Lärde vi oss inget efter Tjernobyl?

Jag förfasas över det som sker i Japan just nu. Jordbävningen och tsunamin är visserligen över, men vilken förödelse de har lämnat efter sig. Hela städer är ju utplånade. Och nu exploderar kärnkraftverken. Gaah. Lärde vi oss ingenting efter Tjernobyl? Visst Japans kärnkraftverk är mycket säkrare, eller var, tills nu. Trodde man verkligen att de skulle klara kraftiga jordbävningar och tsunamis eller hoppades man helt enkelt att det aldrig skulle inträffa några sådana...

Jag fattar inte. Något som är så pass farligt som kärnkraftverk, för människan, ja för alla levande varelser, ja för hela vår existens - planetens inte minst, något som är så pass farligt borde det verkligen finnas? Och om det nu måste finnas så ska det väl ändå vara så pass säkert att det kan stå emot allt. Inkluderat jordbävningar och tsunamis.

Vi tar död på oss själva.

Ett kärnkraftverk exploderar i Japan. Bild lånad från sverigesradio.se.

Efter katastrofen i Tjernobyl fick tusentals värnpliktiga hjälpa till i saneringsarbetet. Deras skyddskläder räckte inte långt. Många av dem är i dag svårt sjuka eller döda på grund av strålningen de utsattes för.

Ojoj vad vi orsakar skada. Skrev den här texten för mindre än ett år sedan - om oljekatastrofen i USA.

Läs mer katastrofen i Japan här!

Jag lider med dem...

Jag läser om katastrofen i Japan. Tittar på de fruktansvärda bilderna och videofilmerna tagna med mobilkameror av de drabbade. Före- och efterbilder. Nyss en stad med bostäder, skolor, trädgårdar och butiker. Nu inget kvar. Bara sjukhusets översta våningar sticker upp ovanför vattenytan.

Jag tänker på alla de som förlorat någon de älskar i vattenmassorna. På alla de som nu är hemlösa. På alla de som förlorat allt de äger. Jag lider med dem.

Och så tänker jag på vår planet. Hur små och utsatta vi människor egentligen är. Vi tror att vi är starkast på jorden, men när det gäller naturens krafter så har vi ingenting att sätta emot.


My thoughts are with the people in Japan.