Jag läser om katastrofen i Japan. Tittar på de fruktansvärda bilderna och videofilmerna tagna med mobilkameror av de drabbade. Före- och efterbilder. Nyss en stad med bostäder, skolor, trädgårdar och butiker. Nu inget kvar. Bara sjukhusets översta våningar sticker upp ovanför vattenytan.
Jag tänker på alla de som förlorat någon de älskar i vattenmassorna. På alla de som nu är hemlösa. På alla de som förlorat allt de äger. Jag lider med dem.
Och så tänker jag på vår planet. Hur små och utsatta vi människor egentligen är. Vi tror att vi är starkast på jorden, men när det gäller naturens krafter så har vi ingenting att sätta emot.
My thoughts are with the people in Japan.
Visst är det så. Vi människor är så oerhört små när naturkrafterna väljer att ta över. Något att komma ihåg - och vara rejält ödmjuk inför.
SvaraRaderaAbsolut. Inte mist när det gäller miljöförstöring. Alla skador går inte att reparera. Och säger vår planet ifrån, då har vi inte mycket att sätta emo
SvaraRadera