå ut genom ytterdörren, vänta några sekunder och sedan gå in igen som om ingenting hänt.

Jag vet av erfarenhet att Duffy kommer stå eller sitta precis innanför dörren men tanken är ju att hon förr eller senare inser att det ligger i hennes bästa att gå och lägga sig. Det kan lätt bli jobbigt att stå och glo på samma ställe i en timme eller två. För målet är ju att hon ska kunna vara ensam hemma mer än några sekunder i taget. Annars faller liksom allting platt pannkaka, för något direkt ärende alldeles utanför ytterdörren har jag ju inte. Affären ligger lite längre bort än så.

Step by step

Hurra! I dag klarade Duffy att vara ensam hemma i fem minuter. Inte ett gnäll. Inte ett skall. Jag anade oråd, men tji fick jag. När jag öppnade dörren satt hon så snällt där och väntade. Förhoppningen är att hon en dag ska kunna slappna av och sova när hon är själv hemma, men step by step som New Kids On The Block så klokt sjöng.

Nu ska jag fira med en kopp pulverkaffe. Har ännu inte lärt mig hur vår kaffemaskin fungerar. Eller jag har visserligen fått det visat för mig, men hjärnan har inte tagit in det än. Nåja, pulver går bra det med. Ska kika om det månntro finns någon kaka i skafferiet att festa till på också.

Omplaceringshund - ingen dans på rosor

Att ha en omplaceringshund är ingen dans på rosor vill jag lova. Eller jo, det är rosor men även en hel del taggar. Duffy är underbart söt och glad men hon är också väldigt krävande.

Dels är det ju det här med att hon inte kan vara ensam. Hon vill vara med överallt. Numera får jag gå på toaletten med stängd dörr men hon ligger alldeles utanför och väntar, och är jag där inne för länge blir hon orolig. Och att lämna henne själv i lägenheten går inte, då skäller hon som besatt och krafsar på dörren.

Ja, och så är det ju det här med skällandet på andra hundar. Så fort hon får syn på en hund så ska det hoppas upp och ner, ryckas i kopplet och skällas. Det tär på krafterna, inte bara fysiskt. Mentalt blir både hon och vi utmattade. Det blir liksom inte kul att gå ut med henne eftersom det hela tiden ska spanas efter hundar, hon gör det av förväntan (eller vad det nu är) och vi för att vi vill se hundarna först och kunna gå en annan väg.

Men här hemma, som nu till exempel, är hon ju så gosig. Ska kela, ligger lugnt och fint på sin filt och i kväll satte hon sig ner flera gånger på kommandot "sitt".

Så vi kämpar vidare med henne. Hon måste få en chans. Vi ger inte upp i första taget. För vi vill ju helst av allt kunna ha kvar henne.

Ensamhetsträning - steg ett

I dag övar vi ensamhetsträning, på lätt(are) nivå. Fick tipset att köpa ett kompostgaller och avskärma den plats där jag befinner mig från platsen där hunden, det vill säga Duffy, ligger. Sagt och gjort. Så här ser det ut här hemma nu. Och Duffy accepterar det utan protester.

Har ställt vatten- och matskål så att hon kan nå dem. (och datorsladden ville visst också vara med i bild...)