Jag ska utstråla styrka...

Träning med Duffy och hundcoachen Johan imorse. Fick lära oss att använda ett nytt hjälpmedel som heter Halti och är som en sorts nosgrimma för hundar. Med denna på kan Duffy inte studsa lika mycket som hon brukar, vi har med andra ord bättre koll på henne vid hundmöten.

Johan sa också att jag ska arbeta en hel del med min pondus. För även om det är Duffy som startar stöket så är det vi - husse och matte - som med vår närvaro ska få henne att lugna ner sig, och förhoppningsvis en dag helt sluta med de här dumheterna. Eftersom jag är blödig till naturen så måste jag alltså bli mer bestämd, visa Duffy att det är jag som är flockledaren när vi är ute och går. Detta gör jag inte genom att skrika och dra i kopplet, utan tvärtom genom att vara lugn och trygg. Jag skriker inte när vi är ute nu men jag är tydligen för pluttinuttig mot Duffy. Ja, eller det vet jag att jag är. Men nu ska jag alltså sträcka på ryggen och utstråla styrka och trygghet, för på så sätt får Duffy mer respekt för mig och det jag säger, vilket i sin tur skapar betydligt trevligare promenader.

Respekt!

Duffy var laddad...

När vi kom hem från den långa skogspromenaden i dag så var Duffy ovanligt rastlös. Själv var jag trött efter all motion och frisk luft och behövde en powernap. Eftersom Duffy vankade av och an i sovrummet så blev det dock ingen sömn för min del. Hon kanske är hungrig tänkte jag och gick upp och gjorde mat till henne, hon slukade allt på två sekunder. Men efter matintaget var hon fortfarande lika rastlös. Okej, då kanske det är motsatsen då, funderade jag vidare. Hon kanske är för full i magen. Så jag klädde på mig och en glad Duffy fullkomligt hoppade i kopplet.

Ja och så kom vi ut då. Var hon kissnödig? Nja, hon kissade visserligen men det dröjde innan det kom en skvätt. Var hon bajsnödig? Knappast, inte en korv i sikte. Däremot var hon väldigt "skälla på andra hundar-sugen". Och hon hade tur. Vi siktade flera fyrbenta vänner under promenaden. Och Duffy var laddad. Hon skrålade för full hals och studsade runt som besatt. Eftersom varken godis eller leksaker funkar för att Duffy ska rikta uppmärksamhet från hund till matte så blir min uppgift helt enkelt att få henne still på stället alternativt dra henne därifrån. Detta gör jag genom att ta ett stadigt tag i selet och försöka prata lugnande med henne. Om det funkar? Det beror på vad som menas med funkar... Jag har kontroll över henne i alla fall och när hunden är utom synhåll så är hon ju världens bästa Duffy igen. Och det är det som gör att vi fortsätter kämpa.