Recept på veckan som gått

Ta en liter jobb och en liter vovve. Blanda noga. Lägg till några nävar nötter, valfritt antal rutor choklad samt vackra blombuketter. Krydda med lite dagdrömmeri. Grädda på en skön temperatur i ugnen. Och vips så har ni min vecka. 

Jobb med vacker och väldoftande utsikt.

Siesta med byrackan.

Jag i trappuppgången en våning upp. Tränar byrackan att vara ensam hemma.  Går sådär.

Tilltugg.

Bedårande blomster.

Dagdrömmer om mitt möte med Daniel Craig. Filminspelning av The Girl with the Dragon Tattoo. Vi sa hej till varandra, eller snarare "Hi". Han var inne i sin roll och jag i min. Jo, jag är visst med i filmen, alldeles i början, i några sekunder. Fick dock ingen Oscar för min insats, var inte ens nominerad. Men det var inte Daniel Craig heller :-)

Jag och Daniel Craig i Empire

Nämen titta, här går ju jag och Daniel Craig. En helt vanlig söndagspromenad är det dock inte, utan bilden är från filmen The girl with the dragon tattoo, i vilken jag spelar reporter. Hittade den i senaste numret av den amerikanska filmtidningen Empire. Inte så pjåkigt va! (För den som undrar var jag är så går jag till höger om Mr Craig)

Fotade ett foto i tidningen, därav bildkvalitén.

I dag har jag nosat Daniel Craig i nacken

Jaha. Så har man då tillbringat dagen med att nosa Daniel Craig i nacken. Det är märkligt ändå. På teve och i tidningar är de onåbara stjärnor och sedan när man möter dem i verkligheten är de precis som oss andra dödliga, det vill säga fullt mänskliga.

Klockan halv sex ringde väckarklockan imorse. Det var nära att jag låg kvar i sängen, det kan jag villigt erkänna. Men upp kom jag och med fullastad cykel trampade jag iväg till Scheelegatan där inspelningarna av filmen The girl with the dragon tattoo ägde rum. Där väntade förutom Daniel Craig och ett gäng statistkollegor ytterligare ett hundratal personer som på ett eller annat sätt jobbade med filmen. Gatan var avstängd och på plats fanns en stor lyftkran. Solen strålade från en klarblå himmel, ja på alla utom oss då, för scenerna vi spelade in utspelade sig en regnig och kall decemberdag. En stor vattenspridare högst upp i lyftkranen löste det problemet. Jag och en handfull andra statister hade dock tur. Vi fick flera inomhusscener. Och var därmed lite varmare, lite torrare och lite gladare än de övriga stackarna i regnet där ute.

Åh, vad jag ville fota. Men åh vad strängt förbjudet det var. Två bilder kan jag dock bjussa på. En med mobilen från toaletten. Rädd för att bli påkommen stängde jag av blixt och ljud. Fånigt tycker jag så här i efterhand, för vad jag gör på toa är väl ändå min ensak.

Sccchhh.

Bild två tog jag när inspelningen var över. För vad jag gör på min fritid är väl ändå också min ensak. Här ser ni en del av lyftkranen.

Jag var betydligt gladare än vad jag ser ut. Ser här mest rädd ut, rädd för att bli upptäckt och utslängd... Japp, det är dessa spännande bilder jag kan bjuda på. Men se filmen vettja.

Chokladfrossa, födelsedagskalas och Daniel Craig

Mm, en kopp té och en bit mörk choklad. Mums. Jag vet, kaffe hade kanske passat bättre till chokladen men jag måste dricka den drogen med måtta. När kroppen börjar skaka och jag pratar fort och osammanhängande, då har jag druckit några klunkar kaffe för mycket. Därför fick det bli té nu istället. Inte lika gott, men det funkar i brist på annat :-)

Och där blev det en chokladruta till och känner jag mig själv rätt så är snart hela uppäten. Hela chokladkakan alltså. Det är som med kaffet, fast mycket värre. För när det gäller choklad kan jag inte sluta förrän allt är uppätet. Jag har några sådana cravings. Mjölk med havregryn, banan och och frysta bär är en annan favorit. Bara att jag skriver om det här får mig att börja dregla. När sista meningen är skriven och punkten är satt ja då blir det ett stort glas mjölk med ovan nämnda godbitar i. Nej, jag är inte speciellt hungrig. Jag har ju precis ätit upp gårdagens middagswok. Men jag är sugen. Och det är skillnad.

Fast lite får jag hålla igen nu. Om några timmar ska jag på födelsedagskalas hemma hos min kära vän Maria och från säkra källor vet jag att hon har stått i köket åtminstone halva dagen. Det bjuds med andra ord på godsaker även där.

Imorgon är det upp i ottan för att kliva in i rollen som påflugen reporter (hihi, jag behöver bara vara mig själv). Om 14 timmar får jag alltså träffa Daniel Craig a.k.a. Mikael Blomkvist. Eller rättare sagt, han får träffa mig...