I dag har jag nosat Daniel Craig i nacken

Jaha. Så har man då tillbringat dagen med att nosa Daniel Craig i nacken. Det är märkligt ändå. På teve och i tidningar är de onåbara stjärnor och sedan när man möter dem i verkligheten är de precis som oss andra dödliga, det vill säga fullt mänskliga.

Klockan halv sex ringde väckarklockan imorse. Det var nära att jag låg kvar i sängen, det kan jag villigt erkänna. Men upp kom jag och med fullastad cykel trampade jag iväg till Scheelegatan där inspelningarna av filmen The girl with the dragon tattoo ägde rum. Där väntade förutom Daniel Craig och ett gäng statistkollegor ytterligare ett hundratal personer som på ett eller annat sätt jobbade med filmen. Gatan var avstängd och på plats fanns en stor lyftkran. Solen strålade från en klarblå himmel, ja på alla utom oss då, för scenerna vi spelade in utspelade sig en regnig och kall decemberdag. En stor vattenspridare högst upp i lyftkranen löste det problemet. Jag och en handfull andra statister hade dock tur. Vi fick flera inomhusscener. Och var därmed lite varmare, lite torrare och lite gladare än de övriga stackarna i regnet där ute.

Åh, vad jag ville fota. Men åh vad strängt förbjudet det var. Två bilder kan jag dock bjussa på. En med mobilen från toaletten. Rädd för att bli påkommen stängde jag av blixt och ljud. Fånigt tycker jag så här i efterhand, för vad jag gör på toa är väl ändå min ensak.

Sccchhh.

Bild två tog jag när inspelningen var över. För vad jag gör på min fritid är väl ändå också min ensak. Här ser ni en del av lyftkranen.

Jag var betydligt gladare än vad jag ser ut. Ser här mest rädd ut, rädd för att bli upptäckt och utslängd... Japp, det är dessa spännande bilder jag kan bjuda på. Men se filmen vettja.