Såg Bounce på Globen igår kväll. Det var fantastiskt. Tänk vad kroppen är kapabel till egentligen. Och jag som tycker att jag är duktig bara för att jag är ute och joggar några kilometer. Jag filmade lite igår, så att du som inte var på plats i Globen ändå kan få känna gunget. Här är nedan är det visst The king of pop som har klonat sig.
Frilansjournalist boende i Sverige, det är jag det! Skriver om det som roar, förfasar och lockar mig. Om det som jag älskar och det som jag tycker mindre om. Om saker jag hört, läst, sett eller bara kommit att fundera på. Om personer och händelser som har gjort avtryck på mig, på gott och ont. Om det som var då, nu och det som kanske komma skall.
Leta i den här bloggen
Visar inlägg med etikett afrikansk dans. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett afrikansk dans. Visa alla inlägg
måndag 26 april 2010
måndag 9 november 2009
Ideal kommer och går...
”Det finns inget rätt eller fel när det gäller afrikansk dans. Det handlar om känsla och inlevelse och varje person har sin egen unika stil.” Orden är min danslärares, och under varje lektion upprepar han dem för att vi i gruppen ska våga släppa våra hämningar och skaka loss. Ja, för i afrikansk dans så ska man skaka på diverse kroppsdelar såsom bröstkorg och rumpa, och det är något som vi västerlänningar inte har fått lära oss på våra vals- och tangokurser. Och jag lovar, jag försöker verkligen att skaka, men det är svårt, försöker jag skaka bröst då följer axlarna med och ska rumpan dallra ja då känns hela jag som en sladdrig skakande klump och inte som den dansande rytmiska kvinna som jag vill föreställa. Rumpan är för övrigt en viktig del i den afrikanska dansen, ju större rumpa desto bättre. Tänk vad märkligt det är ändå. Här i Sverige skäms en del över sin breda bak och försöker banta bort den, medan de i Afrika skulle ses som otroligt attraktiva.
Ja, ”idealen” förändrar sig sannerligen både när det gäller tid och rum. På 1920-talet skulle kvinnor vara pinnsmala och i total avsaknad av kurvor á la Greta Garbo, på 1950-talet kom strutbrösten (eller var det bh:n…?) med Birgitte Bardot och Anita Ekberg i spetsen. På 60- och 70-talen gjorde kvinnorna revolt och släppte brösten fria, Twiggy var förebilden. Ett decennium senare gjorde några tjejer i röd baddräkt entré och silikonbröst var ett faktum.
När det gäller männens modekarta har jag inte så värst bra koll måste jag erkänna, men jag vet så pass mycket att det under 1800-talet ansågs fint att vara stormagad för det vittnade om en minst lika tjock penningbörs. På 50- och 60-talen ploppade muskelbyggarna upp på världens stränder och i samma veva som kvinnor slängde sina bh:ar så lät många män håret växa och bli långt och jeansen var minst lika tajta som det motsatta könets. Och nu 2009 får män i allt högre grad bejaka sin skönhetsintresserade och fåfänga sida utan att det ter sig konstigt.
Och med denna lilla utläggning vill jag alltså få fram att det inte finns något renodlat ideal, nej ideal är föränderligt och ideal kommer och går. Det vi svenskar anser vara snyggt och fult kan vara det motsatta i en annan kultur. Och om 100 år kanske våra barnbarns barn förbryllat skakar sina huvuden när de ser bilder på silikonbröst, stela botoxansikten och snoppförstoringar á la 2009.

Twiggy - hetare än hetast på 1960-talet.

Pamela Andersson - kvinnan som alltid springer i slow motion.

David Beckham - mannen som gav metrosexualiteten ett ansikte.
Ja, ”idealen” förändrar sig sannerligen både när det gäller tid och rum. På 1920-talet skulle kvinnor vara pinnsmala och i total avsaknad av kurvor á la Greta Garbo, på 1950-talet kom strutbrösten (eller var det bh:n…?) med Birgitte Bardot och Anita Ekberg i spetsen. På 60- och 70-talen gjorde kvinnorna revolt och släppte brösten fria, Twiggy var förebilden. Ett decennium senare gjorde några tjejer i röd baddräkt entré och silikonbröst var ett faktum.
När det gäller männens modekarta har jag inte så värst bra koll måste jag erkänna, men jag vet så pass mycket att det under 1800-talet ansågs fint att vara stormagad för det vittnade om en minst lika tjock penningbörs. På 50- och 60-talen ploppade muskelbyggarna upp på världens stränder och i samma veva som kvinnor slängde sina bh:ar så lät många män håret växa och bli långt och jeansen var minst lika tajta som det motsatta könets. Och nu 2009 får män i allt högre grad bejaka sin skönhetsintresserade och fåfänga sida utan att det ter sig konstigt.
Och med denna lilla utläggning vill jag alltså få fram att det inte finns något renodlat ideal, nej ideal är föränderligt och ideal kommer och går. Det vi svenskar anser vara snyggt och fult kan vara det motsatta i en annan kultur. Och om 100 år kanske våra barnbarns barn förbryllat skakar sina huvuden när de ser bilder på silikonbröst, stela botoxansikten och snoppförstoringar á la 2009.

Twiggy - hetare än hetast på 1960-talet.

Pamela Andersson - kvinnan som alltid springer i slow motion.

David Beckham - mannen som gav metrosexualiteten ett ansikte.
Etiketter:
afrikansk dans,
botox,
ideal,
plastikoperationer
tisdag 6 oktober 2009
Skakar rumpan - inte brösten...
Återigen måste jag slå ett slag för afrikansk dans. Det är andra terminen jag dansar och som med det mesta här i livet så blir det bara roligare och roligare ju mer man lär sig. Det är visserligen fortfarande min rumpa som skakar när det ska vara brösten/bröstkorgen, och jag kan ännu inte under uppvärmningen spreta med vänster hands fingrar och höger fots tår samtidigt som jag kniper i ihop höger hands fingrar och vänster fots tår. Men jag försöker och det går framåt.
Va, tänker ni som fastnat i spreta/knipa och prövar detta i just denna stunden, det är väl ingen konst. Nej, inte en gång kanske men pröva att växla snabbt mellan de båda flera gånger. Hajar ni nu? Hjärnan verkar liksom inte få ihop det. Att göra likadant på samma sida är enkelt, men när man ska knipa diagonalt och dessutom koncentrera sig på att spreta med den andra handen och foten, ja då blir svårare, i alla fall för min knopp.
Men nu var det ju inte svårigheterna jag skulle fastna i, utan hur roligt det är att dansa och hur bra jag mår av det, både i kropp och själ. Kolla nedanstående klipp och dras med i glädjen!
Se mer här: Med rytmen i blodet!
Och lite mer...
Va, tänker ni som fastnat i spreta/knipa och prövar detta i just denna stunden, det är väl ingen konst. Nej, inte en gång kanske men pröva att växla snabbt mellan de båda flera gånger. Hajar ni nu? Hjärnan verkar liksom inte få ihop det. Att göra likadant på samma sida är enkelt, men när man ska knipa diagonalt och dessutom koncentrera sig på att spreta med den andra handen och foten, ja då blir svårare, i alla fall för min knopp.
Men nu var det ju inte svårigheterna jag skulle fastna i, utan hur roligt det är att dansa och hur bra jag mår av det, både i kropp och själ. Kolla nedanstående klipp och dras med i glädjen!
Se mer här: Med rytmen i blodet!
Och lite mer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)